167 Bore, bildlig beteckning för nordanvinden, som fordom personifierades såsom en gudomlighet. BoreaT, nordlig. — Geol. Term, som används om ett skede i postglaciära tiden. — Bot. och zool. Term, som används om växter och djur, utmärkande för nordliga delar av den tempererade regionen. Bo'reas, grek., nordanvinden. Borell, Th., 1869—1944, häradshövding, kommunikationsminister 1928—30. Boren, insjö vid norra randen av östgötaslätten, 28 km2, 72 m ö.h., med avlopp genom Motalaström och ingående i sjöleden Göta kanal. Borenshult, kanalstation med 5 slussar vid Borens v. ände. Borg, Axel, 1847—1916, svensk målare, bekant för sina älgtavlor. Borg, Arne, f. 1901, simmare, affärsman. B. vann bl.a. 1 500 m i OS 1928 och ca 80 mästerskap (i olika länder) samt satte ett 30-tal världsrekord. Borgare avser oftast en stadsinnevånare, som bedriver handel eller hantverk för egen räkning. B o r-g e r s k a p e t är en gemensam benämning på alla B. i en stad. Numera används B. om stadsinnevånare i allmänhet. I och med det medeltida stadssamhällets uppblomstring skapades ett särskilt borgarstånd. I detta upptogs dock vanligen endast husägare och köpmän. Genom handelns blomstring under korstågen blev städerna mäktiga, och B. grundade i flera städer självständiga stadssamhällen. I dessa uppstod snart häftiga tvister mellan de rika borgarna och de mindre bemedlade hantverkarna. I flera länder utgjorde B. sedan 1300-t. ett särskilt stånd i riksförsamlingarna. B. stödde i allmänhet furstarna mot feodaladeln. I Sverige ingick borgarståndet i riksdagen ända till representationsreformen 1866. Borgarråd, Stockholms stads högsta tjänstemän, som genom val tillsätts av stadsfullmäktige för en tid av fyra år. B., som sedan 1954 är nio till antalet, förestår var sin av de rotlar, på vilka de olika grupperna av ärenden fördelats, så att t.ex. ett borgarråd närmast handlägger finansärenden, ett annat undervisningsärenden osv. Borgarråden skall, till vinnande av enhetlighet i förvaltningen, bilda en borgarrådsberedning där gemensamma överläggningar äger rum. Borgarråd får icke vara ledamot av stadskollegiet men i de ärenden, som hänförts till ett borgarråds handläggning, är han föredragande i stadskollegiet och stadsfullmäktige. Stadskollegiet utser borgarråden till ordf, i de flesta förvaltningsnämnderna inom resp, rotlar. De kan sägas vara både politiska förtroendemän, representerande de olika partierna, och ämbetsmän vilka inför lekmännen företräder den kommunala administrationen. Borgarskola. Benämningen B. användes i äldre tider om skolor, som i första hand avsåg att motta barn från städernas borgerskap och vars undervisning med hänsyn därtill var mera realistiskt och praktiskt inriktad än övriga skolors. Ur dessa skolor utvecklade sig så småningom skolformer av olika slag. Numera används ordet ej för att beteckna någon särskild skoltyp utan om vissa skolor. Jfr Stockholms borgarskola. Borgarståndet, se Borgare. Borgbjerg, Fr., 1866—1936, dansk socialdemokratisk politiker, redaktör för danska Socialdemokraten 1911—24, socialminister 1924—26 och undervisningsminister 1929. Borge, Oscar, 1862—1938, botanist, initiativtagare till och föreståndare för Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm. Borgeby, gods utanför Lund, som innehades av ärkebiskopen i Lund och senare ägdes av Ernst Nor-lind. Borgen innebär ett åtagande att svara för fullgö Bor randet av annan persons förbindelser. Om borgensmännen är flera, kan ansvarigheten fördelas lika eller gälla olika stora delar av skulden, vilket måste tydligt anges. B. kan även helt och hållet vila på varje enskild borgensman, solidarisk B. eller ”B. såsom för egen skuld”. I detta fall kan fordran direkt göras gällande mot borgensmännen, vilka sedan i sin tur kan söka göra sig skadeslösa hos gäldenä-ren. Vid annan B. kan fordran göras gällande mot borgenärerna först, när det visats, att gäldenären ej fullgör sin skyldighet. Att märka är, att solidarisk betalningsskyldighet anses föreligga då två eller flera iklätt sig borgen utan uttryckligt förbehåll om delad ansvarighet. Borgerlig begravning, begravning utan kyrklig jordfästning, möjliggjordes genom lagändring 1926. Borgerlig vigsel, se Äktenskap och Vigsel. Borgfred, tillfälligt inställande av partistrider på grund av faror utifrån. Borggreve, medeltida benämning på kommendanten i tysk befäst stad eller borg. B. innehade även den grevliga domsrätten. Så småningom blev B. emellertid en tom titel; en del borggrevskap var dock ärftliga med furstes rang. I Sverige förekom en ämbetsman med titeln burggreve under kortare perioder på 1600- och 1700-t. Borggårdstalet, det tal Gustav V höll vid bonde-tågsuppvaktningen 6 febr. 1914. Konungens uttalanden föranledde ministären Staaffs avgång. Borghe'se, en rik och förnäm romersk adelssläkt. Sin största förmögenhet fick den genom Camillo B., som var påve under namnet Paul V på 1500-t. Bland övriga medlemmar av familjen märks Camillo F. L. B., 1775—1832, förmäld med Pauline Bona-parte. —■ P a 1 azzo B. i Rom är en praktfull byggnad i barockstil. — V i 11 a B. utanför Rom är ryktbar för sina konstsamlingar. Borghe'siske fäktaren, se Agasias. Borgholm, stad vid Kalmar sund, mell. Öland. 2 563 inv. 1956. Badort. På en kalkplatå ovanför staden ligger den ståtliga ruinen av B. slott, som brann 1806 efter lång tid av förfall. Borgia [bår'dja], en från Spanien härstammande italiensk adelssläkt. Till släkten B. hörde påven Alexander* VI. Av hans barn med romarinnan Vanozza Cataneis är följande mest bekanta. — 1. Cesare B., 1476—1507, kardinal, hertig av Romagna. Han arbetade ivrigt på att bilda ett konungarike av mellersta Italiens småstater men måste vid faderns död 1503 avstå från sina planer. Han tillfångatogs men rymde och gick i Navarras tjänst. Liksom fadern var han typen för en slug och sedeslös renässansfurste. — 2. Lucrezia B., 1480—1520, den förres syster, var berömd för sin skönhet och begåvning och mycket anlitad av fadern och brodern i deras många intriger. Efter att ha varit gift två gånger, blev hon hertig Alfonsos av Ferrara gemål. Vid hans hov omgav hon sig med skalder och konstnärer. Borgis, en tryckstilsgrad, som motsvarar 9 typografiska punkter, ex. borgis. Borgiind, Stig, f. 1892, etsare, som är en av de ledande inom den svenska grafiken. Borgmästare, magistratens (ej i Stockholm, där överståthållaren är magistratens preses) och rådhusrättens ordförande i de svenska städer, som har egen rättsskipning. (Städer som lyder under landsrätt har i allmänhet s.k. kommunalborgmästare.) Borgmästare utses av Kungl. Maj:t bland tre på förslag uppsatta personer. Förslaget upprättas genom val av stadsfullmäktige (förr genom allmänna val). Borgström, Hilda, 1871—1953, skådespelerska, anställd vid Dramatiska teatern 1900—12 och från 1919.