Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IV. Jag förvärfvar mig en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
med ett öfverraskande uttryck af nyfikenhet och
deltagande.
— Går du på?, frågade han sakta.
— Ja!, svarade jag lika sakta, och tog mod
till mig. Men i samma ögonblick inträffade
något så oväntadt och förfärligt, att det kom
blodet att stelna i mina ådror. Först hördes
ett buller, som om all rappningen hade störtat
ned från läktaren, och därpå var det något, som
tog vägen uppåt och rörde upp ett moln af
dam; en stor grå massa flaxade upp mot hålet
i taket. Kapellet blef för ett ögonblick nästan
skumt. Det var en stor, gammal uggla, som,
oroad af det buller vi åstadkommo, flugit upp
från sitt dunkla hörn, trängt sig igenom
öppningen däruppe, genom hvilken den blåa
himmelen syntes, och svingat sig emot denna. Jag
erfor en känsla af krampaktig fruktan.
— Lyft upp mig!, skrek jag till min kamrat
och grep tag i remmen.
— Var inte rädd, var inte rädd!, lugnade
han mig och gjorde sig i ordning att hjälpa
mig upp i dagen. Men plötsligt varseblef jag
att hans ansikte förvreds af förskräckelse. Han
skrek till och försvann ögonblickligen
genom att hoppa ned från fönstret.
Instinkt-messigt såg jag mig omkring och varseblef en
sällsam syn, som för öfrigt slog mig med mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
