Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VI. Bland gråa stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
— Nå, hvad mer? Jag skulle hafva tagit
ett bröd där hemma.
— Huru, i smyg?
— Ja-a!
— Det vill säga att äfven du ämnade stjäla...
— Jag?... ja, men hos min far...
— Det är ännu sämre! — sade Walek med
säkerhet —" jag stjäl aldrig hos min far...
— Nå, jag kunde ha begärt... så hade
man gifvit mig.
— Det är möjligt att man hade gifvit för
en gång — men hur skaffa åt alla fattiga?
— Och I — ären I verkligen fattiga?,
frågade jag med sänkt stämma.
— Ja-a, fattiga!, afbröt Walek dystert.
Jag teg, och efter några minuter tog jag
afsked.
— Går du redan din väg?, frågade Walek.
— Ja, jag går!
Jag gick, därför att jag den dagen icke
mera kunde leka med mina vänner så lugnt
som förr. Min rena barnatillit var liksom
fläckad. Ehuru min tillgifvenhet för Walek och
Marusja icke försvagats, hade den dock blifvit
uppblandad med en känsla af bitter
medömkan, som nästan närmade sig till en brännande
plåga i hjärtat. När jag kom hem, gick jag
tidigt till sängs, emedan jag icke visste, hvar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
