Ata Atavism, uppträdandet av en egenskap, som tillhör ett lägre, redan passerat utvecklingsstadium. Ataxi' är bristande förmåga att utföra riktigt samordnade rörelser, vanligen beroende på förlamning av de känselsinnen, som underrättar oss om kroppsdelarnas ställning. A'te, enligt de gamla grekerna olyckans gudinna, som förblindar människorna, så att de begår onda handlingar. Ateism, den åskådning, som förnekar eller anser osannolikt, att en Gud finns. Ateljé, atelier [-je'], fr., konstnärs eller fotografs arbetsrum. A tem'po, mus., betecknar, att takten skall ändras i enlighet med en närmast föregående tempobeteckning. GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT Ate'n, Greklands huvudstad, belägen i Ättika, ej långt från kusten av Eginaviken. 1,4 milj. inv. 1951 (med förorter). Centrum för Greklands andliga och materiella kultur. Viktig järnvägsknut. Industrin och varuhandeln är däremot huvudsakligen förlagd till A:s hamnstad Pireus. Universitet, fackhögskolor, museer och arkeologiska forskningsinstitut. — Historia. A. var medelpunkten för den forngrekiska kulturen och huvudstad i provinsen Ättika. Under perser krigen förstördes A. av Xerxes men återuppbyggdes och hade under 400-t. f.Kr. sin förnämsta blomstringsperiod. Temistokles anlade hamnstaden till Aten, Pireus, vilken starkt befästes och förbands med A. genom de ”långa murarna”. Tillsammanj med den återuppförda stadsmuren gjorde dessa A. nästan ointagligt. Särskilt på Perikles’ tid nedlades oerhörda summor på A:s förskönande. Utom de på den gamla klippan Akropolis* befintliga byggnaderna fanns flera andra, vilka nu är ruiner: Theseion (Hefaistostemplet) i ren dorisk stil, det jättelika Zeustemplet (Olympieion), Dionysos-teatern, vilken beräknas ha rymt ända till 17 000 mäniskor, m.fl. Angående Atens äldre historia se Greklands historia. På 500-t., då den kristne kejsaren Justinianus lät stänga filosofskolorna och omvandla de flesta temp^ len till kyrkor, började staden avfolkas och förföll alltmer. 1456 intogs staden av turkarna, och dessas välde bröts ej förrän i och med det grekiska frihetskriget på 1820-t. A. var ockuperat av tyskarna från 1941 till 1944, då det befriades av de allierade. Ate'na eller Pallas Atene, var enligt den grekiska gudasagan dotter av Zeus, ur vars huvud hon sprungit fram i bländande vapenskrud. A. var krigs- 84 gudinna men beskyddade även fredliga värv såsom konstfliten och den attiska olivodlingen. A:s kult hade som medelpunkt Akropolis i Aten, för vilken stad A. var skyddsgudinna. A. framställs i' konsten med sköld och lans samt bröstpansar med skräckinjagande medusahuvud (se Gorgoner). Ugglan är hennes sinnebild. Kultbilder av gudinnan kallades palladier. Berömd var Fidias’ kolossalstod i Par-tenon*. Atene'um, Athenaeum, ursprungligen gudinnan Atenes tempel; högre undervisningsanstalt. Atenienn', hyllbord eller fristående hylla för mindre prydnadssaker. Aterma'n, se Värme. Atero'm, flenhus, kallas ur talgkörtlar utvecklade, knölformade bildningar med en tunn, fast vägg och ett grötigt, gråvitt innehåll. De är vanligast på huvudets hårbeväxta del och är vanprydande men ofarliga och lätt bortopererade. Ateroskleros, se Arterioskleros. Athabas'ca [-ka], namn på floden Mackenzies övre lopp. Athanasius, se Atanasius. Athapas'ker, samlingsnamn på en del indianstammar i n. Amerika, bl.a. chippeway-, navajo- och apacheindianer. Athen, se Aten. Athena, se Atena. Athlone [æthlå'n], Alexander, earl of A., f. 1874, bror till änkedrottning Mary av England. Deltog 1 boerkriget och l:a världskriget. Var vidare generalguvernör i Sydafrikanska unionen 1923—31. Var generalguvernör i Kanada 1940—46. At home [ætt hå'm], eng. ”hemma”, mottagning; tid, då en familj tar emot besökande. Athos [atå's] var (jämte Porthos och Aramis och senare d’Artagnan) en av de tre musketörerna i Dumas’ berömda roman. Atlant el. Atlas, manlig staty, använd som kolonn. Den kvinnl. motsvarigheten kallas karyatid. Atlan'ta, huvudstad i Georgia (USA). 460 000 inv. 1953, därav ca 40 % negrer. Livlig handels- och fabriksstad. Bomulls- och tobaksfabriker. Atlantdeklarationen, överenskommelse mellan Churchill och Roosevelt vid möte på Atlanten 14 aug. 1941, innehållande 8 punkter om krigsmålen. Bl.a. innehöll A. att inga erövringar skulle göras och att folken skulle få fritt välja sin styrelseform; samt att kriget skulle föras till nazismens besegrande, varefter de angripande staterna skulle avrustas. Sovjetunionen godkände A. 1941. Atlan'ten, den del av världshavet, som ligger mellan Europa—Afrika i ö. och Amerika i v. och i n. och s. gränsar till de båda polarhaven. 93 000 000 km2 (Nordsjön*, Medelhavet*, Mexikanska* bukten och Karibiska* havet ej inberäknade). A., som möjligen uppkommit genom en bortglidning av Amerika från det Europa, Asien och Afrika omfattande kontinentalblocket (Wegeners teori), visar från n. mot s. en bred S-form med jämförelsevis parallellt löpande kuster. Längs mitten av A. löper en jämn upphöjning av havsbotten, den s. k. Atlant-tröskeln, som där i allmänhet ligger på 2 000—3 000 m djup, medan på ömse sidor djupet är vida större. A:s medeldjup är omkring 3 700 m och största djup, n. om Puerto Rico, 8 526 m. Vid ytan är salthalten omkring 3,5 %, vattnets medeltemp. kring ekvatorn 26°, i de nordligaste och sydligaste delarna omkr. 10°. Inom ekvatorområdet strömmar A:s vatten åt v. och böjer av i två varma huvudströmmar; vid Nordamerika mot n. och nö. som Golfströmmen, vid Sydamerika mot sv. som Brasiliaströmmen. Dessa strömmar motsvaras av relativt kalla återström-mar i riktning mot ekvatorn efter de n. och s. delarna av Afrikas v.-kust. Kalla strömmar från n.