Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
hufvudet. Jag höjde mig på armbågen och
såg på honom.
— Det vill säga... du stal?
— Nå, än se’n? Ja, jag stal!
Jag lade mig ned igen mot gräset, och
några minuter lågo vi tysta.
— Det är icke vackert att stjäla, sade jag
därpå med en sorgsen tvekan.
— De våra hade alla gått bort. Marusja
grät, därför att hon var hungrig.
— Ja, jag var hungrig — upprepade
flickan med en klagande naivetet.
Jag visste ännu icke, hvad en sådan hunger
ville säga, men vid de sista orden från flickan
var det något, som vände sig i bröstet på mig.
Jag tittade på mina vänner, som om jag såge
dem för första gången.
Walek låg som förut på gräsmattan och
följde uppmärksamt med ögonen en i luften
seglande hök; han föreföll mig icke mer som
en sådan auktoritet, men vid en blick på
Marusja, som med båda händer höll i en bit af
bullen, stack det till i hjärtat på mig.
— Hvarför, började jag med ansträngning,
hvarför sade du ingenting åt mig om det?
— Jag ville först säga åt dig, men sen
tänkte jag att du har ju inte dina egna pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
