Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Men i skogen därute förnummos tusen mäktiga
röster, hvilka hotande ropade om hvarandra i
mörkret. Det föreföll som om någon
fruktansvärd makt der hållit en bullersam rådplägning
för att med samlad kraft krossa det ömkliga,
vilsekomna rucklet i skogen. Under stundom
blef det orediga återskallet starkare, det växte
och smälte i hop, och då skälfde dörren,
alldeles som om någon utifrån illfänats att ruska
på den, men in i skorstenen trängde
storm-hvirfveln med ängslande hot och med ett på
samma gång hjärtgripande ylande. Därpå
stannade tjutet af för en stund, en olycksbådande
tystnad öfverväldigade det klenmodiga hjärtat,
till dess dånet ånyo höjde sig och de gamla
tallarna tycktes komma öfverens om att rycka
sig lösa från sina platser och flyga hän i den
okända rymden, burna af den nattliga
orkanens vingslag.
Jag sjönk för några minuter in i en oredig
slummer, men som föreföll helt kort.
Stormen tjöt i skogen i omvexlande toner.
Nattlampan flämtade ibland till och upplyste
stugan. Gubben satt på sin bänk och famlade
omkring sig med handen, som om han hoppats
finna något i sin närhet. Ett uttryck af fasa
och nästan barnslig hjälplöshet syntes på den
arme farfars anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
