Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
uttryck af medfödd godmodighet och
inneboende kraft. Den senare åter hade en öppen
blick, någonting nästan smekande i de gråa
ögonen, emellanåt skakade han de fladdrande
loc-karne och i hans skratt låg någonting särdeles
smittsamt.
— Gubben har väl berättat för er den gamla
historien om vår farfar, kan jag tro?, sade
Mak-sim.
— Ja, det har han — genmälte jag.
— Ja, sådan är han alltid; då det börjar susa
riktigt starkt i skogen, kommer han i håg det
förflutna. Nu kommer han icke att kunna sofva
på hela natten.
|J Han är alldeles som ett litet barn —
tillade Motrja, i det hon slog i té åt gubben.
Den gamle tycktes nästan icke fatta, att man
talade om honom. Han sjönk alldeles i hop,
skrattade emellanåt utan anledning och nickade
därjemte; endast då de tjutande stormilarne
svepte fram öfver kojan, blef han orolig och
liksom lyssnade efter något med ett uttryck af
förskräckelse.
Snart var allt tyst i skogshyddan. En
sömnig nattlampa, bestående af en söndrig skål, i
hvilken funnos fett och en veke, kastade sitt
matta skimmer därinne, och syrsan lät höra sin
enformiga sång...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
