i75 bildar slutligen tillsammans med Ganges ett vidsträckt deltaland, Sundarbans, vid Bengaliska viken. BrahmFn, se Braman. Brahms, J., 1833—97, tysk kompositör. Hans verk kännetecknas av en klassisk, något tung och invecklad stil. B., som var son till en musiker, undervisades tidigt i pianospel och komposition. Han företog flera konsertresor och slog sig slutligen ner i Wien. B. komponerade bl.a. fyra symfonier, två pianokonserter och en violinkonsert, flera sånger samt stråkkvartetter. Under sin levnad var B. omstridd men uppskattas nu allmänt. Braid [breid], James, 1795—1860, engelsk läkare, grundläggare av hypnotismens vetenskapliga utforskande. Braila, stad vid Donau, Rumänien. 96 000 inv. 1948 Hamn för Donaufarten på Svarta havet. Braille [braj], Louis, 1809—52, fransk blindlärare. B. var själv blind sedan tre års ålder. Han konstruerade ett skriftsystem för blinda, som mer eller mindre modifierat används över hela världen. Jfr Blindskrift. Brailovskij låfP-1, Alexandre, f. 1896, rysk [-pianist, senare fransk medborgare. B. anses som en av samtidens skickligaste pianister och har blivit internationellt känd för sina Chopintolkningar. Brakiopoder, se Armfotingar. Guldbrakteat från 300-t:s slut funnen i Blekinge. Braktea't. — 1. Namn på ett medaljliknande hängsmycke av guld, som nordborna använde under hednatidens senare period. — 2. Benämning på tunt metallmynt från medeltiden, präglat endast på ena sidan. Brakved (Rhamnus frangula), en buske med vita blomknippen i bladvecken och röda, sedan svarta bär. Barken används som laxermedel och till gul-färgning. Brakycefa'1, se Kortskalle. Bram- betyder i sammansättningar tillhörande en masts tredje avdelning nerifrån räknat. Bramaism, indiska religionsformer, som har de heliga vedatexterna som rättesnöre. Olika skolor har bildats (Mimamsa, Upanisaderna), som utvecklat egenartade filosofiskt-religiösa system. Buddismen har påverkats av dessa, och den lägre indiska befolkningens religiositet grundar sig dels på element från B. dels på de primitiva dravidastammar-nas religionsformer. Jfr Braman, Bra Brama'n el. bramin, den högsta indiska kasten. Medlemmarna var i äldre tider offerpräster. Kasten har fortfarande en religiös betoning, och medlemskap grundar sig dels på börd dels på en invigning (i allmänhet vid 5—10 års ålder). En B. kan sedan utöva olika yrken men skall dock under sin uppväxttid inlära de heliga texterna. Slutet av sitt liv bör en B. som eremit ägna åt upphöjda betraktelser och späkningar. BramanTe, D. d’Angelo, omkr. 1444—1514, högrenässansens ledande arkitekt i Italien. Efter att ha verkat både som målare och arkitekt i Milano, flyttade han 1499 till Rom, där han i sin konst alltmer anslöt sig till antika förebilder. Bland hans förnämsta verk märks klostergården till kyrkan Santa Maria della Pace, arbeten vid Vatikanen samt påbörjandet av Peterskyrkan, vars plan dock senare ändrades av andra konstnärer. Bramaputra, se Brahmaputra. Brami'n, se Braman. Bramsegel, det till bramstången hörande seglet, finns överst på en tredelad, näst överst på en fyr-delad mast. Bramsnæs, C. V., f. 1879, dansk socialdemokratisk politiker, finansminister 1924—26 och 1929— 33. Chef för Danmarks nationalbank 1936—49. B. är känd såsom en framstående socialpolitiker och har spelat en framskjuten roll i internationella arbetsorganisationer. Bramstorp, A. A. Pehrsson-B., 1883—1954, lantbrukare och politiker. B. tillhörde 1918—21 andra kammaren som medlem av liberala samlingspartiet och invaldes 1928 i första kammaren som representant för Bondeförbundet, men återgick samma år till andra kammaren. 1934—49 var B. ordförande i Bondeförbundets riksdagsgrupp och riksorganisation. 19 juni—28 sept. 1936 var B. statsminister, varefter han var jordbruksminister i P. A. Hanssons ministär till juli 1945. Bramstång, översta delen av en tredelad mast. Brancusi, Constantin, f. 1876, rumänsk skulptör, verksam i Paris. En av de första representanterna för den abstrakta Skulpturen. Brand, kallbrand, avdöende av vävnader på grund av häftig infektion eller på grund av upphävd blodtillförsel. Det senare slaget B. är vanligast hos gamla och kan vara dels torr dels fuktig. Brandbomb. I äldre tider användes B. av jämförelsevis enkel konstruktion. Moderna B. kastas i regel från flygplan, är spolformiga och innehåller en brandsats av termit samt en brännbar vätska, t.ex. fotogen. Brandbricka, en celluloidskiva med tändsats, använd av engelsmännen vid bombning av Tyskland under 2:a världskriget. Brandenburg. — 1. Delstat i n. Östtyskland omkr. Berlin, 27 000 km2, 2,6 milj. inv. 1950 (Berlin med förstäder, som bildar eget förvaltningsområde, ej inräknade). B. sträcker sig från Elbe och nedre Ha-vel i v., gränsar i n. till Mecklenburg och Pommern, i ö. till Polen och i s. till Sachsen och Schlesien. Naturförhållanden, se Preussen. — Brände n-burgs historia. På 900-t. underkuvades B., vars befolkning då utgjordes av germaner och slaviska invandrare, av tyske kejsaren. Vid samma tid grundades markgrevskapet Nordmark (senare Altmark). Detta förenades med Ostmark (senare Nieder-Lausitz) under den askaniska ätten på 1100-t. Dessa områden jämte en del erövringar från slaviska furstar benämndes med ett gemensamt namn B., som blev kurfurstligt på 1200-t. Sedan den askaniska ätten, som utdog 1319, efterträtts av huset Wittelsbach, gavs B. 1417 i förläning till Fredrik av Hohenzollern. Under de följande hohenzollrarna utvidgades B. avsevärt; i början av 1600-t. införlivades med B. hertigdömet Kleve samt nuvarande Ost-