Cae revolutionen. Senare ledde han flera anslag mot Na-poleons liv, greps 1804 och avrättades. Caecilia Metellas grav, en rundbyggnad vid Via Appia utanför Rom, se bilden sid. 58, uppförd på kejsar Augustus’ tid för en förnäm romarinna, sonhustru till Crassus. Cae'lius mons, lat., himmelsberget, en av Roms sju kullar. C. kallas numera Monte Ceho. Caen [kaq], stad i Normandie, n. Frankrike. 68 000 inv. 1954. Industri, skeppsbyggen, ostronfiske. Universitet. C. blev till stor del förstört under 2:a världskriget. Caernarvonshire [köna'vönsjö], grevskap i Storbritannien, nv. Wales. 124 000 inv. 1952. Caesar, familjenamn på en linje av den Juliska släkten i Rom. C. blev senare en romersk kejsartitel. — Gajus Julius C., 100—44 f.Kr., den egentlige skaparen av romerska kejsardömet, deltog i sin ungdom i Marius’ kamp mot Sulla, efter vilkens död han lyckades göra sig populär bland Roms lägre befolkning. År 60 ingick han med de mäktiga particheferna Pompejus och Crassus det s.k. första triumviratet, varefter han blev konsul och senare prokonsul i Gallien. Han befäste och utvidgade här Roms välde genom flera segerrika fälttåg. År 49 hemkallades han från sitt ämbete på Pompejus’ inrådan. C. fogade sig emellertid ej häri utan tågade med sin här mot Rom, besatte hela Italien och besegrade slutligen senatens här under Pompejus vid Farsalos i Tessa-lien (48). Därefter intog han även Egypten, vars styrelse han lämnade i Kleopatras hand, tågade segrande in i Mindre Asien och vände år 47 tillbaka till Rom som obestridd härskare. Senaten utnämnde honom till diktator, konsul och tribun. I Afrika (46) och i Spanien (45) nedslog han sina fienders sista motstånd. År 44 innehade han alla rikets högsta ämbeten och lät senare förklara sig för imperator. C. var sålunda enväldig men antog ej konungatiteln, som hatades av de frihetsälskande romarna. Genom en fast organisation sökte han sammanknyta de skilda besittningarna till ett enda världsrike och införde många nyttiga förbättringar. Hans envälde framkallade emellertid opposition och slutligen föll han offer för en sammansvärjning, vilkens ledare var pompejanen Cassius och den av C. varmt beskyddade Brutus. — Med sin storartade begåvning som fältherre, statsman, vältalare och historieskrivare räknas C. som en av mänsklighetens största gestalter. Caesare'a, dels namn på flera forntida städer i Mindre Asien (t.ex. bibelns C. Philippi), dels namn på ett nutida turkiskt förvaltningsområde (”vilajet”). Caesareopapism, det i såväl öst- som västromerska kejsarriket under den första kristna tiden rådande förhållandet, att kejsaren som statens styresman även var kyrkans. De romerska påvarnas växande makt medförde en konflikt med de tyska kejsarna, vilken på 1000-t. avgjordes till påvarnas förmån. Jfr Investiturstriden. Caesa'rion, 47—30 f.Kr., en son till Kleopatra, till vilken Julius Caesar uppgivits vara fader. Som moderns medregent kallades C. Ptolemaios XIV. Han dödades på order av Octavianus. Caesium, se Cesium. Caf, detsamma som Cif*. Café au lait [-ålä'], fr., kaffe med varm mjölk. — Café noir [-noa'r], kaffe utan grädde; café crème [-krä'm], kaffe med grädde. Cagliari [kaPjari], stad på Sardinien. 141 573 inv. 1951. Starkt befäst; handel med lantbruksprodukter och salt. Universitet. Cagliostro [kaljås'trå], A. (eg. J. Balsa'mo), 1743 —95, italiensk äventyrare, gjorde sig beryktad genom omfattande bedrägerier med alkemi och ande-skådning m.m. Han lyckades dupera vissa kretsar 204 men blev invecklad i politiska stämplingar och dömd till livstids fängelse. Cagots [kagå'], fr., en folkstam i sv. Frankrike och baskiska provinserna, vilken föraktas och tvingas att leva tämligen isolerad. C. sysslar huvudsakligen med timmerarbeten. Man antar, att de är avkomlingar från personer, som haft spetälska, och att det är detta, som medfört deras svåra ställning. CagoulaFder, franska fascister, som stod i nära förbindelse med Italien. 1937 upptäcktes, att C. hade stora vapenförråd, vilket medförde en utredning, som först 1939 resulterade i åtal. Caicos-öarna [kaj'kås-], några öar bland Bahama-öarna, 580 km2, ca 6 500 inv. 1951. C. lyder politiskt under brittiske guvernören på Jamaica. Caillaux [kajå'], Joseph, 1863—1944, fransk politiker. C. var konseljpresident 1911—12 och genomförde som sådan en uppgörelse med Tyskland efter Agadir-konflikten. Han kritiserades för sin ef-tergiftspolitik. Under l:a världskriget sökte C. verka för fred och blev åtalad som landsförrädare men frikändes. Sedermera var C. upprepade gånger finansminister, senast 4 dagar 1935. C. arbetade för balansering av budgeten och motsatte sig sociala reformer o.d. Jfr även Calmette. Caillavet [kajavä'], G. A. de, 1869—1915, populär fransk lustspelsförfattare. Skrev tillsammans med R. de Flers kvicka och underhållande farser, av vilka flera t.ex. Kungen och Gröna fracken blivit succéer även i Sverige. Cailletet [kajtä'], L. P., 1832—1913, fransk fysiker och metallurg. C. lyckades genom samtidigt användande av högt tryck och låg temperatur överföra till vätskeform gaser, som tidigare ansetts permanenta, dvs omöjliga att överföra i vätskeform. Caima'n, se Krokodil djur. Cain [kejn], James, f. 1892, amerikansk författare och journalist, som skrivit tekniskt skickliga och spännande romaner, bland vilka märks En amerikansk kvinna och Tre kvinnor. Caine [kejn], sir T. H. Hall, 1853—1931, engelsk författare, populär för sina romaner, t.ex. The deemster (Ett livs historia) och The eternal city (Den eviga staden). Ca ira [sa ira'], fr., ”det skall gå”, refrängen till en under franska revolutionen mycket populär visa. Cairo, se Kairo. Caisson-sjuka [käsårj'], dykarsjuka*. Cajal, se Ramön y Cajal. Cajander, A. K., 1879—1943, finsk växtgeograf, professor i botanik i Helsingfors och politiker. Statsminister 1922 och 1924 samt 1937—39. Cake walk [kejk oå'k], eng., amerikansk indiandans. Cal., offic. förkortning för staten California, USA. Cala'bria, provins i s. Italien, ytvidd 15 000 km2. 2 milj. inv. 1951. — C. är ett skogbeväxt bergland, på grund av riklig bevattning och milt klimat bördigt men föga odlat. Calais [kalä'], stad och närmaste hamn till England vid Pas de Calais, nordligaste Frankrike. 60 000 inv. 1954. Mellan C. och Dover på den engelska sidan är avståndet omkr. 40 km; mellan dessa båda hamnar går en intensiv gods- och passagerartrafik. C. var den sista engelska besittningen på det franska fastlandet (1347—1558). Under 2:a världskriget intogs C. av tyskarna maj 1940. Befriades 1944 av de allierade. Calas [kala's], J., 1698—1762, fransk protestantisk köpman, som beskylldes för att ha dödat sin son, emedan denne övergått till katolicismen. C. blev, ehuru oskyldig, rådbråkad till döds. Genom Voltaires ingripande ställdes domarna till ansvar. I striden mot det mäktiga katolska prästerskapet lyckades Voltaire med sina glänsande skrifter vinna