Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 3. När lycisterna lekte krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanonåskorna började dundra där nere under
Italiens blåa himmel. Stridens vapengny,
trikolorens fladdrande segertåg, fransmännens jubel
efter striderna vid Solferino och Magenta,
MacMahons och Napoleons hjältenamn, allt bidrog
att elda unga entusiastiska pojksinnen. Och det
var sannerligen icke endast de unga, som
besjälades af hänförelse. Den låg i tidens luft.
Rysslands öfvermakt nyss krossad på Krim af
västmakterna, Österrike nu slaget af fransmännen, och
Italiens nyligen började frihetskamp, allt bidrog
att tända eld i sinnena. Därtill kom att hela det
svenska folket blickade med undran, väntan och
hopp upp till tronen, nyss bestigen af den
ridderlige och ståtlige Karl XV, af hvilken man
väntade så mycket. »Kung Karl den unge» — han
skulle göra Sverige stort och äradt såsom i gamla
tider! Så hoppades alla. Rysshatet var icke
dödt, det vaknade till nytt lif, och tanken på det
förlorade Finland föddes åter.
Hos skolpojkarna stod strax elden i lågor.
De tyska lycisterna skulle väpna sig och bilda
en frikår. Rusningen till fanan var stor och
öfverväldigande. Vi utgjorde snart hela sextio »man».
I spetsen för det fosterländska företaget stodo
Rouget de S:t Hermine och Erik Bourghardt,
den förre såsom instruktionsofficer och den senare
såsom generalintendent, hvilken skulle ombestyra
den krigiska utrustningen — en mycket svår
ställning vid en armé, som totalt saknade
krigskassa. Till kapten utsågs Carl Grabow och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
