^5 på grundval av den tid, som används för arbetet (tid-lön), eller på grundval av kvantiteten utfört arbete (stycklön, ackordslön) eller genom på olika sätt utbyggda kombinationer av dessa båda faktorer (t.ex. ackordslön med garanterad, efter tid beräknad minimilön). En intressant modern löneform är vinst-andelssystemet, som innebär, att viss del av lönen utgår i förhållande till företagets vinst. Tjänstemannalönen, dvs den form av lön, som i allmänhet utgår till de i statens eller kommunernas eller i större enskilda företags tjänst anställda, som icke sysslar med kroppsarbete, har icke samma karaktär av pris på en vara som kroppsarbetarlönen. Vid tjänstemannalönens fastställande spelar hänsyn till traditionsmässigt given levnadsstandard och social ställning ofta en betydande roll. Dessa lönefrågor löses numera också genom allmänna avtal. Vid jämförelse mellan löner, som utgått under olika tider eller på olika orter, är det icke tillräckligt att jämföra de belopp i penningar, till vilka lönerna uppgått (nominallönerna). Hänsyn måste tas till lönernas köpkraft eller med andra ord de förnödenheter, som kan förvärvas för lönerna (reallöner). Särskilt betydelsefullt är detta under tider, då penningvärdet på kort tid undergår betydande förändringar. Arbetslöshet. Till A. brukar naturligtvis ej räknas sysslolöshet betingad av ovilja till arbete eller av ar-betskonflikter. Man brukar skilja mellan säsongarbetslöshet och mera permanent arbetslöshet. Inom flera yrken är arbetstillfällena rikligast under sommarhalvåret, inom andra åter brukar arbetstillgången vara störst under vintermånaderna. Till den förstnämnda gruppen hör bl.a. jordbruk, sjöfart, en viss del av byggnadsverksamheten etc. Bland de typiska vintersäsongyrkena märks skogsarbetarens, ehuru en utjämning där är på väg. Den mer permanenta arbetslösheten kan vara av mer lokal art eller exempelvis betingas av att handarbete ersätts av maskiner, varvid yrkeslärda arbetare, särskilt äldre sådana, har svårt att finna annat arbete. Den permanenta arbetslösheten når emellertid större utbredning framför allt under kristider. Man brukar då tala om konjunkturarbetslöshet. Vi är dåligt underrättade om arbetslöshetens omfattning i äldre tider. Antalet arbetslösa, som anmält sig hos vederbörande kommunala hjälporgan, nådde under krisen efter l:a världskriget i vårt land sitt maximum i januari 1922, då 163 200 var arbetslösa. 1923 och 1924 sjönk siffrorna snabbt, så att sistnämnda år under sommaren mellan 4—5 000 personer var arbetslösa. En period av utbredd arbetslöshet inträdde i början av 1930-t. Siffrorna började öka år 1931 och maximum uppnåddes i januari 1933, då 189 200 arbetslösa var anmälda. Bland dessa arbetslösa ingår även en del säsongmässigt arbetslösa, varför det må nämnas, att den lägsta siffran detta år uppnåddes i juli, då 138 850 arbetslösa var anmälda. Under de följande åren minskade arbetslösheten, samtidigt som konjunkturerna förbättrades. Under 2:a världskriget ökade A. något men var dock mindre än väntat. Den begränsade arbetstillgången vid exportindustrierna kompenserades i viss mån genom arbetstillfällen, som kriget medförde, bl.a. på grund av de ökade rustningarna och de militära inkallelserna. I vårt land har man i första rummet sökt bereda de arbetslösa arbete, s.k. nödhjälpsarbete eller r e-servarbete, vilket anordnats antingen i statens regi eller av vederbörande kommunala organ med eller utan statsbidrag. För att ej påverka lönenivån på den fria arbetsmarknaden har det ansetts önsk 3 Arb värt, att lönen vid sådant arbete hålls lägre än den som betalas på den öppna marknaden. På denna punkt har meningarna skarpt brutit sig mot varandra och vållat svåra politiska strider. En annan svårighet vid anordnande av arbete åt arbetslösa är, att det allmänna ej ansetts böra anordna arbeten, som medför en konkurrens med den enskilda företagsamheten. Därför har man tillgripit vägarbeten och dylikt, trots att en hel del av de arbetslösa ej lämpar sig för sådant grovarbete och många av dem är utbildade för mer speciellt arbete. Man har framhållit, att det är slöseri med sådan kvalificerad arbetskraft att sätta den till enkelt grovarbete. Andra svårigheter är, att arbetslöshetsarbeten ej bör dra stora kostnader i form av material och bör vara av sådan art, att företaget snabbt kan avvecklas, om konjunkturerna förbättras. Under sådana omständigheter har man endast kunnat lämna en mindre del av de arbetslösa hjälp vid reservarbeten etc. Under åren 1931—33 erhöll på det hela taget mellan en tredjedel och en fjärdedel av de anmälda arbetslösa arbete. Det var under sådana omständigheter nödvändigt att lämna direkt understöd, för vilket någon arbetsprestation ej krävdes. Under år 1931 fick ungefär Vo sådant understöd. Under 1933 fick ungefär Vs av de arbetslösa understöd. På det hela taget hjälpte man under krisens början ungefär hälften av de arbetslösa på det ena eller det andra sättet. Är 1933 kunde man hjälpa fler än under föregående år, så att under juli detta år 69 % erhöll hjälp i någon form. Denna månad fick alltså 43 000 arbetare, som anmält sig som arbetslösa, ingen som helst hjälp och man kan räkna med, att det fanns ytterligare en del arbetslösa, som av olika orsaker ej anmälde sig. Den fria arbetsmarknaden har alltså under kristiden haft riklig tillgång på nödlidande arbetskraft. Den mer direkta hjälpaktionen har i Sverige handhafts av Statens arbetslöshetskommission (AK). År 1933 började man söka mer indirekt bekämpa arbetslösheten genom s.k. beredskapsarbeten, dvs offentliga arbeten, vid vilka avtalsenliga löner betalades. Dessa avsåg dels att hjälpa de arbetslösa genom att bereda arbetstillfällen, dels att öka produktionen och motverka krisen. Beredskapsarbetena var företag, som ansågs behövliga, men vilka man dock under vanliga förhållanden ej skulle ha satt i gång. 1939 övertogs AK:s uppgifter av Statens arbetsmarknadskommission, som 1948 ersattes av arbetsmarknadsstyrelsen*. Under vissa år har arbetslösheten drabbat de unga särskilt hårt. Många fick växa upp utan att kunna erhålla arbete och utan hopp om att kunna försörja sig, förrän krisen gått över. Det har naturligtvis varit ytterligt demoraliserande för de unga att på detta sätt i en hopplös sinnesstämning tvingas till overksamhet. Man har därför strävat att vidta speciella åtgärder för de yngre bl.a. genom inrättande av arbetsläger och anordnande av kurser. Arbetslösa, som ej kan delta i beredskapsarbeten eller i utbildning och omskolning (och därunder få utbildningsbidrag), har möjlighet att efter behovs-prövning erhålla kontantunderstöd från den kommunala arbetslöshetsnämnden i form av dagunderstöd och hyreshjälp. Jfr även Arbetslöshetsförsäkring. Under åren närmast efter 2:a världskriget förekom praktiskt taget ingen arbetslöshet. Senare har efterfrågan på arbetskraft varit särskilt stor i de flesta fack. Trots att sålunda i huvudsak full sysselsättning har rått, uppehålls en ständig beredskap mot A. Arbetslöshetsförsäkring, en socialförsäkring som avser att mildra den enskildes ekonomiska svårighe-