Byr sin bitterhet mot England och sin på en gång världsföraktande och livsentusiastiska åskådning. Byrå, avdelning av ämbetsverk; anstalt för platsförmedling e.d. Byråchef, benämning på avdelningscheferna inom vissa ämbetsverk. Med byråcheferna i tjänsteställning och löneavseende likställda tjänstemän har inom andra ämbetsverk speciella titlar såsom t.ex. undervisningsråd inom skolöverstyrelsen och kommerseråd inom kommerskollegium. Motsvarande tjänstemän i Kungl. Maj:ts kansli benämns kansliråd. Byrådirektör, tjänsteman inom statsförvaltningen med något lägre grad och löneställning än byråchef. Byråkrati', ämbetsmannavälde. — Byråkra't, överdrivet formell ämbetsman. Byråsystem, se Kollegium. By'sans (grek. Bysantion), grekernas ursprungliga namn på Konstantinopel. Bysantinism, beteckning för de drag, som i viss mån karakteriserade det östromerska riket, utpräglat ceremoniväsen, lyx, kryperi, mutsystem, formalism o.d. Bysantinska riket, se östromerska riket. Bysanti'nsk konst, den kristna konsten i östromerska riket, hade en första blomstringsperiod på 500-t. och senare en ny under tiden 900—1100. B. har i sig upptagit grekisk och i synnerhet österländsk stil, särskilt vad arkitekturen beträffar. Typiskt för B. är kupolbyggnaden (ex. Sofiakyrkan i Konstantinopel), kännetecknad av en skickligt uttänkt komposition och konstruktion. För övrigt blomstrade målarkonsten, ofta i mosaikteknik, fresker och reliefer, särskilt av elfenben, däremot ej många fristående skulpturer. Byske, municipalsamhälle i Västerbottens län. 1 066 inv. 1955. Byske älv, omkr. 215 km lång älv, som flyter genom socknarna Arvidsjaur och Byske i Västerbottens län. Dräneringsområde 3 500 km2. Norra stambanan går över B. vid Myrhedens station. Bys'us. Hos en del musslor bildas av en körtel vid foten hornartade trådar, vilka benämns B. Med dessa fäster sig djuret vid stenar eller dylika föremål. Byström, J. N., 1783—1848, bildhuggare, företrädde nyklassicismen i Sverige efter Sergel. Från 1810 vistades han mestadels i Rom. Bland hans arbeten märks bronsbysten av Bellman på Djurgården, en serie marmorbyster av svenska kungar m.fl. Bysättning, ett slags fängelsestraff, fordom på begäran av fordringsägarna använt mot gäldenär, som ej fullgjort sin betalningsskyldighet. Byälven, benämning på den älvsträcka mellan Glafsfjorden och Säffle vid Vänern, som utgör avlopp för ett av flera sjöar bestående vattensystem i v. Värmland, vilkets källområde ligger inom Norge. B. avvattnar ett dräneringsområde på omkr. 4 300 km2, varav nära 1 000 km2 i Norge. Båge. — 1. Mat. B. är en del av en kroklinje (ex. en cirkelbåge). Den räta linje, som förenar bågens ändpunkter, kallas korda. — 2. Byggnk. Valvbågen, brukar indelas bl.a. i rundbågen, som är halv-cirkelformig, stickbågen, som är mindre, och hästskobågen, som är större än en halvcirkel, samt spetsbågen, vars båda cirkelsegment har var sin medelpunkt. Båggångar, se Hörselorgan. Båglampa. En elektrisk båglampa består av två kolstavar, vilkas spetsar skils åt, sedan ström påsläppts. Härigenom bildas en elektrisk ljusbåge, som tillika med de intensivt glödande kolspetsarna utsänder ett starkt, vitt ljus. Den för båglampor lämpliga spänningen är mindre än den i belysningsled-ningar vanliga; därför måste antingen särskilt motstånd inkopplas eller fleru lampor kopplas i serie. 200 Bågmått, vinkelmått, se Vinkel. Bågskytte, skjutning med pil och (stål)båge mot måltavla på 25—90 m avstånd. Båk, beteckning för fasta sjömärken. Båkavgift, se Fyr- och båkavgift. Bålgeting, se Getingar. Bålsta, stationssamhälle i s. Uppland, 4,8 mil från Stockholm. Bålväxter (Thallophyta) saknar särskilt avgränsade blad och stam och har i stället en mer eller mindre grenig bål. Till B. hör alger, svampar och lavar. Båstad, köping vid Laholmsbukten, nv. Skåne. 2 271 inv. 1956. Badort. Båtgrav, gravtyp från hednatidens slut (omkr. 600). Den döde gravsattes i en båt över vilken uppkastades en gravhög. Båtsman och Båtsmanshåll, se Indelningsverket. Båtyxkultur betecknar ett skede i Sverige under yngre stenåldern (gånggrifttiden), då de döda begravdes liggande på sidan med böjda knän och med båtformiga stridsyxor och andra tillhörigheter. B. anses av somliga forskare utgöra spår av en främmande invandring, medan andra förfäktar åsikten, att främmande kulturinflytelser påverkat den inhemska befolkningen. Båven, den största av Södermanlands sjöar, 65 km2, 21 m ö.h. Bååth, A. U., 1853—1912, svensk skald. B:s lyriska alstring präglades av den starka realism, som vann insteg i svensk litteratur på 1880-t. Bland hans dikter är särskilt de betydande, som besjunger det skånska slättlandskapet. Bååth-Holmberg, Cecilia, 1857—1920, svensk författarinna, syster till föregående, gift med T. Holmberg. Hon utgav flera populärt hållna biografier och historiska arbeten samt romaner och ungdomsböcker med patriotiskt moraliserande tendens. Bäck, Sven-Erik, f. 1919, tonsättare och altfiolist, elev av Hilding Rosenberg. I hans produktion märks såväl kyrkliga som profana verk. Ledare för ”Kammarorkestern” 1953. Bäckahästen, i sydsvensk folktro ett vattenrå i hästskepnad. Bäcken. — 1. B. kallas hos människan en bengördel, som är uppbyggd av 3 pariga ben, höft-, sitt-och blygdbenet, vilka är sammanväxta. Korsbenet skjuter kilformigt ned i ringens öppna bakre del och fasthålls av starka bindvävsband. Höftbenets skålformiga vingar avgränsar bukhålan nedåt. Det egentliga bäckenet utgör en böjd kanal, vars bakre vägg är ca 3 ggr så hög som dess främre och som innehåller urin- och könsorgan samt ändtarmen. Bäckenkanalen är hos kvinnan något vidare och rundare än hos mannen. — 2. B. eller bassäng, geol., avser sådana områden, inom vilka avlagringarna (t.ex. en kolförande formation) intar ett vanligen flackt, skål- eller trågformigt läge. Ett visst lager (t.ex. en kolflöts) ligger således djupare under jordytan i mitten av ett B. än vid dess sidor, där lagret sägs utgå eller gå i dagen. — Som geografisk term brukas bäcken om områden, upptagna av land (landbäcken) eller vatten (havs- eller sjöbäcken), vilka omsluts av högläntare, resp, grundare områden. — 3. Ett musikinstrument, som består av två runda, svagt skålformiga metallplattor, vilka slås mot varandra. Bäckenförträngning hos kvinnor kan antingen bero på att hela bäckenhålan är mindre än normalt eller på att bäckenet är hoptryckt, vanligen framifrån bakåt, någon gång från sida till sida eller på annat sätt. Härigenom försvåras eller omöjliggörs framfödandet av normalstort foster. Genom att mäta avståndet mellan vissa punkter på bäckenet kan man kontrollera om förträngning förefinns. Bäckforell, se Laxsläktet. Bäckröding (Salmp fontinalis)? en från Nørdamp-