Alm mentarskolan. Efter en del motgångar i befordringsfrågor, vilka mycket bidrog till hans bitterhet mot samhället, övergav A. sin lärarverksamhet. Hans affärer hade alltid varit dåliga, och på sista tiden hade han kommit i händerna på en känd procentare, v. Scheven. Slutligen flydde A. från Stockholm 1851 och blev samtidigt av v. Scheven anklagad för förfalskning och förgiftningsförsök. Den sista beskyllningen har emellertid aldrig bevisats. Sina sista år tillbragte A. under olika namn i Nordamerika och Bremen. A. är en av de förnämsta representanterna för nyromantiken i Sverige och står som en av de genialaste verklighetsskildrarna i vår litteratur. Dessutom införde han en för vårt land ny litterär form, folklivsskildringen. En stor del av sina arbeten har han samlat i den s. k. Törnrosens bok. Ramberättelsen i denna heter Jaktslottet, dessutom ingår flera allmogeberättelser, Kapellet, Skäl 1-nora kvarn m.fl., samt en del romaner, däribland främst Drottning ensjuvelsmyc k e. Svenskafattigdomensbetydelseären läsvärd avhandling över Sveriges natur och svenskt kynne. Våldsamt uppseende och kritik väckte tendensberättelsen Det går an, där A. hävdade en friare uppfattning av kärleken. Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB grundades 1862 i Uppsala. Trycker sedan 1906 almanackan. Almsläktet (Ulmus) tillhör familj almväxter, Ul-maceae. Till A. hör 16 arter, vilka är träd, som blommar på bar kvist och vilka har sågade, osymmetriska blad. Till A. hör bl.a. vanlig alm, lundalm och vresalm. De båda sistnämnda förekommer på Gotland och Öland. Aln, ett före metersystemets införande använt längdmått, ursprungligen bestämt efter underarmens längd. A. hade olika längd i olika länder; en svensk aln var 593 mm. Alnæs, E., 1872—1932, norsk kompositör, särskilt bekant för sina sånger (Sidste reis). Alnarp, kungsgård vid Äkarps station mellan Malmö och Lund. Säte för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut som efter lantbruksunder-visningens omorganisation 1933 meddelar undervisning i lantbrukslära på olika linjer: driftsledarkurs och lantbruksskola, 2-årig trädgårdsskola, hovbe-slagsskola, högre mejerikurs och mejeriskola. Alnfco, stål med tillsats av aluminium, nickel och kobolt. A. används till permanenta magneter, exempelvis i högtalare. Alnön, ö utanför Sundsvall med ett flertal sågverk. N. delen av ön består av en serie egendomliga och sällsynta bergarter (alnöit, nefelinsyenit m.fl.). Alnösundet, sund mellan Alnö utanför Sundsvall och Medelpads fastland; vid dess stränder ligger en mängd sågverk. A'loe, växtsläkte av familj Liliaceae med flera arter i Afrika, särskilt i Kaplandet. Bladen är rosett-ställda, köttiga, ofta taggiga. Blommor i axlika klasar. En del arter odlas som prydnadsväxter. Saften från en del arter används som avföringsmedel. Alost [alåst'], se Aalst. Alpack'a. — 1. Se Lamasläktet. — 2. Se Nysilver. Alpenglühen, se Alpglöd. Alperna (keltiska ”alp” — bergspets), Europas mäktigaste bergskedjesystem, sträcker sig i en båge från sydöstligaste Frankrike genom delar av Frankrike, Italien, Schweiz, Österrike och Jugoslavien. — Man brukar skilja mellan Västalperna, vilka ligger v. om övre Rhen och Lago Maggiore, samt Östalperna ö. därom. I Västalperna ligger på gränsen mellan Frankrike och Italien Montblanc-massivet med Europas högsta topp (4 810 m ö.h.). Östalperna är i allmänhet något lägre. Inom A. upprinner Rhen, Donau, Po och Adige samt Rhöne; A:s vattensystem har således utflöden mot Nordsjön, Svarta havet, Alperna vid Oberhalbstein. Adriatiska havet och v. Medelhavet. Förutom vattendragens dalgångar tjänar pass över bergskedjorna som förbindelseleder (S:t Bernhard, Brenner, S:t Gotthard m. fl.). Inom A:s randområden finns talrika stora sjöar; de största är Genève-sjön och Boden-sjön. Klimatet liksom därav beroende växtlighet och odlingsmöjligheter är i hög grad växlande från de bördiga dalarna upp till de av snö och glaciä-rer täckta topparna. Jfr Schweiz och Tyrolen. — A. är uppbyggda av en hel serie geologiska formationer med en sammanlagd tjocklek (mäktighet) av flera tusen meter, vilka har blivit i hög grad hoppressade och sammanveckade, varvid väldiga veck skjutits över varandra flera tiotal kilometer. A. tillhör den stora tertiära bergskedjezon, som innesluter jordens samtliga nutida, högsta bergskedjor. Genom de nedbrytande geologiska processerna (vittring, rinnande vatten, glaciärer m.m.) har de övre partierna av A:s vecksystem blivit förstörda. Alpget, gems*. Alpglöd, ty. Alpenglühen, ett i två perioder till-och avtagande rött skimmer över alpspetsar, som uppträder, då solen går ned i klart väder, och som brukar i hög grad uppskattas av turister. Alpi'n, hörande till alpområden. Alpinsk ras kallas en underavdelning av den vita människorasen, som kännetecknas av kort, rundad skalle, mörkt hår och bruna ögon, liten kroppslängd och i allmänhet en satt och något grov kroppsbyggnad. Till A. räknas delvis befolkningen i s. Frankrike och s. Tyskland, n. Italien samt möjligen s. Ryssland. Man antar, att A. invandrat från Asien under förhistorisk tid. Jfr bild vid Människoraser. Alpjägare, ursprungligen av Garibaldi under italienska kriget 1859 uppsatta friskaror. Numera är A. namn på reguljära trupper, särskilt avsedda för strider i bergstrakter. Alpros, se Rhododendron. Alpviol, se Cyclamen. Alrek, svensk konung av Ynglingaätten. Alrun eller alruna (Mandragora officinarum), flerårig ört, förekommande i Medelhavsländerna. A. har en ofta knotigt förvriden jordstock, som fordom ansågs besitta övernaturliga krafter och därför användes till amuletter, kärleksdrycker m.m. Als, dansk ö vid östkusten av Sönder jylland. 314 km3. Stad: Sönderborg. ön är medelst en flottbro förbunden med fastlandet. Alsace [allsass'], det franska namnet på Elsass. AI secc'o, it., ”på torr vägg”, kalkmålning på puts, som torkat, innan målningen börjat. Alsegno el. Da capo alsegno, mus., it., ”från början till tecknet” betyder att en musikalisk sats skall repeteras till tecknet Fine.