73 Anjalaförbundet, varför han år 1790 dömdes till livstids fängelse och avled på Malmö fästning. — 3. G. M. A., 1757—1814, officer, diplomat och hovman. Han var en fängslande personlighet med stora sällskapstalanger, vilket snart gjorde honom till Gustav III:s gunstling. Efter konungens död blev han svensk minister i 'Neapel och intrigerade nu mot förmyndarstyrelsen. Emellertid blev hans planer avslöjade och han flydde till Ryssland. Armfotingar (Brachiopoda) har sitt namn av att de vid sidan av munöppningen har två fransade armar, vilka dels tjänar till andningsorgan, dels virvlar in i munöppningen de mikroskopiska smådjur, varav A. lever. Till utseendet liknar A. musseldjuren men har rygg- och bukskal, ej som dessa höger- och vänsterskal. A. hör till de äldsta kända organismerna och uppträdde redan i kambrium. Ett släkte från denna tid, Lingula, lever ännu i sydligare hav. A. hade sin största artrikedom i äldre geologiska perioder; de finns dock även i nutidens hav. Arminia'ner, ett efter Jakob Arminius, 1560— 1609, uppkallat parti inom reformerta kyrkan, som hävdade en mildare form av predestinationsläran. Gud har visserligen av evighet bestämt de enskilda människorna till salighet eller fördömelse men därvid dock tagit i beräkning deras tro el. otro. A. är nu jämförelsevis fåtaliga och delade på flera sekter. ArmFnius, oriktigt benämnd Hermann, omkr. 18 f.Kr.—omkr. 21 e.Kr., befriade västra Germanien från romarnas övervälde. A. lyckades genom list lura den romerske konsuln Varus att intränga i den svårtillgängliga Teutoburgerskogen, där Varus med hela sin här blev slagen (år 9 e.Kr.). Armistice day [a'mistis dej], vapenstilleståndsda-gen i l:a världskriget, firas den 11 nov. som nationaldag i England och Amerika. Armpennor, de fjädrar i en fågelvinge, som sitter fästa på armbågsbenet, alltså närmare kroppen än handpennorna. Armpolyp (Hydra), i sött vatten levande, enkelt byggd organism, bestående av en cylindrisk säck och kring dennas mynning sittande trådformiga utslkott. Om A. styckas i flera delar, har varje del förmåga att återuppbygga djuret. Armstrong, E., f. 1890, amerikansk fysiker, räknad som en av de främsta uppfinnarna inom radiotekniken (superheterodynen, en typ av radiomottagare, där inkommande bärvåg blandas med svängningar från en inbyggd oscillator till en konstant frekvens). Armstrong [a'm-], Louis, f. 1900, känd amerikansk jazzmusiker och sångare. Armstrong-verken, vapenfabrik, grundad 1847 av en engelsk ingenjör W. G. Armstrong. A. samman-slogs 1897 med Whitworth öch 1927 med Vickers och heter numera Vickers-Armstrong Limited. A. har på detta sätt förvärvat ett slags monopol på vapenleveranser i England och är en av världens förnämsta rustningsfirmor. Arnauld [arnå'], Antoine, 1612—1694, jansenis-ternas ledare i kampen mot jesuiterna, en tid lärare vid Sorbonne. Arndt. — 1. J. A. A., 1555—1621, protestantisk teolog, författare till den förr mycket lästa uppbyg-gelseboken ”Fyra böcker om den sanna kristendomen”. —- 2. E. M. A., 1769—1860, skald och historiker. A. var en av ledarna i den mot Napoleon riktade fosterländska rörelsen i Tyskland i början av 1800-t. och utgav talrika propagandaskrifter och patriotiska dikter. Vistades tidvis i Stockholm. Arne, mansnamn, som betyder örn. Arnér, Sivar, f. 1909, läroverksadjunkt och författare, som bl.a. skrivit historiska romaner såsom Aro ”Knekt och klerk” och nutidsromaner, t.ex. ”Du själv”. Erhöll 1955 Samfundet De nios stora pris. Arngrim, fornnordisk viking, ägde sagosvärdet Tyrfing. Arnhem, stad i ö. Nederländerna vid Rhen. 114 000 inv. 1954. Vid A. företog de allierade luftlandsättningar av trupper sept. 1944 i avsikt att bryta igenom den tyska fronten, men företaget misslyckades och A. intogs först i april 1945. ATnica, växtsläkte, fam. Compositae. Hit hör hästfibbla (A. montana), som har gulblomstrig, stor blomkorg. Av blommorna bereds A.-tinktur, som förr användes till omslag vid blånader (kontu-sioner). A'rnim. — 1. L. von A., 1781—1831, tysk romantiker, som bl.a. tillsammans med Brentano utgav folkvisesamlingen Des Knaben W u n d e r-h o r n. — 2. Anna Elisabet (Bettina) von A., f. Brentano, 1785-—1859. Spelade en viss roll bland den nyromantiska riktningens författare i Tyskland. A. stod bl.a. i ett varmt vänskapsförhållande till Goethe. ATnljot GeFIine, en för sin kroppsstyrka bekant jämtländsk stigman, som stupade i slaget vid Stikla-stad 1030. A. är hjälten i en dikt av Björnson och i en opera av Peterson-Berger. A'rno, flod i Toscana, Italien, segelbar för mindre fartyg från mynningen förbi Pisa och till Florens. Arnold. — 1. A. Th., 1795—1842, engelsk teolog, rektor för skolan i Rugby, som under hans ledning blev en av Englands mest ansedda skolor. A. strävade att kombinera meddelandet av kunskap och karaktärsdaning i kristen anda. — 2. M. A., 1822— 88, engelsk skald och kritiker, utgav även religionsfilosofiska essäer. — 3. H. H. A., 1886—1950, chef för det amerikanska flygvapnet 1938 och sedan vice generalstabschef. Arnold av Brescia [bräsja], d. 1155, italiensk munk, som uppträdde som reformator av kyrkan. A. blev senare hängd och bränd. Arnoldson, K. P., 1844—1916, skriftställare, stiftade 1883 Svenska freds- och skiljedomsföreningen och har i talrika skrifter, bl.a. Seklernas hopp, sökt befordra fredssaken. A. var riksdagsman i andra kammaren 1882—87 och erhöll nobelska fredspriset tillsammans med Bajer 1908. Arnö, liten ö i Mälaren, vars slott under medeltiden var ärkebiskopens residens. Aro'm, vällukt, vanligen från flyktiga ämnen med fin kryddlukt, som förekommer hos en del växter. Aroma'tiska föreningar, sådana organiska föreningar, vilka kan härledas ur benzol. Doften från vissa växt-(kryddor) och djurämnen betecknas som aromatisk. I allmänhet är det luktande ämnet en eterisk olja. Aron, Moses äldre broder, den förste översteprästen, bekant för att blad och blommor växte ut från hans stav samt för att han ledde dansen kring guldkalven. Aronson, Stina, f. 1892, författarinna, till en början under pseudonymen Sara Sand. Har skrivit romaner och noveller, t.ex. Hitom himlen (1946), Sång till Polstjärnan (1948), Den fjärde vägen (1950) samt skådespelet Syskonbädd (1949). A'ros (ursprungligen åmynning), namn på två medeltida svenska städer. Västra A. låg vid Svartåns utflöde i Mälaren och namnet sammandrogs efter hand till Västerås. Östra A. låg vid Fyrisåns dåtida mynning i Mälaren. 1273 flyttades biskopssätet från Uppsala till Östra A., vilket hädanefter kallades 3*