Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 3. Karl Petter Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af kungl. operan, hvilken där provisoriskt
inrättade sig.
Vid alla de sällskap han i början var
engagerad, tjänstgjorde han icke sällan såsom
skådespelare och i kören, men att han här var på sin
rätta plats, vore synd att säga. Rolig var han
nog, och nog hade publiken också roligt på sitt
vis, ty den fick sig månget ohejdadt skratt. Men
nog var det bäst för både Svensson och konsten
att han öfvergaf scenen — och i stället arbetade
i »underjorden» eller i »skyn».
Emellertid spelade han på min tid den gamle
husaren Kasper i »Damer och Husarer» på ett
särdeles roligt och uppfriskande sätt. I pjesen
skulle han inbära ett par, öfverstinnan
tillhöriga, kreatur, en hund och en katt, på scenen.
Rekvisitörskan hade anskaffat prästens hundracka
och borgmästarinnans katt, hvilka sedan gammalt
voro födda antagonister och utkämpat månget
nappatag tillsammans. När de nu befunno sig i
Svenssons duktiga näfvar, hvilka höllo dem i
nackskinnet, och igenkände hvarandra, voro de
stridandes känslor strax vid kokpunkten. Hunden
morrade och skällde och katten fräste, sprattlade
och spände ut klorna, men utan att nå
hvarandra. Publiken och Svensson hade lika roligt.
Den senare »klämde till», som man brukar göra
med leksaksdockor, för att få dem att skrika,
hvilket lyckades förträffligt, så att man kan säga
att på scenen den kvällen var ett riktigt »hund-
och kattlif».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
