Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - VIII. Hösten - IX. Dockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
lilla bröst. Och jag stod länge kvar på samma
plats, i samma ställning, under inflytande af
ett sällsamt intryck, som den besynnerliga
mannens tal åstadkommit. Oaktadt de bizarra,
obegripliga vändningarna i detta, fattade jag mycket
väl dess mening, och min fars person växte
för min fantasi ännu högre, omgifven af en
gloria, visserligen fruktansvärd, men af en
sympatisk kraft, som närmade sig majestät. Men
en annan, förtviflad röst ropade ur mitt inre:
»En sådan man är han, och dock älskar han
dig icke!»
IX.
Dockan.
De klara dagarne försvunno, och Marusja
blef åter igen sämre. Vi gjorde alla
upptänkliga försök att förströ henne, men till svar på
allt hade hon endast likgiltiga blickar ur sina
mörkkantade, orörliga ögon, och det var länge
sedan vi hörde hennes skratt. Jag bar till
henne mina leksaker, men äfven de kunde
endast för en kort tid roa henne. Då beslöt jag
mig för att vända mig till syster Sonja. Sonja
hade en stor docka med ett ansikte i de gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
