ii9 eller också vakttorn. B. används även om klocktorn. B. motsvarar det fornsvenska barfred* eller bergfrid, och heter på eng. belfry och på ty. Bergfried. Befolkningsfrågan. Nativiteten i Sverige sjönk kraftigt fram till mitten av 1930-t. B. började uppmärksammas mera allvarligt efter Gunnar och Alva Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan”, 1935. Vid 1936 års riksdag framfördes krav på utredning och en särskild befolkningskommission tillsattes. På grund av att åldersgrupperna innanför frukt-samhetsåldern var förhållandevis stora, vilket i sin tur betingades av att antalet födda barn tidigare var jämförelsevis stort, föddes trots en låg fruktsam-hetstendens så många barn, att folkstocken ej minskades. Det förelåg till och med en obetydlig folkökning. Man kunde emellertid beräkna, att fruktsamheten då var så låg, att den i längden ej skulle räcka för att uppehålla befolkningens numerär. I denna situation framhöll man önskvärdheten av en annan moral, en mindre egoistisk inställning. Några mer definitiva riktlinjer för hur man skulle kunna vinna tillräckligt stort antal anhängare av en sådan livsåskådning angavs emellertid knappast. Man framhöll vidare önskvärdheten av reformer i den riktningen, att barnfödande i viss mån ekonomiskt borde understödjas. Man borde bereda bättre bostäder åt familjer med många barn, införa skattelättnader för dem, underlätta barnavården genom billig läkarvård etc. Under inflytande av de bättre tiderna före 2:a världskriget steg födelsetalet och diskussionen av B. slocknade. Efter krigets utbrott inträdde ett snabbt sjunkande av nativiteten, och man började åter diskutera åtgärder av befolkningspolitisk natur. En kommitté, 1941 års befolkningsutredning, tillsattes av regeringen med uppgift att framlägga förslag till åtgärder. Snart ökade emellertid födelserna i oväntad utsträckning, varför behovet av åtgärder framstod som mindre brännande än förut. Befolk-ningsutredningens många förslag till åtgärder av social natur, t.ex. allmänna barnbidrag, fick emellertid stor betydelse för utformningen av efterkrigstidens socialpolitik. Sedan födelsekurvan ånyo sjunkit från mitten av 1940-t., tillsattes 1954 års familje-utredning, vars betänkande åter aktualiserat en energisk familj epolitik. Befolkningsstatistiken har till uppgift att utreda folkmängden i ett land, dess sammansättning ur olika synpunkter och de förändringar, den undergår. Siffror häröver erhålls dels genom folkräkningar, som företas vanligen vart tionde år, dels genom årligen insamlade uppgifter om födelser, giftermål, dödsfall m.m. Något så när tillförlitliga uppgifter har man endast för de sista hundra åren. Europas befolkning beräknas till omkr. 190 milj, år 1800 och till omkr. 530 milj, år 1940. Ökningen beror på att födelsernas antal överskridit dödsfallens. Emellertid har det allmänna födelsetalet, dvs antalet födda per 1 000 invånare, stadigt minskat i alla Europas länder, men samtidigt har det allmänna dödstalet, antalet döda per 1 000 invånare, också sjunkit. I Sverige var exempelvis födelsetalet i början av 1800-t. omkr. 34 (födda per 1 000 invånare) och dödstalet omkr. 26. I början av 1900-t. var födelsetalet omkr. 25 och dödstalet omkr. 15 och år 1945 var födelsetalet 20 och dödstalet 11. 1954 var födelsetalet 14,5 och dödstalet 9,5. Sjunkandet av födelsetalet beror dels på att äktenskapens antal förhållandevis minskat och försenats, dels på att det genomsnittliga barnantalet i äktenskapen är lägre. Utom dessa mera grova uppgifter om folkmängden och dess sammansättning har B. till uppgift att närmare söka utreda den mekanism, varav dessa företeelser beror. Emigrationens roll, inflyttningen till Beh städerna, dödsfallens olika sjukdomsorsaker m.m. hör hit. Befruktning (kopulation; av lat. copula = band). Hos flercelliga organismer sker fortplantningen dels genom knoppning, vegetativ fortplantning, dels genom befruktning, könlig fortplantning. Vid befruktningen sammansmälter två könsceller med varandra. Hos en del växter (t.ex. vissa alger) är de sammansmältande könscellerna, gameterna, lika till utseendet. Som regel kan man i växt- och djurriket skilja på en hanlig könscell, som är mindre och rörlig, och en honlig äggcell, som är större, icke rörlig och innehåller upplagrad näring, vilken tjänar till byggnadsmaterial vid den första utvecklingen. Hos människan är den hanliga könscellen, spermien 0,05 mm lång och ägget 0,17 mm i genomskärning. Det väsentliga vid befruktningen är ur ärftlighetssynpunkt kärnornas sammansmältande. Dessa innehåller bandformiga bildningar, de s.k. kromosomerna, till bestämt antal för olika arter. Hos människan finns sannolikt 48 sådana kro-mosomer i kärnorna. Dessa kromosomer är bärare av ärftliga egenskaper. Före befruktningen undergår könscellerna en s.k. reduktionsdelning, vid vilken halva antalet kromosomer frånskils. När kärnorna sedan sammansmälter, återvinns det gamla kromo-somantalet. Ägget drar spermien till sig; hos en del växter har man kunnat visa, att detta beror på avsöndrandet av vissa ämnen (äppelsyra, citronsyra mm.). Efter sammansmältningen omger sig ägget med en skyddande hinna, vilken hindrar inträngandet av flera spermier. Så delar sig ägget först i två celler, så i fyra etc. och utbildas på så sätt till en ny av celler uppbyggd individ. Genom vissa ingrepp, behandling med saltlösningar m.m. har man hos lägre djur (groddjur) kunnat få obefruktade ägg att utveckla sig. Den drivkraft, impuls, till utveckling, som befruktningen utgör, kan alltså framkallas på konstlad väg. Konstgjord befruktning betecknar vissa metoder att uppsamla sädesvätska från nötkreatur, hästar, får etc. och efter kortare eller längre tids förvaring använda den för befruktning av hondjur. Den räcker för ett stort antal djur och be-fruktningsprocenten blir högre. På senare tid har man börjat använda sådana metoder även hos människan. Befälstecken, flagga eller vimpel, som å örlogs-fartyg anger ombordvarande befälhavares grad. Bego'nia, tropiskt växtsläkte med vackert färgade blommor och blad. Till B. hör över 400 arter av vilka flera odlas som prydnadsväxter. Begravningsvapen, i trä utförda vapensköldar, som förr bars i begravningsprocessioner och sedan upphängdes i kyrkan. Be'ham. — 1. Hans Sebald B., 1500—1550, tysk kopparstickare och målare, vilken var starkt påverkad av Dürer. — Bartel B., 1502—40, tysk målare och kopparstickare, broder till B. 1, till vilken han i sina arbeten anslöt sig. Behaviorism [bihei'vjorism], amerikansk, psykologisk forskningsriktning, som i extrem form företräds av John B. Watson. B. utgår från att man ej skall anta något, om vilket man ingenting vet. Vi vet, att andra personer uppför sig på visst sätt, men vi vet strängt taget ej att de tänker och känner etc. Man skall därför endast studera individers uppförande (behavior). När det gäller att få fram lagbundenhet i uppförandet, anknyter B. framför allt till Pavlovs undersökningar, som visar, att upprepning medför en sammanknytning av olikartade processer. Om en klocka ringer, när en hund får mat, börjar efter en tid spotten rinna på hunden, om endast klockan ringer. Det har uppstått cn s.k. betingad reflex. Man kan nu närmare studera, hur betingade reflexer uppstår hos barn och hur sådana