Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pan ja jämrar sig och gråter
Öfver pan och Iwän
Svarta korpen kraxar.
Pan, som ej förstod visan, aftorkade sina
tårar och sade: Nåväl, gör dig i ordning
Roman! — pojkar, sätten er upp, och du Opanas,
rid med dem, jag har fått nog af dina visor...
Visan var nog bra, men aldrig händer det,
som stod i henne.
Och kosacken hade blifvit vek om hjärtat
af sången, och hans ögon voro dimmiga.
— Ack, pan, pan! sade han, gammalt folk
plägar säga hos oss, att sanning ligger i sång
och saga. I sagan är den som järn, hon har
gått världen rund från mun till mun och
blifvit rostig... men i sången är hon som guld,
hvilket rosten aldrig kan fräta... Så säger
gammalt folk.
Pan vinkade afvärjande med handen.
— Det är möjligt, att så är i er trakt, men
icke hos oss... gå nu, Opanas, jag är led på
att höra dig längre.
Kosacken stod och väntade en minut, men
sedan kastade han sig plötsligt ned på marken
för pans fötter:
— Hör mig, pan! Sätt dig upp på hästen
och rid hem till din panja. Mitt hjärta känner,
att något ondt inträffar.
Skogen susar. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
