Bro 183 Brom [bråm], ett icke metalliskt grundämne, hörande till saltbildarna [F. Cl. Br. J.]. Kem. tecken Br. Atomvikt 79,916. Atomvärde 1 eller 5. Atomnummer 35. Spec. vikt 3,1. — B. är en mörkbrun, tung men lättflyktig vätska (kokpunkt 59°); ångorna angriper andningsorganen. B. Hknar närmast klor men verkar mindre energiskt. — B. förenas med väte till bromvätesyra [HBr]; en rykande gas, som rikligt upptas av vatten. B.-vätesyrans salter kallas B.-metaller eller bromider. Bromnatrium [NaBr] och bromkalium [KBr] används i medicinen som nervlugnande medel, silverbromiden [AgBr] för framställning av fotografiplåtar. — B. förekommer i naturen i ringa mängd som följeslagare till klor i havsvattnets salter liksom i fasta saltavlagringar, huvudsakligen som magnesiumbromid [MgBr2]. Broman, Natanael, f. 1887, tonsättare och pianist, musikchef i Radiotjänst 1925—52. Bromberg, polska Bydgoszcz, stad i nv. Polen nära Weichsel vid en biflod till denna. Kanalförbindelse med Oder. Trä-, ull- och spannmålshandel. 160 000 inv. 1950. B. hörde före l:a världskriget till Tyskland. Bromfield, Louis, 1896—1956, amer. författare, som skrivit psykologiskt analyserande romaner och nutidsskildringar från det moderna Amerika. (T j u-gofyra timmar och Floden stiger). Bromid, salt av bromvätesyra. Bromma, församling i Stockholm. B. flygfält är beläget ö. om B. kyrka. Bromna'trium, se Brom. Broms. För att minska maskiners hastighet används bromsanordningar av olika slag. Den enklaste typen av broms utgörs av en av trä eller annat material bestående klots, som med handkraft med tillhjälp av en hävstång pressas mot det hjul, vars fart skall hejdas, eller mot en särskild cylindrisk bromsskiva. Styrkan av bromsningen, som orsakas av frik-tionsmotståndet, beror av den kraft, med vilken bromsen åtdras. Åstadkoms friktionen med tillhjälp av ett stålband, som pressas mot bromsskivan, benämns bromsen handbroms. Ofta sker bromsningen icke med handkraft utan på elektromagnetisk väg eller med tillhjälp av tryckluft. Sistnämnda system används å järnvägståg vid bromsanordningar, som sköts gemensamt för samtliga vagnar i ett tågsätt. I Sverige har tidigare å järnvägståg huvudsakligen vakuumbromsen kommit till användning. För bromsningen utnyttjas därvid den tryckdifferens, som uppstår, då luft insläpps i en cylinder på ena sidan av en kolv, på vars andra sida luften är förtunnad. Under senare decennier har vakuumbromsen i allt större utsträckning ersatts av en tryckluftbroms av det i Tyskland vanliga systemet Kunze-Knorr. Tryckdifferensen åstadkoms i detta fall medelst komprimerad luft. Broms, G. E., 1849—1903, industriman, som spelade en ledande roll i utvecklingen av de lappländska malmfälten. 1903 försålde han aktiemajoriteten i AB Luossavaara-Kiirunavaara till Trafik-AB Grängesberg-Oxelösund. Bromsar (Tabanidae), en till tvåvingar hörande familj med fluglika arter, vars honor har väl utvecklat sugrör och kan suga blod, medan hannarna har förkrympta mundelar. För nötkreatur besvärligast är fäbromsen, som är ca 20 mm lång. R e g n-b r o m s a r är särskilt i fuktig väderlek obehagliga. Hit hör bl.a. den brokiga blindbromsen. Jfr även Styngflugor. Bromura'I, ett sömnmedel av måttlig styrka, som dock vid längre tids användning kan orsaka allvarliga förgiftningssymtom. Bromölla, köping i Kristianstads län, 4 393 inv. 1956. Bronchitis ki'J, se Bronkit. Bron'ker, luftrör, kallas de grenar, som går från luftstrupen in till lungorna och där delar sig alltmer för att slutligen mynna i lungblåsorna. De grövre grenarna har broskplattor i väggen och hålls [-därigenom utspända. Bronkiektasi', sjuklig, bestående utvidgning av luftrören. Bronkft, luftrörskatarr, lungkatarr, är näst snuva den vanligaste förkylningssjukdomen. Av bakterier orsakad inflammation i luftrörens slemhinna utlöses ofta av avkylning. I en del fall spelar smitto-överföring huvudrollen. Feber och hosta är de viktigaste symtomen — det upphostade är slemmigt, ibland gråvitt, ibland mera gulaktigt. Om inflammationen sprider sig ut i lungvävnaden följer lunginflammation. Särskilt när B. åtföljer andra kraftned-sättande sjukdomar såsom influensa, mässling, tyfus m.fl. är risken för en sådan spridning större. Hos små barn är en luftrörskatarr också mer riskabel, men i vanliga fall går sjukdomen över på några dagar. Bronkopneumoni, katarral lunginflammation*. Brons, metall-legering av huvudsakligen koppar (omkr. 80 %) och tenn (upp till 20 %) samt mindre mängder fosfor, zink, bly eller antimon. Koppar-aluminiumlegeringar kallas aluminiumbrons. Akrobat, statyett från slutet av bronsåldern, funnen i Danmark. Bronsåldern. De äldsta tecknen på mänsklig kultur utgörs av stenverktyg. Efter stenåldern började man först använda ren koppar till verktyg, den s.k. kopparåldern. Snart lärde man sig emellertid att genom tillsats av tenn till koppar framställa brons, som hade en större hårdhet och bättre lämpade sig till eggverktyg. Tidpunkten för B. varierar; den inträffade tidigare i Medelhavsländerna, senare i Mellaneuropa och i Skandinavien. Hos oss brukar man räkna B. från 1800 till 500 f. Kr. Bronsen infördes till vårt land från sydligare länder och en hel del föremål visar också i sin dekoration tydlig påverkan från Medelhavsländernas kultur. Man använde bärnsten, harts och guld till att sira vapen och smycken, och konstskickligheten var i vårt land denna tid högt uppdriven. Yxor, dolkar, spännen, kammar, hals- och armringar m.m. har man funnit i stort antal. Fortfarande tillverkades arbetsredskapen emellertid främst av sten och ben; bronsens dyrbarhet gav den en utpräglad lyxkaraktär. Under den tidigare B. begravde man de döda i kistor av sten eller i urholkade stockar, under det senare skedet var likbränning vanligast. Man bedrev åkerbruk med odling av vete, korn och hirs samt jakt och fiske. Soldyrkan tycks ha varit allmänt utbredd; yxor och hjul förekom som symbol för solguden.