log hjälpkryssaren Baralong s. om Irland. B. var en engelsk ubåtsfälla, som sänkte ubåten, då denna i sin tur höll på att sänka en annan ångare, på vilken handgemäng uppstod med tyska besättningsmän. Båråny, R., 1876—1936, österrikisk vetenskapsman, professor vid Uppsala universitet i öron-, näs-och halssjukdomar. Erhöll 1914 nobelpriset i medicin och fysiologi för upptäckter över lillhjärnans och hörselorganens funktioner och sjukdomstillstånd. Barb, karpfisk med 4 skäggtömmar, 65—70 cm lång. B. är vanlig i Tyskland. Barbados [-bej'dås], den sydöstligaste av de små Antillerna, britt. Västindien. 430 km2. 223 000 inv. 1953, varav blott Vio vita. Huvudstad: Bridgetown, 18 000 inv. 1954. ön är väl uppodlad. Utförseln omfattar socker, rom, bomull. Handelscentrum för kringliggande brittiska öar. Barba'dossjuka, en form av elefantsjuka. Barba'r, i det gamla Grekland beteckning på främling, som icke talade grekiska; numera vilde, ociviliserad, rå människa. Bar'bara, helgon, led enligt en legend från Nikomedia (Mindre Asien) martyrdöden på 200- eller 300-t. I konsten avbildas hon oftast med ett fängelsetorn i bakgrunden. Barbare'a, växtsläkte, fam. Cruciferae, med två svenska arter, s o m m ar gyIlen (B. vulgaris) och strandgyllen (B. stricta), bägge vanliga som gräs i åkrar. De har gula blomklasar, de nedre bladen parflikiga och de övre tandade. Barbaresk'staterna (Berberiet), gemensam, förr bruklig beteckning för de nordafrikanska rikena Marocko, Algeriet, Tunis och Tripolis, som ända långt in på 1800-t. drev ett planmässigt sjöröveri, från vilket de europeiska sjöfarande staterna måste med dyra pengar friköpa sig. — Namnet B. från berberna. Barbari', råhet, okunnighet. Barbaros'sa, rödskägg. — 1. Binamn på två turkiska sjörövare, vilka under 1500-t. grundläde en sjörövarstat i Algeriet. — 2. Se Fredrik, romerska kejsare. Barbaroux [barbaro'], Charles, 1767—94, fransk revolutionsman och advokat, en av ledarna för gironden i konventet. Avrättades av jakobinerna. Barberaren i Sevilla, en komedi av Beaumarchais, uppförd i Paris första gången 1775 med stor framgång. Senare har bl.a. Rossini använt B. för en opera med samma namn. Barberfni, en romersk furstesläkt bland vilkens medlemmar märks påven Urban VIII 1568—1644. Som minne av släktens storhetstid finns vid Piazza Barberini i Rom det storartade barockpalatset Pa-lazzo B. Barbey d’AurevilIy [barbä' dårviji'], Jules, 1808— 89, fransk författare tillhörande romantiken, utpräglat reaktionär och fanatisk katolik. Hans berättelser är fantastiska och hemska. Barbirolli, sir John, f. 1899, eng. dirigent, ledare av Hallé-orkestern i Manchester sed. 1943. Ledare av festspelen i Edinburgh och promenadkonserter i London. Känd som gästdirigent världen över och genom grammofoninspelningar. Barbitursyra, en förening mellan äpplesyra och urinämne, modersubstans till många kemiska föreningar, vilka används som sömnmedel. Barbizon-skolan [-sårj'] uppkallades efter en by utanför Paris, där Millet, Rousseau, Corot, Dau-bigny m.fl. berömda målare vistades. Riktningen opponerade mot den dåtida härskande klassiskt-historiskt betonade konsten och valde motiv direkt från naturen. Barbro Stigsdotter räddade enligt Sägnen Gustav Bar Vasa 1520, då hennes man Arent Person på Ornäs ville utlämna honom till danskarna. Barbusse [barbyss'], H., 1874—1935, fransk författare. Hans skildringar från kriget, Elden, väckte uppseende bl.a. på grund av deras verklighetstrohet och frihet från nationell fanatism. B. kämpade sedan mot nationalismen och för en världsrepublik i socialistisk-kommunistisk anda. Clartérörelsen har sin utgångspunkt i B:s läror och har uppkallats efter hans roman C1 a r t é. Barcarole, se Barkarol. Barcelo'na, stad i spanska landskapet Catalonien, vid Medelhavet. 1,3 milj. inv. 1952. Spaniens förnämsta handels- och industristad. Universitet. B. var centrum i motståndet mot Franco mot slutet av inbördeskriget. Staden intogs 1938. Barchan, se Barkhan. Barcklind, Carl, 1873—1945, skådespelare. B. började som operetthjälte (Danilo i Glada änkan) och utvecklades till en god karaktärsskådespelare. Barclay [ba'kli], Robert, 1648—90, engelsk kväkare, som utformat kväkarnas teologi. Barclays Bank [ba'klis bængk], engelsk bank, en av världens främsta; grundad 1896. Bard kallades de gamla keltiska skalderna och sångarna. Jfr även Bardvalar. Bar'dia, befäst ort vid kusten av Cyrenaica, Libyen, 10 km från egyptiska gränsen. B. intogs av engelsmännen jan. 1941 men återtogs av tysk-italienska trupper i april s.å. I jan. 1942 blev B. återerövrat av engelsmännen men återtogs av Rommel i juni s.å. Det erövrades slutgiltigt av engelsmännen i nov. 1942. Bardisa'ii, en 2—3 m lång pik med dubbelyxa, som under 1500—1700-t. användes i infanteriets beväpning (befälstecken). Bardu'n, tåg, som ingår i den stående riggen på ett fartyg och stöttar en stångtopp. Skalle av bardval med kvarsittande barder. Bardvalar, den ena av valdjurens underordningar, har på fosterstadiet tänder, vilka sedan ersätts av tvärställda, fransade barder i gommen. Medelst dessa frånsilas de smådjur, som tjänar B. till föda. Till B. hör rätvalar och fenvalar. Jfr Valdjur. Bare'a, Arturo, f. 1897, spansk författare, känd bl.a. genom sin självbiografi i tre delar. Bare knuckle (fight), boxning utan boxhandskar. Ba'rents hav, hav mellan Spetsbergen, Frans Josefs land och Novaja Zemlja, uppkallat efter Wil-lem Barents (omkr. 1550—97), en holländsk is-havsforskare. Ba'rents land, obebodd ö ö. om Spetsbergen. 1 250 km2. Barett', platt mössa utan skärm. B. användes allmänt under medeltiden. Barfred, kärntorn eller donjon [dågsjåg'], det centrala tornet i en medeltida borg, avsett som en sista tillflykt vid en belägring. Kärnan i Hälsingborg är en B.