Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VII. Tiburzij uppträder på scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
medlidande för Walek och Marusja blef större,
utan att derför min tillgifvenhet försvann.
Formeln »att stjäla är dåligt» kvarstod
okränkbar, men då jag i inbillningen såg min
lilla vänninnas upplifvade ansikte, under det
hon slickade sig om fingrarna, fröjdade jag mig
åt hennes och Waleks glädje.
På den mörka trädgårdsgången stötte jag
oförmodadt på min far. Han gick fram och
åter, och blickade efter sin vana dystert
framför sig. Då jag kom alldeles in på honom,
tog han mig i axeln och frågade: Hvarifrån
kommer du?
— Jag har varit ute och g^tøt.
Han såg uppmärksamt på mig och ville
säga något, men hans blick blef ånyo liksom
töcknig och i det han gjorde en afvärjande
rörelse med handen, fortsatte han sin vandring.
Det tycktes mig, som om jag den gången
förstod den der åtbörden med handen. Den ville
liksom säga — Bah! Hvad gör det! -—Hon
finnes ju icke mer!...
Jag hade så när för första gången i mitt
lif ljugit. Jag hade alltid fruktat min far och
gjorde det nu ändå mer än förr.
Jag bar nu inom mig en hel värld af orediga
intryck. Kunde han väl förstå mig? Kunde
Æ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
