Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 4. Albert Lichtenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att genast åter fatta den, då han kom ned i
klädlogen. En gång passade Wagner på att
doppa spetsen af cigarren i en mastixflaska, och
då Lichtenberg kom och satte sin »tröstare»
mellan läpparna, blefvo dessa formligen
hopklistrade. En ny klappjakt efter syndaren, men
med lika lönlöst resultat.
I klädlogen funnos fasta klädskåp för
sujetterna. Lichtenberg hade också ett. Som han
var mycket närsynt måste han helt krypa in för
att få reda på sina »grejor». En afton, då han
och Wagner befunno sig ensamma i klädlogen,
passade den senare på att låsa in Lichtenberg i
skåpet, hvarpå han sprang på dörren.
Lichtenberg till att skrika och hamra på klädskåpsdörren.
Josephson, som händelsevis kom i korridoren, hör
oväsendet, går in och öppnar skåpet, men får i
detsamma sin vän Lichtenberg i famnen, hvilken
ursinnigt börjar bearbeta honom med
knytnäfvarna under det han skriker:
»Nu har jag dig, din rackare! Din idiot! Din
sakramenskade fähund!»
Ȁr du alldeles galen! Ditt blindstyre, ser
du inte hvem jag är?» skrek i sin ordning
direktören, i det han värjde sig med händerna.
Förklaring följde, och tjufpojken Wagner
fick sig en uppsträckning, hvilken dock föga hjälpte.
De, som närmare lärde känna Albert
Lichtenberg, kunde icke undgå att skänka honom sin
aktning, trots att man ofta skrattade åt honom
för hans egenheter och hans säfliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
