Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Den, för hvilken den visan sjöngs, finnes
icke mera till, sade han.
I den visan förutsade Opanas pan rent ut
det, som skulle hända honom, och pan grät,
så att tårarne runnö ned längs mustascherna;
men efter hvad det syntes, förstod han dock
icke ett ord.
Ack, jag kommer icke mer i håg hela visan,
bara en smula. Kosacken sjöng om pan och Iwån:
Ack, pan 1 Ack, Iwån...
Kloke pan vet mycket han...
vet att höken kråkan dödar,
då han upp i höjden sväfvar...
Ack pan! — Ack Iwån
Hvarför vet nu icke pan,
Hvad som händer ock i världen,
Att vid bo’t slår kråkan höken? ...
Jag tycker alldeles, vet du, som om jag nu
hörde den där sången och såge dessa
menniskor: där står kosacken med banduran, pan
sitter framför på mattan med sänkt hufvud och
gråter, tjenarne stå omkring i en hög,
knuffande till hvarandra emellanåt med armbågen,
och gamle Bagdan runkar på hufvudet...
Skogen susar som nu, och svaga, dystra toner
strömma ut från banduran, men kosacken
sjunger om, huru pan ja gråter öfver sin pan, öfver
Iwån:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
