Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
började tro att den lille hade en snabbare
uppfattning än en viss lärd!... För att emellertid
återkomma till kapellanen: jag tänker, att som
en god lektion är värd pengar, kunna vi i detta
fall säga att vi hafva köpt maten, och om han
hädanefter gör dörren till sitt visthus litet
starkare, så äro vi fullkomligt kvitt.
Därpå tillade han, plötsligt vändande sig
till mig: Du är i alla fall ännu oerfaren, det
är mycket, som du ej förstår. Men hon, ser
du, förstår; säg, min Marusja, var det bra,
som jag gjorde, då jag förde till dig en stek?
— Bra, svarade flickan, och det glimmade
till i de turkosfärgade ögonen, : Marusja var
hungrig 1
Mot aftonen återvände jag hem med
töcknigt hufvud. Tiburzij’s egendomliga tal kom
mig icke ett ögonblick att vackla i min
öfvertygelse att »stjäla är dåligt». Tvärtom, det
sjukliga intryck, jag förut erfarit, blef ännu
starkare . . . Tiggare . . . tjufvar — och intet
hus hafva de!... Från andra visste jag redan
att man skänkte dylikt folk sitt förakt. Jag
erfor äfven själf, hur ur djupet af min själ en
känsla af förakt och sorg höjde sig, men jag
försvarade instinktmässigt min tillgifvenhet
mot denna bittra blandning. Resultatet af
denna grumliga, andliga process var, att mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
