B, den andra bokstaven i vårt alfabet. — Den kromatiska skalans elfte ton eller den med ett halvt tonsteg sänkta tonen h., även förkortning av basso, bas. — Kem. tecken för en atom bor. — B som beteckning för vitsord = godkänd. Ba, kem. tecken för en atom barium. B. A., förkortning för Bachelor* of Arts. Baade [bå'de], Knud, 1808—79, norsk landskapsmålare i romantisk stil. Baal, ”herre”, hos de västsemitiska folken namnet på deras gudomligheter, särskilt natur- och frukt-barhetsgudar. Baalbek [bal-] (guden Baals dal), stad i Syrien vid Antilibanon. Ca 8 000 inv. B. kallades av grekerna under antiken Heliopolis* (solgudens stad) och är berömd för storslagna ruiner av antika tempel. Bab, arabiskt ord för port t.ex. Bab-el-Mandeb, tårarnas port. Baba. — 1. Slaviskt ord för kvinna, speciellt gammal kvinna. — 2. Turk, och pers, ”pappa”, fader. Ba'basten förekommer i sö. Ryssland, s. Sibirien och Mongoliet och härstammar från 1000-t. e.Kr. B. föreställer människor i sittande eller stående ställning. Babb'its metall, vitmetall, antifriktionsmetall, legering av koppar, tenn och antimon. Används bl.a. för att minska friktionen till invändig beklädnad av lagerskålar (jfr Axellager). Babbitt [bæbb'it], beteckning på Medelsvensson i USA, efter huvudfiguren i en roman av Sinclair Lewis. Babel-Bibel, se Bibel-Babelstriden. Bab-eI-Man'deb (arab, ”tårarnas port” — på grund av de många skeppsbrotten), sund mellan Arabiens sv. hörn och Afrika. Minsta bredd 23 km. I sundet ligger den Storbritannien tillhörande, starkt befästa ön Perim, som behärskar farleden och därigenom sjöfarten på Asien. Ba'bels torn. I Gamla testamentet omtalas, hur babylonierna i sin förmätenhet ville bygga ett torn, som skulle nå upp till himmelen. Som straff härför lät Herren en förbistring komma över dem, i det var och en talade ett språk, som ej den andre förstod. På den plats, där det forna Borsippa, Babels systerstad, låg, har man funnit ruiner av ett stort tempel, som en tid ansågs ligga till grund för berättelsen om B. Babeuf [baböff'], F. N., 1760—97, fransk revolu-tionsman. I sin tidning Le tribun du peuple (Folk-tribunen) krävde han absolut ekonomisk likställighet. Efter Robespierres fall var B. en tid terroristernas ledare. B:s anhängare kallades babouvister, och han själv har betecknats som den franska socialismens grundläggare. Babia'ner, hundapor, till de smalnosiga aporna hörande afrikanskt släkte med något utdragen nos och kraftig tandbeväpning med stora hörntänder. De lever i bergstrakter och klättrar ogärna i träd. Hit hör kappbabianen (Papio hamadryas). Hanen har en yvig man (kappa) varav namnet. Mandrillen (Papio maimon) i Västafrika har ett avskräckande utseende med blå, uppsvällda kinder, röd nos och svartbrun päls. Dscheladan (Theriopithecus gelada) lever i Abessiniens högfjäll. Ba'bord, sjöterm, betecknar till vänster, då man står vänd mot fören. Om vinden kommer in från B:s sida, sägs ett fartyg segla för B:shalsar. Babordslanterna, en röd lanterna på babords sida av ett fartyg. Babusch', en i Orienten använd toffelliknande sko. Av B. kommer ordet pampusch. Baby [be'jbi], plur. babies, eng., litet barn, spädbarn. Ba'bylon, forntida stad vid floden Eufrat i Mesopotamien. Huvudstad i Babylonien. Minnet av dess prakt, lyx och sedeslöshet finns bevarat bl.a. i uttrycket Den Babyloniska skökan, ett smädenamn, som protestanterna använde om renässansens för-världsligade påvedöme. Vid tiden för Kristi födelse återstod av staden endast ruiner. Jfr Babylonien. Babian med unge. Babyloniskt trapptempel. Babylo'nien, ett uråldrigt kulturland kring floderna Eufrats och Tigris’ nedre lopp. B:s historia går tillbaka flera årtusenden f.Kr. Invånarna var sumerer, ett orientaliskt folkslag av okänd härkomst, och landet var uppdelat i flera småstater. Emellertid grundade inträngande semitiska stammar nya stater i B. och av dessa blev Akkad den förnämsta. Akkad utvidgades omkring 2450 f.Kr. till ett stort välde mellan Medelhavet och Persiska viken. Konung Hammurabi, tillhörande Babylons första dynasti (omkr. 1700 f.Kr.), gjorde sig till herre över alla babyloniska stater, vilka han även gav en gemensam lagsamling. Omkr. 1590 inträngde i B. ett troligen indoeuropeiskt folk, kassiterna, vilka härskade ända fram på 1200-t. f.Kr., varefter en babylonisk ätt åter kom till makten. Mot slutet av 1100-t. intogs B. av Assyriens konung. Babylonierna gjorde emellertid ständiga upprorsför-sök, vilket ledde till Babylons förstöring av Sanhe-rib (689). Staden återuppbyggdes dock av Assar-haddon, vars son Samas-sumuk-in (668—648) blev