Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VIII. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
nom, men han tiger, han anser det icke nödigt
att jaga ut det gamla tandlösa odjuret ur dess
sista håla... Men, min gosse, hur skall jag
kunna förklara dig det?... Din far tjenar en
herre, hvilkeps namn är —4 lag. Han har ögon
och hjärta blott så länge som lagen ligger på
hyllan, men när denne herre stiger ned
därifrån och säger till din far: »Hör på, min bäste
domare, skulle vi icke taga i hop med Tiburzij
Drab eller hvad han nu månde heta?» — från
det ögonblicket stänger domaren genast sitt
hjärta med dubbla slag, och då har han så
skarpa klor, att förr skulle jorden vända sig åt
andra hållet, än pan Tiburzij lyckas komma ur
dem ... Förstår du nu, min gosse? . . . Och just
därför högaktar jag och de andra mera dm far,
emedan han än en trogen tjenare åt sin herre,
och sådana menniskor äro sällsynta. Vore alla
lagens tjenare sådana, kunde den lugnt lägga
sig ned till hvila på sin hylla och aldrig stå
upp därifrån. — Hela min olycka består däri
att jag för länge, länge sedan var i strid med
den där herren, och en mycket het strid, må
du tro, min gosse.
Med dessa ord reste Tiburzij på sig, tog
Marusja vid handen och ledde henne afsides
i ett hörn; där började han kyssa henne, och
tryckte sitt vanskapliga hufvud mot hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
