Arb ter vid oförvållad arbetslöshet. Frivillig A. med stöd av staten tillkom 1934. En ny förordning antogs 1956. A. sker genom erkända arbetslöshetskassor, som omfattar skilda yrkesområden och i regel är nära anslutna till ett fackförbund. 1955 fanns 43 kassor med 1 212 000 medlemmar. För att få understöd ur kassan skall medlemmen ha betalt ett visst antal avgifter, under en viss tid förgäves ha sökt arbete och ej vara direkt indragen i en arbetskonflikt. Understöd utgår i form av daghjälp med familjetill-lägg (barntillägg samt make- eller husföreståndarin-netillägg). Understödet måste alltid ligga under det belopp som utgör den arbetslöses normala dags-inkomst. Längsta oavbrutna tid för understöd från arbetslöshetskassa är 90—156 dagar. — Statens bidrag till A. utgjorde 1954 ca 40 milj. kr. Kassorna hade i sina fonder 235 milj. kr. I understöd utbetalades 68 milj. kr. — A. står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen*. Arbetslöshetskassa, se Arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetskommitté, se Arbetslöshetsnämnd. Arbetslöshetsnämnd inrättas i kommun som har behov därav, dvs då arbetslösheten fått sådan utbredning att särskild organisation för hjälpverksamhet krävs. Drätselkammaren eller — på landet — kommunalnämnden fungerar annars som arbetslöshetsnämnd (kallades förr arbetslöshetskommitté). Arbetsmarknadens yrkesråd, bildat 1944 av Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen, har till uppgift att verka för yrkesutbildningens effektivisering främst för lärlingar. Arbetsmarknadskommissionen, se Arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadskommittén, se Arbetstvister. Arbetsmarknadsnämnden, se Arbetstvister. Arbetsmarknadsstyrelsen, statens centrala organ för verkställighet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. A. är ett permanent ämbetsverk, som efterträdde de provisoriska organ för arbetsmarknadspolitiken, som funnits sedan 1914, då arbetslöshets-kommissionen (AK) inrättades. AK levde till 1940, då den uppgick i den 1939 tillsatta arbetsmarknadskommissionen, vilken 1948 avlöstes av A. I ledningen för A. sitter representanter för arbetarnas, tjänstemännens och arbetsgivarnas organisationer. A. är chefsmyndighet för arbetsförmedlingen och leder verksamheten för att förebygga och motverka arbetslöshet och arbetskraftsbrist, för att sysselsätta partiellt arbetsföra m.m. A. utövar vidare tillsyn över arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsnämnden i Stockholm motsvarar länsarbetsnämnden i länen. Arbetsråd (arbetskammare), officiell institution, i vilken såväl arbetare som arbetsgivare är representerade och vilkens uppgift är att handlägga vissa frågor av principiell natur (att avge yttranden om lagförslag, att verkställa utredningar, att avgöra vissa arbetstvister m.m.). Dylika institutioner finns bl.a. i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Danmark och Norge. I Sverige var arbetsrådet, som tillkom 1919, den myndighet, som avgjorde frågor om till-lämpning av arbetstidslagarna. Jfr Arbetarskydds-styrelsen. Arbetsrätt, se Arbetslagstiftning. Arbetsstudier, se Arbetsledning. Arbetsstuga, en institution, där barn i skolåldern får vistas, sedan skolarbetet för dagen slutat, och där de erhåller undervisning i praktiskt arbete, såsom träslöjd, sömnad m.m. Barnen förplägas även med en måltid. Den första arbetsstugan i Sverige upprättades år 1887 i Stockholm. Betydelsefullast är arbetsstugorna i de nordligaste länen, som är inrättade som hem för barnen under skolgången under vintermånaderna. Arbetsterapi, behandling av psykiskt sjuka genom 66 lämplig sysselsättning. Används även för vissa typer av vanföra. Arbetstid, se Arbetslagstiftning. Arbetstillstånd. Den nya utlänningslag som trädde i kraft 1954 innebär, att utlänning ej behöver arbetstillstånd annat än om regeringen meddelat bestämmelser därom. Jfr Bosättningstillstånd. Arbetstjänst. Utbildning för arbetslös ungdom har på frivillig bas organiserats i många länder, bl.a. i Tyskland 1931. Den tyska A. blev obligatorisk 1935 och skulle fullgöras före värnplikten samt vara minst ett halvt år. Även kvinnlig A. förekom. Judar var uteslutna. Arbetstvister är antingen rättstvister eller intressetvister. Rättstvister avser tolkning eller tillämpning av ett bestående kollektivavtal, intressetvister avser arbetsvillkor eller löner i ett kollektivavtal som man ännu ej nått enighet om. I åtskilliga främmande länder finns lagstiftning om förbud mot stridsåtgärder när det gäller rättstvister. Så är förhållandet i vårt land sedan 1928, då lagarna om kollektivavtal och arbetsdomstol stiftades. Se Arbetslagstiftning. Obligatorisk skiljedom i intressetvister finns genomförd endast i ett fåtal länder. Föregångsland i detta avseende har varit Nya Zeeland. För speciella näringsgrenar med särskilt vital betydelse för samhället (t.ex. järnvägsdrift) är dock i åtskilliga länder obligatorisk skiljedom i intressetvister lagstadgad. Även för Sveriges vidkommande har frågan om vidtagande av särskilda åtgärder till förebyggande av s.k. samhällsfarliga arbetsinställelser (arbetsinställelser vid kommunikationsföretag, sjukvårdsinrättningar, de kommunala belysningsverken och liknande företag) varit föremål för livliga debatter och opinionsyttringar. Såväl i Sverige som i utlandet har arbetsmarknadens parter på olika sätt själva vidtagit åtgärder för att främja arbetsfreden. Efter en engelsk förebild hölls år 1928 en arbetsfredskonferens i Stockholm, vid vilken arbetsgivar- och arbetarorganisationerna var representerade. Initiativet till denna konferens togs av socialminister Lübeck. En arbets-fredsdelegation tillsattes, bestående av representanter för Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och regeringen, men upplöstes 1931 utan att ha lyckats göra några mer betydelsefulla insatser. År 1936 upptogs emellertid förhandlingar mellan Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i syfte att få till stånd en överenskommelse på bred bas angående aktuella arbetsrättsliga och förenings-rättsliga problem. I slutet av år 1938 träffades mellan arbetsgivarnas och arbetarnas centralorganisationer ett huvudavtal (det s.k. saltsjöbadsavtalet), varigenom de förband sig att inte tillgripa stridsåtgärder utan söka nå enighet genom fredliga förhandlingar. Överläggningarna fördes mellan Arbetsgivareföreningen och LO:s delegerade, vilka antog namnet arbetsmarknadskommittén. I den allmänna motiveringen till huvudavtalet uttalade de centrala organisationerna inom den svenska arbetsmarknaden, att de till fullo inser vikten av att intressetvisterna i möjligaste mån löses utan öppna konflikter. Från dessa utgångspunkter ville man inrikta sig på att bereda ökade möjligheter för intressetvisternas fredliga avveckling och söka förebygga stridsåtgärder, som är menliga för utomstående eller för det allmänna. För prövning av dessa spörsmål inrättades en permanent arbetsmarknadsnämnd. Jfr Arbetslagstiftning. Arbetsvärd, se Partiellt arbetsföra. Ar'biter, lat., skiljeman. Jfr även Petronius. Arbitrage [-tra'sj]. Vid arbitrageaffärer utnyttjas den kursskillnad, som kan finnas mellan samma valutor på olika börsplatser, i syfte att erhålla den vinst, som kan uppstå genom inköp av en valuta på