i45 1921. B. var borgmästare i Mariehamn 1916—28 och lantråd 1922—38. Björkna, se Braxenfiskar. Björknäs, Lilla o. Stora, villasamhälle på Värmd-ön vid Skurusundet 1,5 mil från Stockholm. Björkquist, Manfred, f. 1884, folkhögskoleman, teologie doktor, 1942—54 biskop i Stockholms stift. B. var en av ledarna av den ungkyrkliga rörelsen och redigerade dess organ ”Vår lösen”. Han tog 1912 initiativet till en insamling för en pansarbåt (F-båten). 1917—42 var B. rektor för Sigtuna folkhögskola och dessutom ledare för den av honom skapade Sigtunastiftelsen. Björksläktet (Betula), växtsläkte hörande till familj Betulaceae. Till B. hör masurbjörk (B. verucosa), som har kådprickiga årsskott, och glasbjörk (B. odorata), som har småludna årsskott, samt dvärgbjörk (B. nana), en risig buske, som är vanlig i våra fjälltrakter. En egendomlig varietet av masurbjörk är ornäsbjörken*. Björktrast, se Snöskata. Björkö. —■ 1. Ö i Mälaren med vidsträckta lämningar efter det forna Birka. — 2. Befäst ö i det inre av Finska viken, som intogs av ryssarna 1940 och återerövrades av finnarna i sept. 1941. B. avträddes till Ryssland 1944. Björköfjärden, fjärd mellan uppländska fastlandet, Björkö och Väddö. Björkö-fördraget undertecknades 1905 på Björkö i Finska viken av Vilhelm II och Nikolaus II och innebar ett försvarsförbund. B. förföll snart då tsaren återtog sin underskrift. Björling, Gunnar, f. 1887, finlandssvensk författare som i sina många diktsamlingar verkat som föregångsman för den modernistiska poesin. Björling. — 1. Johan (Jussi) B., f. 1911, tenor, anställd vid Kungl. teatern 1931—39, hovsångare 1944. B. har vunnit världsrykte genom talrika gästspel i såväl Europa som USA (Metropolitan). — 2. Sigurd B., f. 1907, barytonsångare, anställd vid Kungl. teatern sedan 1936. Hovsångare 1946. B. har gästspelat i USA (1950) och i Bayreuth (1951). Björn, svensk konung på 800-t. vid tiden för Ans-gars mission. Under B:s regering brandskattades Birka av en dansk sjörövarflotta, vilken leddes av B:s broder Anund, som förjagats av B. Björn, låg vagn, avsedd att forsla tyngre gods, t.ex. stenblock. Björnar (Ursidae), en rovdjursfamilj med arter spridda särskilt över n. halvklotet; finns ej i Australien och Afrika s. om Atlasbergen. Kindtänderna är trubbknöliga. I allmänhet är B. allätare, snarast växtätare. De är hälgångare och har starka, ej indragbara klor samt har kraftigt byggd kropp och kort svans. Den vanliga bruna björnen (Ursus arctos) är vårt lands största rovdjur (längd upp till 2 m, vikt ca 200 kg). B. finns sällsynt i fjälltrakter i Dalarna, Jämtland, Härjedalen och Lappland. I nationalparkerna (Stora Sjöfallets, Sareks och Sonfjällets) är B. fridlyst. På hösten reder B. ett ide av löv och mossa i en klippskreva, under en trädrot e.d., där den sedan ligger i dvala. Här framföder honan vanligen 2 ungar knappast större än råttor. Isbjörnen (U. maritimus) lever i de n. polartrakterna, är till färgen vit eller gulvit. Den har fotsulorna hårklädda för att ej halka på isen. Lever huvudsakligen av sälar och simmar utmärkt. Andra arter är: Bambubjörnen (Aeluropus melano-leucus) i Tibet, som lever av bambuskott. Läppbjörnen (Melursus ursinus) i Ostindien och Ceylon, vilken fått sitt namn av sin långa nos och sina rörliga läppar. Baribalen (Ursus america-nus) i Nordamerika, vilken som pälsdjur är den viktigaste av B. G r i z z 1 y eller g r å b j ö r n (Ursus horribilis) i Nordamerika är den största av B. Bla (längd upp till 2,5 m). Det rykte för vildhet och blodtörstighet, som denna B. har, är delvis överdrivet. Grottbjörnen (Ursus spelaeus) är en utdöd art, som levde i Europa under den äldre kvartärtiden. Benrester av denna har anträffats tillsammans med skelettdelar av förhistoriska människoraser. Björnbär, se Rubus. Björneborg. — 1. Finska Pori. Stad i sv. Finland nära Kjumo älvs mynning. 45 875 inv. 1954. Livlig handelsstad. Trävaruexport. — 2. Järnbruk i Värmlands län, sö. om Kristinehamn. Björneborgarnas marsch, en bekant melodi, till vilken Runeberg satte ord 1860 (”Söner av ett folk, som blött”), troligen härstammande från Frankrike. Björnekulla, sedan 1946 köping under namnet Åstorp. Björnen, Stora och Lilla, stjärnbilder på norra stjärnhimmeln. Jfr Stjärnhimmeln. Björneröd och Kroken (Krokstrand), municipal-samhälle vid gränsen mellan Norge och Bohuslän. 467 inv. 1955. Björnfloka, strandväxt som tillhör umbellatfamil-jen. Har stora flikiga blad och flockiga blomställningar. Björn Järnsida, son till Ragnar Lodbrok, företog vikingafärder till Frankrike, England, Spanien och Italien. Björnkloört, se Acanthus. Björnmossa (Polytrichum commune), å fuktig skogsmark vanlig mossa med små, barrliknande blad. Björnson. — 1. Björnstjerne M. B., 1832—1910, norsk skald och politiker, förestod nationalscenen i Bergen och blev senare medredaktör i Aftenbladet och spelade en betydande politisk roll. Omkr. 1872 är den första perioden i B:s diktning avslutad. Denna omfattade huvudsakligen norska forntidsdramer, så^ som M e 11 e m slagen e, Kong Sverre, S i-gur d Jor s alf ar, samt folklivsskildringar exempelvis Synnöve Solbakken, Arne, En glad g u t, genomgående utmärkta av en frisk realism och en hoppfull livssyn. 1873—75 vistades B. i Italien och bosatte sig vid hemkomsten på gården Aulestad. Hädanefter behandlade han nutida samhälls- och psykologiska problem, såsom i E n fallit, En handske, Över ævne, Paul Lange o g Tora Parsberg. B. erhöll nobelpriset i litteratur 1903. — 2. Björn B., 1859— 1942, den förres son, skådespelare, teaterledare och författare. Chef för Nationalteatret i Oslo 1923—27. Björnspinnare har bakvingar med röda och svarta fläckar. Framvingarna är bruna med vita fläckar. Björnsson, Sveinn, 1881—1952, isländsk minister i Köpenhamn 1920—24 och 1926—40, riksföreståndare 1941. B. blev Islands förste president 1944. Björnstrand, Gunnar, f. 1909, skådespelare. Framstående komediaktör. B. har medverkat i de flesta av Ingmar Bergmans filmer. Björnvaktaren, stjärnbild på n. stjärnhimmeln*. Björnöarna, ögrupp i n. Ishavet vid Sibiriens n. kust. B. är obebodda. Björnön, se Beeren Eiland. Björsäter, stationssamhälle i mell. Östergötland vid Tedensjöarna. B. L., förkortn. av eng. Bachelor of laws [bæt'sje-lör öv lå's]. Se Bachelor. B. L., förkortn. av lat. bene'vole lec'tor, benägne läsare. Blaavandshu'k [blåvanns-], Jyllands västligaste udde, framför vilken ligger det för sjöfarten farliga Hornsref. Black-and-tan [blæk' æn tæn'], eng., svart och brun. — 1. En färgteckning, som förekommer hos flera hundraser, då översidan är svart och buksidan 10