Bec 118 sidensstad Mafeking. S. delen av B. ingår i Sydafrikanska unionen. Inv. i B. är bantunegrer, som idkar boskapsskötsel. Kap-Kairo-järnvägen går genom ö. B. Beck erhålls som återstod vid destillation av trä-tjära. B. är ett brunsvart eller svart ämne, som vid vanlig temperatur är hårt men mjuknar redan vid kroppstemperatur och smälter vid lindrig upphettning. B. används för framställning av becktråd inom skomakeri, för tätning av fartyg m.m. Beck. — 1. David B., 1621—56, holländsk porträttmålare, en tid hovmålare hos drottning Kristina i Sverige, av vilken han utfört flera porträtt. — 2. Jozef B., 1894—1944, polsk militär och politiker, utrikesminister från 1932, i vilken egenskap han avslöt en vänskapspakt med Tyskland. Sedermera antog han Englands garanti för Polen 1939. Vid tyskpolska krigets slut flydde han till Rumänien, där han sedermera blev häktad. — 3. Ludwig B., d. 1944, tysk general, chef för generalstaben 1935—38. B. deltog i attentatet mot Hitler 1 juli 1944, varefter han blev skjuten. Beckasi'nfåglar (Scolopacinae), underfamilj till snäppfåglar, har lång, böjlig näbb, klädd med mjuk, känslig hud. De är skymningsfåglar, lever av insekter och maskar och är gråbruna, spräckliga till färgen. Till B. hör morkulle- och beckasinsläktet. Morkullan (Scolopax) är skogsfågel och har fjäderklätt underben. Beckasinerna (Gallinago) har nedre delen av underbenet naket. Dubbelbec-k a s i n e n (G. media) är den största arten och lever å sanka ängsmarker liksom enkelbeckasinen, även kallad h o r s g ö k e n (G. gallinago), emedan den under parningstiden på våren ibland kastar sig nedåt i flykten, så att vingarnas dallring ger ett gnäggande ljud (folkspråk: hors = häst). Becket [bek'it], Thomas, 1118—70, engelsk teolog, ärkebiskop av Canterbury, även kallad Thomas av Canterbury. Från att förut ha hjälpt Henrik II blev han som ärkebiskop dennes motståndare. Han mördades av fyra hovmän i Canterburys domkyrka, där han blev begravd. B. blev sedan helgon och hans grav var under medeltiden Englands förnämsta vallfartsort. Beck-Friis, Johan, 1862—1929, friherre, politiker, jordbruksminister i Hammarskjölds ministär 1914 —17. Beckholmen, ö i Saltsjön, sv. om Djurgården, med tre torrdockor. Beckmann, E., 1853—1923, tysk kemist, bekant som konstruktör av den s.k. Beckmanns termometer, som används vid mätning av små temperaturskillnader. Beckomberga sjukhus, ett stort sinnessjukhus nära Stockholm med ca 1 600 vårdplatser. B. började användas 1932. Becquerel [bekräl'], A. H., 1852—1908, fransk fysiker. B. upptäckte bl.a. de efter honom uppkallade Becquerelstrålarna, som uranhaltiga mineral utsänder. För denna upptäckt erhöll han år 1903 nobelpriset i fysik tillsammans med makarna Curie. Be'da venera'bilis (den vördnadsvärde), 673—735, engelsk munk, en av den tidigare medeltidens mest framstående lärde, vilken bl.a. skrev viktiga historiska arbeten. Bedeguar eller sömntom, tofslika, röda gallbildningar på törnrosbuskar, framkallade av törnrosste-kel. Bedfordshire [bed'fådsjö], grevskap kring Ouse i mell. England. 312 000 inv. 1951. Be'dinger, Hugo, 1876—1914, organist och kompositör, vilken skrivit sånger, pianostycken m.m. BedTam [-löm], hospital Ii London, grundat 1547. B. är en förvrängning av Betlehem och betecknar stundom hospital i allmänhet. Bedloes-island [bed'lås aj'lönd] el. Libertyisland, ö i New Yorks hamn med den bekanta frihetsstatyn. Bed'sja, samlingsnamn å en del nomadstammar i nö. Afrika. Bedui'n, se Araber. Bedövningsmedel är avsedda att framkalla smärtfrihet. Vid allmän bedövning inandas flyktiga ämnen, eter, kloroform, narcylen, vilka medför medvetslöshet. Efteråt uppträder oftast illamående och kräkningar. Sövningen medför alltid en påfrestning av hjärta och lungor. I stor utsträckning använder man därför lokalbedövning, vid vilken en novokain-lösning insprutas under huden. Denna bedövningsform är ofarlig. En övergående ehuru ej så effektiv känslolöshet erhålls genom frysning med kloretyl. På senare tid används ibland en kombination av insprutade bedövningsmedel och inandning av bedövande ångor. Beecham [bi'tjöm], sir Thomas, f. 1879, engelsk dirigent, som haft stor betydelse för musiklivets utveckling. Beecher-Stowe [b?tje-stå'], Harriet, 1812—96, nordamerikansk författarinna, vars mot negerslaveriet riktade roman Onkel Toms stuga ernått en oerhörd popularitet. Beefeaters [bPfiTös], eng., oxköttätare, beteckning på vaktmanskapet i Towern, som är klädda i dräkter från 1500-t. Beelsebub, djävulen. Beerbohm [bi'ebåom], Max, 1872—1956, engelsk författare och skämttecknare, som skrev mycket uppskattade romaner, noveller och essäer samt utgav karikatyrsamlingar. B. var även verksam som teaterkritiker. Beerbohm-Tree [bi'ebåm tri'], Herbert, 1853— 1917, engelsk skådespelare, vilken på sin tid var oerhört populär och blev adlad 1909. Beeren Eiland [be'r-] eller Björnön, en liten obebodd ö, 178 km2, mellan Norge och Spetsbergen på 74° n. latitud. Ön håller betydande stenkolslager och är geologiskt av stort intresse. B. upptäcktes 1596. Kom 1920 under Norge genom Spetsbergskonven-tionen. Beernaert [bernart'], A. M. F., 1829—1912, belgisk politiker, statsminister 1884—94. Medlem av permanenta skiljedomstolen i Haag. B. erhöll hälften av Nobels fredspris 1909. Beethoven [be't-J, Ludwig van, 1770—1827, världens största musikaliska geni. Fadern var en från Belgien härstammande musiker. B. skrev redan som gosse kompositioner och slog sig senare ner i Wien. I hans första arbeten märks påverkan från Haydn och Mozart. Efter 1800 är hans verk fullt självständiga och karakteriseras av en storslagen kraft och stämningsrikedom. Kompositionerna från hans senare år bryter kanske mera med den traditionella formen och har ett fördjupat, drömmande innehåll. Till den sista perioden hör Nionde symfonin och Missa solemnis. Från den andra perioden härstammar en stor del av hans pianosonater (Sonata q u a s i una fantasi a, W a 1 d-steinsonaten) samt sju symfonier, bland vilka märks den av Napoleon inspirerade Symfonia Eroica, Femte symfonin och Pastoralsymfonin. Till hans tidigare hör en del sonater samt Första symfonin. B. var ej blott fabulöst begåvad som musiker; även som människa inger han respekt med sin rakryggade,. något vresiga självständighet och sin frihet från småaktighet och fåfänga. En med åren tilltagande dövhet gjorde honom misstänksam och ensam och hans liv var föga lyckligt. Befallningshavande (Konungens), se Länsstyrelse. Beffroi [böfroa'], fr., beteckning på torn, som antingen kan vara ett centralt mittorn i en borg