Bis Bisulfat el. surt sulfat el. vätesulfat kallas svavelsyrans sura salter med alkalimetallerna. Bisulfit, surt salt av svavelsyrlighet, vanligen dock avseende kalciumbisulfit. Bisylla'bisk, tvåstavig. Bitestik'el, en avlång kropp, som finns efter bakre kanten av vardera testikeln. B. är uppbyggd av testi-kelns utförsgångar, vilka här mynnar i sädesledaren. Bittermandel, se Prunus. Bittermandelolja, bensaldehyd, kan framställas ur bittermandel men erhålls fabriksmässigt ur toluol. B., som är en flyktig, bittermandelluktande olja, har teknisk användning. Bittersalt el. engelskt salt, magnesiumsulfat. Används som medicin. Se Bittervatten. Bittervatten, en kolsyrehaltig lösning av magnesiumsulfat, bittersalt (16—17 %), vilken används som avföringsmedel {¥2—1 dricksglas). Bituminö'sa ämnen eller bitumen, halvfasta ämnen, såsom asfalt, bergbeck, vilka är sönderdelnings-produkter av nafta och besläktade ämnen. Bity'nien, fordom ett landskap i Mindre Asiens nv. del. Det tillhörde först Lydien och Persien, varefter det omkr. 300 f.Kr. blev ett oberoende konungarike. 74 f.Kr. kom det under Rom och intogs sedan av turkarna på 1200-t. Bivack', provisoriskt läger under bar himmel, tältförläggning. Bivasjön, Japans största sjö, 900 km2, på ön Hondo, berömd för sina natursköna omgivningar. Bivax, se Vax. o Bivråk (Pernis apivorus) hör till familjen falkfåglar och har framtill ej fullständigt fjäderklädda tarser, brunspräcklig buksida och brun översida. B. lever av ödlor, humlor o.d. och finns i hela Sverige. Flyttfågel. Jfr Vråksläktet. Bizarr', se Bisarr. BizerTe, se Biserta. BizeÉ [bisä'], G., 1838—75, fransk tonsättare. Hans förnämsta verk är operan Carmen, vilken nått en ofantlig popularitet. Bland B:s andra arbeten märks musiken till Daudets drama L’a r 1 é s i-e n n e. Biätare, skärrfågel med lång böjd näbb och bjärta färger. Lever av bin och insekter. Förekommer huvudsakligen i s. Europa och n. Afrika. Bjarkamal, isländskt kväde från 1000-L, som skildrar Rolf Krakes och hans mäns sista strid. Bjar'maland, fornnordiskt namn på trakten kring floden Dvinas utlopp i Vita havet. Invånarna, bjar-merna, sannolikt av finsk-lapsk härstamning, var bofasta och idkade handel med ryssarna. Skandinaverna handlade även med bjarmerna. Under mongolernas välde i Ryssland på 1200-t. gick bjarmernas handel alltmer tillbaka, tills den slutligen behärskades av Novgorod. De nuv. karelerna vid Vita havet härstammar troligen från bjarmerna. Bjarne Herjulfsson, enligt Flatöboken den förste, som upptäckte Vinland (Amerika) omkring år 985. Emellertid har senare undersökningar gjort troligt, att i stället Leif Eriksson var Vinlands förste upptäckare. Bje'laja, en 1 300 km lång, från Uralbergen kommande biflod till Volgas biflod Kama. Bjelke, se Bielke. Bjelucha, se Altai. Bjerkén, P. af, 1765—1818, svensk kirurg, en av sin tids ryktbaraste läkare. I finska kriget 1808—09 var han förste fältmedikus. Hans namn förekommer i Runebergs ”Döbeln vid Jutas”. Bjerknes, V. F. K., 1862—1951, norsk fysiker och meteorolog. Som fysiker var B. verksam bl.a. inom elektricitetslärans och hydrodynamikens områden. Som meteorolog utförde B. bl.a. undersökningar, syftande till att klarlägga vissa av de teoretiska för 144 utsättningarna för den moderna väderlekstjänsten. Bjerre, Poul, f. 1876, titulärprofessor, läkare, psykolog och författare. Har utgivit ett stort antal skrifter av ofta psykoanalytisk karaktär. Bjugg, äldre namn på sädesslaget kom. Bjurforsfältet, malmtrakt i Norsjö socken, s. Västerbotten, kopparmalm, svavelkis m.m. Bjurholm, municipalsamhälle i Västerbottens län. 797 inv. 1955. Bjursten, A. H., 1825—66, lektor och författare, som skrev dikter och romaner, t.ex. G y 1 t a s grotta. Bjurström, Tor, f. 1888, målare, har gjort en insats som lärare vid Valands målarskola i Göteborg. I sitt måleri är B. starkt påverkad av Matisse. Bjurälven, en genom nordligaste delen av Jämtland till Ströms vattudal avrinnande älv, bekant genom karstfenomen (doliner), delvis underjordiskt lopp och genom där inplanterad bäverkoloni. Bjuröklubb, fyr på kusten sö. om Skellefteå samt meteorologisk station. Bjuv, köping i v. Skåne, 3 844 inv. 1955. Stenkolsgruva. Tegel- och annan lervaruindustri, grundad på gruvornas eldfasta lera. Bjälbo, kyrkby 5 km sv. om Skänninge, folkungarnas stamort, där Birger Jarl bott. B. inkorporerades med Skänninge 1952. Bjälklag, den del av en byggnadsstomme, som uppbär golv och tak. Bjälosto'k, se Bialystok. Bjära, bära, puke, i folktron ett övernaturligt väsen, som åt sin ägare tjuvmjölkar andras kreatur. Motsvarigheten i s. Sverige kallas mjölkhare eller trollhare. Bjärka-Säby, gods i Östergötland vid Stångån. B. har tillhört Bo Jonsson Grip och släkten Natt och Dag. Bjärnum, municipalsamhälle i n. Skåne. 1 602 inv. 1955. Bjärr'ed, badort 11 km v. om Lund vid Öresund. Björck. — 1. G. Oscar, 1860—1929, från 1898 professor vid Konstakademien. Hans första produktion omfattar huvudsakligen tavlor med historiska och folkliga motiv. Senare har han gjort sig känd som porträttmålare (Heidenstam, Prins Eugen m.fl. porträtt). — 2. Wilhelm B., f. 1888, skolman och politiker, representerade socialdemokraterna i andra kammaren 1917—20 och i första kammaren 1927 —38, statssekreterare i socialdepartementet 1934— 38, generaldirektör och chef för statskontoret 1938. Björck & Börjesson, Stockholm, Skandinaviens största antikvariska bokhandel, grundad 1901. B. driver även förlagsverksamhet. Björk, se Björksläktet. Björk, Anita, f. 1923, skådespelerska, sedan 1945 anställd vid Dramatiska teatern. Har vunnit framgång även i filmroller, t.ex. Fröken Julie. Björkfjärden, Norra och Södra i Mälaren, skils genom Adelsö. Björkholmen, by i mell. Lappland på en ö i sjön Skalka. Utgångspunkt för båttrafiken till Kvikkjokk. Björklund, Ingeborg, f. 1897, författarinna, som skrivit kärleksdikter och romaner. Björkman. — 1. Alexis B., 1853—1930, tidningsman, föreståndare för Svenska nykterhetssällska-pens upplysningsbyrå från 1910. Gjorde bl.a. som föreläsare kraftig propaganda för nykterhetsreformer. Medlem av första kammaren 1919—26. — 2. C. B., 1873—1948, finländsk v. häradshövding, en av ledarna för Ålandsbefolkningens strävanden att efter Finlands frigörelse från Ryssland återförenas med Sverige. Dömdes 1920 till 1 ¥2 års tukthus för förberedelser till högförräderi. Straffet efterskänktes