io7 stånd därtill. Sådant tillstånd, s.k. oktroj, meddelas för högst 10 år. Om Postsparbanken och andra sparbanker m.fl. finns dock särskilda bestämmelser. Bankdiskonto, se Diskont. Bankett', festmåltid med officiell prägel. Bankfridagar, se Bank holidays. Bank holidays [bænk hålTidis], benämning på vissa årliga fridagar i Storbritannien, under vilka enligt ett parlamentsbeslut av år 1871 all affärs- och fabriksrörelse skall ligga nere. Genom riksdagsbeslut 1935 har införts 3 B. i Sverige: påsk-, midsommar-och julafton. Banki'r, privatperson, som driver bankrörelse. Banki'va-höns lever i Indien och Java och anses vara stamfäder till våra tama hönsraser. Färgteckningen är sammansatt av rödbrunt, gult och svart. B. är mycket skygga; hannarna är kända för sin stridslystnad. Bankokommissarie, titel på 6 tjänstemän vid riksbankens huvudkontor, vilka är avdelningschefer. Banko. Sedlar och skiljemynt, som utgavs av riksens ständers bank (numera riksbanken), kallades i äldre tider banko. De av banken utgivna silvermynten hade däremot benämningen specie; av riksgäldskontoret utgivna sedlar benämndes riksgälds. En riksdaler specie motsvarade 2% riksdaler banko eller 4 riksdaler riksgälds. Bank- och fondinspektionen, ett centralt ämbetsverk, som har till uppgift att utöva kontroll över bankernas verksamhet samt över fondkommissio-närer och fondbörs. Chefen benämns bankinspektör. Bank of England [bænk åv ing'lænd], upprättad år 1694. Den äldsta nu existerande centralbanken (jfr Bankväsen), efter vars mönster övriga centralbanker har upprättats. B. var till 2:a världskriget i viss mån en centralpunkt för världens penningmarknad. Gentemot statsmakterna intog B. tidigare en friare ställning än övriga centralbanker men förstatligades 1946. Den är numera den enda sedelutgivande banken i England. Av banken förvaltas hela den engelska statsskulden. Bankofullmäktige, de personer, som utgör styrelse för riksbanken*. Bankombudsman, jurist, anställd av bank för att svara för den juridiska riktigheten av bankens handlingar och som ombesörjer juridiska åtgärder. Bankoreglcmente innehåller stadganden för riksbankens styrelse och förvaltning och är av 15/12 1943. Bankoutskottet, se Riksdagens utskott. Bankrutt, populär benämning på betalningsinstäl-lelse eller konkurs. En person eller ett företag, som icke kan infria sina förbindelser, sägs vara bankrutt. Banksland [bængks'lænd] el. Bärings ö är en ö n. om Nordamerika tillhörande Kanada. Bankväsen. Den omfattning och betydelse, som bankväsendet i våra dagar erhållit, är resultatet av den utveckling och omdaning, som det ekonomiska livet undergått under de sista århundradena, framför allt under det allra sista. Det är storindustrialismens och handelns av de moderna kommunikationerna betingade tillväxt, som skapat behovet och förutsättningarna för uppkomsten av våra nuvarande bankföretag. Föregångare till de moderna bankerna, som bedrev bankrörelse i enklare och mera okomplicerade former, har det däremot funnits långt tillbaka i tiden. Redan i det gamla Baby-lonien fanns det sålunda flera hundra år före vår tideräknings början personer, som mottog pengar till förvaring, erlade ränta för vad de sålunda mottog och sedan i sin tur mot ränta lånade ut pengarna till andra. Även i det gamla Grekland och Rom fanns det personer, som bedrev enklare bankrörelse. Namnet bank härstammar från Italien, där under Ban den senare medeltiden bankrörelse drevs av penningväxlarna. Våra nuvarande centralbankers (se nedan) tidigaste föregångare var de så kallade girobankerna, som vid början av den nyare tiden grundades i Italien och vissa andra länder. Dessa var offentliga företag, som mot avgift mottog pengar till förvaring men ej bedrev någon utlåningsrörelse (t.ex. Banco Rialto i Venedig, grundad 1587, Amsterdams och Hamburgs banker, grundade den första 1609, den andra 1619). Affärsbankerna i modern mening leder närmast sin härstamning från England, där under 1600- och 1700-t. en omfattande bankrörelse bedrevs under former, som nära sammanfaller med de moderna affärsbankernas. 1. De sedelutgivande centralbankerna. En särställning bland bankerna intar de sedelutgivande centralbankerna, som i väsentliga avseenden skiljer sig från övriga banker — bland annat lämnar de på ett par undantag när icke någon ränta på insatta medel — och vilka också måste anses ha en annan uppgift än de vanliga affärsbankerna. Sedelutgivningen (jfr Penningväsen), som tidigare bedrevs av ett stort antal banker, är numera i flertalet länder koncentrerad hos centralbankerna. Deras verksamhet i detta avseende är alltid underkastad av statsmakterna fastställda inskränkande bestämmelser. Genom det dominerande inflytande över sedelutgivningen, som i regel tillerkänts centralbankerna, har dessa erhållit ett medel för tillgodoseende av sin centrala uppgift, som är att tillse, att för det ekonomiska livet erforderliga betalningsmedel finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning. Behovet av betalningsmedel kan de reglera genom den räntepolitik, de för. En ränte-förhöjning medför i viss mån minskade låneanspråk från näringslivet och därmed minskat behov av betalningsmedel. Det inflytande över penningväsendet centralbankerna innehar, har medfört konsekvenser för deras ställning i olika avseenden. De står i regel under stark officiell kontroll. Även då de ej som i Sverige (Sveriges riksbank) och i flertalet andra länder är rena statsföretag utan bedrivs i aktiebolagsform, har statsmakterna förskaffat sig ett betydande inflytande på deras verksamhet. Friast gentemot statsmakterna stod Bank of England (nu förstatligad), för vilken särskilda inskränkande bestämmelser fastställts endast i fråga om sedelutgivningsrätten. 2. De vanliga affärsbankerna. De vanliga affärsbankernas huvuduppgift är att tillgodose industrins och handelns temporära kapitalbehov. De inlånar för detta ändamål penningmedel från personer och företag, som för tillfället har mer därav än de behöver, och utlånar dessa medel till andra företag och personer. Då de medel, som inlånas, till huvudsaklig del åtminstone i flertalet länder icke är sparat kapital utan endast för ögonblicket ej erforderliga kassamedel, skulle de ej kunna göras räntebärande, om de ej kunde placeras i en institution, som vore beredd att på nytt tillhandahålla dem vid anfordran. Affärsbankernas utveckling under de sista decennierna har kännetecknats av en stark koncentra-tionsrörelse genom banksammanslagningar eller på annat sätt. I stora handels- och industriländer som USA, England och Frankrike domineras bankverksamheten numera av ett fåtal jättestora bankföretag med filialer på en mångfald platser (t.ex. London City and Midland Bank och andra i England, Bank of America National Trust and Savings Association, Guaranty Trust Company of New York och andra i USA, Crédit Lyonnais m.fl. i Frankrike). Även i vårt land har banksammanslagningarna spelat en betydande roll. Affärsbankerna har i olika länder utvecklat sig i något olika riktning. Medan bankerna i de anglosaxiska länderna huvudsakligen förmedlar