Alc 29 Albert, 1848—1922, furste av Monaco, regent från 1889, bekant för sina djuphavsforskningar. Albert, 1819—61, prins av Sachsen-Koburg-Gotha, drottning Victorias av Storbritannien gemål, från 1857 med titeln Prince Consort. d’Albert [dalbä'rl, E. F. C., 1864—1932, pianist och tonsättare. Han föddes i England men bosatte sig senare i Tyskland. A. studerade för Richter och Liszt och vann stor ryktbarhet som pianovirtuos. Han uppträdde även som kompositör (operorna Låglandet och Izeyl etc.). Alberta, provins i Kanada, ytvidd 661 000 km2. 939 501 inv. 1951. Huvudstad Edmonton: 160 000 inv. 1951. — Sv. delen av A. uppfylls av delar av Klippiga bergen. Nö. delen däremot är ett slättland. Största delen av befolkningen är åkerbruksidkande (vete, havre och korn; boskapsskötsel). På grund av fiskrikedomen i sjöarna och floderna är fisket betydelsefullt. Albert av Riga, d. 1229, införde kristendomen i Livland och blev biskop i Riga, där han stiftade Svärdsriddarorden. Albert Bonnier, se Bonnier. Albert Bonniers stipendiefond, en stipendiefond, stiftad av det Bonnierska förlaget år 1901 till minne av Albert Bonnier. Räntan av fonden utdelas som författarstipendier. — Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne inrättades 1937 och utdelar ävenledes stipendier. Albert-Edvard nyansa, sjö i Afrika strax s. om ekvatorn. A. är en av Nilens källsjöar. A. är uppkallad efter drottning Victorias gemål Albert och hennes äldste son Edvard (Edvard VII). Albert Hall [ærböt hå'l], byggnad i London med konsertsal för 10 000 personer. Uppförd 1867—7L Alberti, L. B., 1404—72, italiensk arkitekt, en mångsidigt begåvad man, som utövade ett betydande inflytande på renässansens konst, ej minst genom sina skrifter. Han är skaparen av bl.a. kyrkan San Francesco i Rimini, Palazzo Rucellai och fasaden till kyrkan Santa Maria Novella i Florens. Bland hans skrifter märks ”Tio böcker över arkitekturen” och ”Tre böcker över måleriet”, ett område, där A. även var hemmastadd. Alberti, P. A., 1851—1932, dansk politiker, justitieminister 1901—08. A. hade stort politiskt inflytande i Danmark, tills det år 1910 upptäcktes, att han gjort sig skyldig till förskingring av 18 milj, kr för vilket han dömdes till 8 års straffarbete. Alberti, Rafael, f. 1902, spansk poet med revolutionärt patos, som skrivit högklassig lyrik med surrealistiska inslag. Albertkanalen förbinder Meuse med Schelde i Belgien. A. öppnades 1939. Albert nyansa el. Albert-sjön, sjö i Afrika strax n. om ekvatorn med tillopp från Victoria nyansa och avlopp till Nilens huvudarm Bahr el Jebel. 4 500 km2, 652 m ö.h. Albertus Pic'tor, Albert målare, d. omkr. 1509, har utfört kalkmålningar i en mängd kyrkor i mälarlandskapen. Albigen'ser kallades vissa kyrkofientliga sammanslutningar i s. Frankrike under 1200-t. De besjälades av en allvarlig religiositet och ansåg sig ha den rena, kristna läran. Sekter med liknande åskådningar var vanliga under medeltiden. Deras medlemmar kallades katarer. Under påven Inno-centius III fördes ett blodigt krig med A:s krossande som mål, de s. k. albigenskrigen 1209—29. Ej förrän i början på 1300-t. lyckades man dock fullständigt utrota dem genom ett hänsynslöst och grymt användande av den redan år 1229 införda inkvisitionen. Jfr Valdenser. Albinism kallas det tillstånd hos människor och djur, då färgämne helt eller delvis saknas i hud, Albinism bland negrer. hår och ögon. Detta medför ett egendomligt utseende med vitt hår, gulblek hud och röda ögon. Sådana individer kallas albfnos. A. beror på ärftliga anlag och är sällsynt hos människor, mera vanlig hos husdjur: vita råttor, vita kaniner etc. AFbion, forntida benämning på England och Skottland, används numera i poetiskt språk och i det av Napoleon formade smädeuttrycket ”det per-fida A.” (det trolösa A.). Albi't, se Fältspater. AlboFd, förnicklad britanniametall*. Albrekt, 1490—1568, hertig av Preussen. A. var tyska ordens stormästare men förvandlade ordensstaten till ett hertigdöme. Albrekt av Mecklenburg, omkr. 1340—1412, hyllad som Sveriges konung 1364 vid Mora stenar. A. hade inkallats av svenska adelsmän, som var missnöjda med konung Magnus Eriksson och hans son Håkan. Magnus blev tillfångatagen av A. och även Håkan besegrades. Den egentliga makten utövades under större delen av A:s tid av det svenska riksrådet. Slutligen uppstod tvist mellan A. och adelsmännen, som till hjälp inkallade drottning Margareta av Danmark. Vid Äsle 1389 blev A. besegrad och tillfångatagen. Efter sex år fick han mot lösen återvända till sitt hertigdöme Mecklenburg. Albrektsunds kanal, farled i Marstrands skärgård, inomskärsled till Marstrand. AIbu'men, lat., äggvita. AIbumi'n, se Proteinämnen. Albuminfärger består av pigmentfärger, som blan-dats med albuminlösning. Efter tryckning på väv bringas albuminet att koagulera genom försiktig upphettning, varefter färgen kvarstår. AlbuminurF, förekomst av äggviteämnen i urinen. Detta kan vara en ofarlig egendomlighet, men det utgör oftast ett tecken på en sjukdom i njurarna. A. kan också förekomma vid febertillstånd och vid hjärtsjukdomar utan att njurarna egentl. är skadade. d’AIbuquerque [dallbokär'ke], A., 1453—1515, portugisisk krigare och politiker. A. erövrade 1510 Goa i Asien, vilket sedan blev basen för Portugals asiatiska välde. F.å. intog han Malacka och 1515 Ormus. Alburs el. Elburs, n. Irans högsta berg. A., består av flera parallella kedjor, de flesta i riktning vö. Hö iden är 2 000—5 000 m. Alby, municipalsamhälle vid Ljungan, v. Medelpad, 874 inv. 1955. Elektrisk kraftstation. Elektro-kemisk industri. Alcalde [alkaPde], försvenskat alkald', namn på spanska tjänstemän, motsvarande borgmästare i städer och domare på landsbygden. Alcarra'za [-tha], sp. (från arab.), oglaserat lerkärl, vari vatten hålls avkylt på grund av avdunst-ningen genom väggen. A. används i varma länder.