161 sända de böcker, som icke säljs. Bokhandlarna är sammanslutna i Svenska bokhandlareföreningen. Under de sista decennierna har försäljning på avbetalning, särskilt av större verk, börjat systematiskt bedrivas både av bokförläggare, bokhandlare och särskilda affärsföretag. Förmedling av böcker till de olika folkbildningsorganisationerna sker genom bokhandeln och några enskilda bokförmedlingsfö-retag. Bokha'ra el. Bucha'ra. — 1. Förut en lydstat till Ryssland, belägen n. om floden Amu-Darja, som bildar landets s. gräns mot Kirgisrepubliken och Afghanistan. 1924 förenades en del av B:s område med den v. därom liggande forna ryska lydstaten Chiva till den socialistiska sovjetrepubliken Uzbek med huvudstaden Tasjkent (585 000 inv. 1939). Återstoden av B. uppdelades mellan sovjetrepublikerna Turkmenistan och Tadzjikistan. — B. är i ö. bergigt, i v. ett torrt stäppland, som emellertid delvis genom konstgjord bevattning och inom oaser är tillgängligt för odling. Viktigaste produkter är korn, ris, bomull, tobak, silke och frukt. Fåravel. Majoriteten av befolkningen är uzbeker. Den ryska trans-kaspiska järnvägen går genom B. Kulturen står lågt, religionen är islam. — 2. Stad i B. 1, tidigare huvudstad där. 50 000 inv. 1939. Handel med mattor och pälsverk. Bokklubb, en speciell form för bokförsäljning. Vanligen får en jury utvälja böcker, oftast en per månad, vilka till nedsatt pris säljs till abonnenter, som förbundit sig att köpa ett visst antal böcker per år. Bokmal, boklus (Atropos pulsatoria), en liten ljusgul, vinglös stövslända, som uppehåller sig i herbarier, gamla böcker e.d. Den dödas genom uppvärmning till 60°. Bokskorpion, ett litet spindeldjur, som förekommer under barken på träd och i gamla böcker. Bokstavsrim, se Allitteration. Bokstavsskrift kallas skrift där de särskilda språkljuden har egna tecken. Jfr Bildskrift. Boktryckarkonsten. Den första proceduren vid framställningen av ett tryckalster, sättningen, sker antingen för hand eller med maskin. Vid handsättning är typerna (bokstäverna och övriga tecken), som är gjutna av en för ändamålet särskilt lämpad metallegering (se Stilmetall), placerade i facklådor, kallade kast eller stilkast. Av sättaren plockas typerna från kasten samman till rader i en vinkelhake, varifrån raderna, sedan ett visst antal rader (vanligen 8—10) satts, flyttas över till ett sättskepp. När ett större antal rader överflyttats till sättskeppet, tas ett avdrag (se Korrektur), som läses och rättas, varefter eventuella felsättningar ändras. Efter korrekturläsningen sker ombrytning, dvs ett indelande av de satta raderna i grupper, var och en motsvarande en trycksida. Härefter överflyttas de mot ett arks olika sidor svarande typsatserna till tryckformar, där de fastkilas, så att de ej rubbas under tryckningen. Vid maskinsättning, för vilken används särskilda sättmaskiner av olika slag, radgjutningsmaski-ner eller typgjutningsmaskiner, sker gjutningen av typerna i samband med själva sättningen. Själva tryckningen sker med tillhjälp av tryckpressar* av växlande konstruktion från de enkla digelpressarna till de ytterligt komplicerade snäll- och rotations-pressarna. Vid tryckning av stora upplagor samt oftast vid tryckning i rotationspressar används ett särskilt förfarande, stereotypering (se Stereotypi). Historia. Kineserna uppfann B. redan före den kristna tideräkningen, men européerna lärde aldrig denna konst från Kina, utan den utvecklades så småningom ur xylografin (träsnittskonsten). På 1400-t. började man i Tyskland skära ut träsnitt, till vilka sedan lades en text. Snart hittade man på att skilja typerna från varandra, så att man genom nya Bol sammanställningar kunde få andra ord. På 1440-t. uppfann Johann Gensfleisch Gutenberg i Mainz konsten att medelst gjutna typer trycka med press. Tillsammans med en guldsmed, Fust, uppsatte han ett tryckeri, där man efter smärre försök tryckte bibeln i flera exemplar. Medhjälparen Peter Schöffer gjorde senare en dd förbättringar. Gutenberg, som hade lånat pengar av Fust, blev slutligen tvingad att gå ur bolaget, men satte snart upp ett annat tryckeri. 1462 brann emellertid Mainz, och de bägge tryckeriernas arbetare skingrades åt olika håll och utbredde på så sätt kännedomen om B. till de flesta länder i Europa. Från början använde man gotiska typer, s.k. fraktur. Dessa förbättrades av Schöffer till ”Schwabach”, ett nytt snitt. Omkr. 1470 uppfann Nic. Jenson en latinsk stil, antikva. Jfr Stil. Bol, fornsvenska, boställe, boplats. Bola, kastvapen, bestående av ett omkr. en meter långt rep med kulor i ändarna. B. kastas med en roterande rörelse och slingrar sig om ben eller hals etc., när det träffar ett djur. Det används särskilt på pampas i Argentina. Bolag, se Aktiebolag, Enkelt bolag och Handéls-bolag. Bolander, Carl August, f. 1888, författare och journalist (1932—46 korrespondent för DN i Frankrike), som utgett ett flertal romaner (Hotell Europa, Hotell Damaskus). Bole'ro. — 1. Spansk dans från omkr. 1780 i 2 A eller 3 A takt. Till B. används kastanjetter. — 2. Kort damjacka av spansk modell. Boleyn, se Anna B. Boli'd, en meteor, som har formen av en eldkula. Den slocknar med en knall, varvid meteoriter kan nedfalla. Se Meteorer. Boliden, malmfält och gruvsamhälle i Västerbottens län, 30 km vnv. om Skellefteå. 1918—24 upptäcktes vid malmletning i n. delen av Västerbottens län flera malmfyndigheter. Malmbrytning i större skala är endast i gång i B. Malmen är av tre slag, kopparrik arsenikmalm, kopparrik svavelkis och kopparfattig men svavelrik svavelkis. Malmen innehåller även silver (60 g per ton) och guld (18 g per ton). Malmbrytningen vid B. började 1926. Malmen fraktas på järnväg till Rönnskär, där ett stort smältverk finns. Bolidens gruvaktiebolag grundades 1925. Aktiekapital 100 milj, kr 1955. Man har vid B. 1941 börjat framställa nickel och Sverige är nu i det närmaste självförsörjande i fråga om denna metall. Bolin, Iwan, f. 1886, kemist, folkbildningsman, föreståndare för Stockholms arbetareinstitut 1926 —51, för Folkbildningsförbundet sedan 1928. B. är också känd som populärvetenskaplig författare (Vår föda). Bolin, egentligen boglina, ett rep till ett råsegels lovartsdel. I överförd bemärkelse innebär uttrycket ”för lösa boliner” att driva vind för våg. Bolinder, C. G., 1818—92, och Bolinder, J., 1813 —99, bröder, svenska industrimän, grundade Bolin-ders mekaniska verkstad i Stockholm, som nu jämte andra industriella anläggningar innehas av ett efter grundarna uppkallat aktiebolag. Av bolaget tillverkas ångmaskiner och andra maskiner, ångpannor, oljemotorer, spislar m.m. Bolinder, Gustaf, f. 1888, forskningsresande, som företagit flera resor i Sydamerika (Indianerna och deras liv) och senare i Afrika. Bolingbroke [bålPingbrok], H. S. J., lord B., 1678 —1751, brittisk statsman, krigsminister 1704—08, utrikesminister 1710. B., som var motståndare till Marlborough, förmådde England att ingå separatfred med Frankrike under spanska tronföljdskri-get. 1715 avskedades B., flydde ur landet och ställde sig senare på den stuartska tronpretendentens sida. Boli'var, S., 1783—1830, sydamerikansk frihetshjälte och politiker. Han medverkade i Venezuelas 6