Bio har mer eller mindre rödfärgade blad. De odlas ofta som parkträd. Blodvite kallas blödande sår, som tillfogas i brottslig avsikt. Blodåder, se Blodkärl. Blodörn. ”Att rista B.” skulle enligt isländska sagor bestått i att bryta ut fiendens revben genom hans rygg. För B:s existens finns intet bevis. Blodöverföring. Vid blodbrist kan man i svåra fall överföra blod till den sjuke från en frisk. Det måste först kontrolleras, att blodet hos givaren lämpar sig för sådan överföring. Sedan kan en pulsåder hos givaren direkt förbindas med en blodåder hos mottagaren. Man kan också i ett särskilt konstruerat kärl tappa av blodet från givaren och sedan införa det i den sjukes blodkärlssystem. Denna metod är nu vanligast. Det må framhållas, att blodöverföring är absolut riskfri för givaren. (Jfr Blodgrupper.) Bloemfontein [blo'm-], huvudstad i Orangefrista-ten, Sydafrikanska unionen. 109 400 inv. 1951, därav 49 000 vita. Handel med ull. Blois [bloa'], huvudstad i dep. Loir-et-Cher, Frankrike. 27 000 inv. 1946. Mest bekant för sitt ståtliga slott från renässanstiden. På en riksdag i B. 1588 lät Henrik III här bringa Henrik och Ludvig av Guise om livet. Blomberg. — 1. Harry B., 1893—1950, författare, som skrivit dikter, där han skildrat vildmarks- och vandringsliv samt noveller och romaner (Babels älvar). I boken ”Vi måste börja om” ger han uttryck åt sin anslutning till oxfordgrupprörelsen. — 2. Erik B., f. 1894, konstkritiker och skald, vilken skrivit filosofiskt betonad lyrik. 1930 erhöll han De nios pris. — 3. Sigrid B., 1863—1941, bildhuggarinna, som bl.a. utfört Bebådelsen i Nationalmuseum. — 4. Ernst B., 1863—1911, fackföreningsledare och politiker, ursprungligen kopparslagare. B. var 1893—95 sekreterare och därefter till sin död förtroendeman för Svenska järn- och metallarbetarförbundet. — 5. Stig B., f. 1901, bildhuggare och tecknare. B. har bl.a. utfört Andréereliefen i Stockholms stadshus. Blomberg [blåm'berk], Werner v., 1878—1946, tysk militär, som deltog i l:a världskriget. B. blev 1933 riksvärnsminister och 1935 generalfältmarskalk och överbefälhavare för krigsmakten. Han måste avgå 1938. Blomdahl, Karl-Birger, f. 1916, tonsättare. B. är ett av de mest betydande namnen inom den nya svenska tonsättarfalangen. Hans förnämsta verk är tre symfonier, I speglarnas sal (efter nio sonetter av Erik Lindegren) och scenmusik till Vaknatten. Blomflugor eller svävfiugor (Syrphidae) är små i gult och svart tecknade flugor, som lever av honung och växtsafter. Hannarna håller sig ofta länge svävande på samma ställe. Blomkål, se Kål. Blomma består av en stamdel, blomaxeln, och på denna sittande, på olika sätt omvandlade blad, dels hylleblad, dels för könlig förökning avsedda stån-darblad och fruktblad. Blomaxeln är ofta mycket liten, ibland större och av växlande form (skiv-lik, kägellik, flasklik). Hyllebladen kan saknas (nakna blommor) och är ibland av ett slag, enkelt hylle, kalk, ibland av två slag, foderblad och kronblad. Foderbladen är gröna och tidigare utvecklade och omsluter blomknoppen. K r o n b 1 a-d e n är vanligen färgade, tunna och större än foderbladen. Ståndarbladen sitter närmast innanför hyllet och har en smalare sträng och en tjockare knapp, i vilken bildas frömjöl. Knapparna öppnar sig senare så att frömjölet blir fritt. Fruktbladen intar blommans mitt och är hos angio-spermerna sammanvuxna till en pistill som har en nedre förtjockad del, fruktämne, vilket innehåller 152 ett eller flera fröämnen, samt en klibbig eller hårig spets, märket. Märket är ofta försett med ett kort skaft, stiftet. Finns ej ståndare och fruktblad hos samma B., sägs den vara skildkönad. Hos gymno-spermer är fruktbladen ej sammanväxta till en pistill, ståndarmjölet fastnar vid befruktningen hos dessa direkt på fröämnet, medan det hos angiosper-merna fastnar på märket. Antalet fruktblad, som ingår i en pistill, kan variera från ett till flera. Likaså varierar antalet ståndare och hylleblad. Dessa blad kan vara anordnade på olika sätt (ensymmet-riskt, flersymmetriskt), kan vara sammanvuxna eller fria, sitta högre (översittande) eller lägre (kringsittande eller undersittande hylle) på blomaxeln och i förhållande till fruktbladen. B. kan sitta ensamma eller ordnade i blomställning av olika slag. I klase sitter B. skaf tade utefter en huvudaxel. Är de nedre skaften så långa, att B. kommer i samma höjd, kallas blomställningen kvast. I flock är blommorna skaftade och fästade nästan i en punkt. lax sitter B. oskaftade på en huvudaxel. Är denna tjock och uppsvälld kallas blomställningen kolv, är den mjuk och böjlig kallas axet h ä n g e. Jfr även Kotte. I huvud utgår B. oskaftade från ett vanligen avplattat fäste. K o r g är ett huvud omgivet av talrika högblad. Knippe är en grenig blomställning, där först en toppblomma slår ut. Nedanför denna fäster en ny B., som slår ut senare, och nedanför denna fäster åter en ny etc. Vippa består av ax, som är ordnade i klase. Blomman för dagen (Ipomoea purpurea), en sydamerikansk växt med vita, röda eller, blåa trattfor-miga blommor. Den odlas som klätterväxt i vårt land. Blommér, N. J. Olsson, 1816—53, svensk målare. B. sökte framkalla den äkta svenska landskapsstäm-ningen genom framställningar av sagans naturväsen (Ungersvennen och älvorna, Näcken och Ägirs döttrar). Blomsterfonden stiftades i Stockholm på initiativ av Alma Hedin 1921. Den ledande tanken var, att bruket av blomsterhyllningar vid begravningar ofta går till överdrift, och att man lämpligen i stället kunde skänka motsvarande summa till B., som använder medlen företrädesvis till bostäder åt gamla. Blomstermåla, industriort i Kalmar län, 10 km sv. om Mönsterås. Bekant för sin möbeltillverkning. Blomsterur arrangerades första gången av Linné. B. utgörs av en samling blommor som öppnar och sluter sig på olika tider, varigenom den ungefärliga tidpunkten på dagen kan bestämmas. Blomställning, se Blomma. Blomvass (Butomus umbellatus), vattenväxt med vita, något rödlätta blommor, flocklikt anordnade på en hög ställning. Blad smala, trekantiga. BIon'der, ett slags silkesspetsar. Bloomsbury [blom'sbörri], stadsdel sö. om Re-gent’s Park i London. Blot kallades nordbornas hedniska gudaoffer. Man offrade mest djur, men stundom förekom människooffer. Varje år anställdes tre stora offerfester: på hösten, vid midvintern och på våren. Blot-Sven, sveakonung i slutet av 1000-t. Då svearna fördrivit den kristne konung Inge, valde de B. till konung. B. offrade på hedniskt vis genast efter valet och fick därav sitt namn. Senare dödades han av Inge. Blue books [bio' bo'ks], eng., se Blå böcker. Blue Mountains [bio' ma'ontins], eng., se Blå bergen. Blues [blo's], eng., ursprungligen en vemodig amerikansk negersång, en långsam amerikansk dans i två fjärdedels takt. Bluff, bedrägeri, skenmanöver. — Bluffa, vilseleda, bedraga. Bluffs [blafs], beteckning på låga jordryggar pä