Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle ringaren, Våridyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf, blomstrande af helsa och kraft, uppfyld
af ett omedvetet hopp om lycka, om glädje i
lifvet... Hvar är hon, denna lycka? Den
åldriges tanke flammar upp likt en snart
slocknande låga, den glänser fram som en klar, snabb
stråle, belysande alla labyrinter af det
framfarna lifvet... Outhärdliga bekymmer, mödor,
sorg... Hvar är hon, denna lycka? En tung
lott har ristat fåror i det ungdomliga ansiktet,
har böjt den kraftiga ryggen, och lärt honom
att sucka, likasom den äldre brodren...
Och där, till venster bland byns qvinnor,
ödmjukt böjande sitt hufvud, står hans unga
hustru. Det var en god kvinna, måtte Gud
vara henne nådig! Ah, innerligt hade hon
deltagit i bekymren, den hjärtegoda varelsen...
Arbete, nöd och sorger utan återvändo hade
förtorkat den blomstrande kvinnan; ögonens
glans hade fördunklats, och de oväntade
dråpslagen i lifvet hade utplånat hennes stolta
skönhet och i stället förlänat ansiktet ett uttryck
af evig, slö skrämsel... Ja, hvari bestod väl
hennes lycka?... En enda son, deras hopp och
glädje, hade blifvit dem öfrig, och denne gick
under till följd af mensklig orättvisa...
Och där är också han, den rike fienden.
Han bugar sig ända ned till jorden, och söker
försona de fader- och moderlösas blodiga tårar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
