2o6 Cal Calvados [-då's], departement i nv. Frankrike. C. är även namn på ett brännvin, som i Normandie tillverkas av äpplen. Calwa'gen, Ernst Gottfrid, 1829—1906, skolman, lektor vid Nya elementarskolan i Stockholm, känd för ett flertal läroböcker framför allt i engelska och tyska. Calvi'n, Johan, 1509—64, fransk-schweizisk reformator. Efter juridiska och teologiska studier i Paris kom C. 1536 till Geneve, dit den av Zwingli i tyska Schweiz grundade reformatoriska rörelsen redan nått. C. blev nu den ledande kraften i reformationsarbetet men fick mot sig ett starkt parti (de s.k. libertinerna), vilka besjälades av en friare och mera svärmisk religiositet. Han blev tvungen att för en tid lämna staden men återkallades 1541 och nedslog nu hårdhänt allt motstånd (mer än 50 dödsdomar på 5 år) samt införde en ytterligt sträng kyrkotukt med övervakning av församlingsmedlemmarna även i hemmen. Enligt C:s åskådning var bibeln trons enda rättesnöre, men i motsats till Luther hyllade han en mera juridisk och bokstavlig tolkning av skriften. En grundsten i C:s lärobyggnad utgör den dubbla predestinationsläran. Gud har på förhand bestämt en del till evig salighet och en del till evig osalighet. C. utövade inflytande, på hela den reformerta kyrkan och han har också kallats denna kyrkas andre grundläggare. Cambacérès [kagbaserä's], J. J. R. de, hertig av Parma, 1753—1824, fransk politiker, utförde under revolutionen en omarbetning av de franska lagarna, på vilka senare den napoleonska lagboken grundades. C. blev andre konsul 1799 och var en av Napoleons trognaste och bästa rådgivare. Camberwell [kæm'böoäll], stadsdel i s. London. Cambodge, se Kambodja. Cambon [kagbåg']. — 1. Paul C., 1843—1924, fransk diplomat. Var 1898—1920 Frankrikes ambassadör i London, varvid han i hög grad bidrog till Englands förbund med Frankrike och till Englands deltagande i l:a världskriget. — 2. Jules C., 1845—1935, fransk diplomat, broder till C. 1. C. var ambassadör i Berlin 1907—1914. Han arbetade för en utjämning i förhållandet mellan Frankrike och Tyskland. Efter l:a världskriget var han president för ambassadörkonferensen. Cambrai [kagbrä'], stad i n. Frankrike, vid floden Schelde. 30 000 inv. Vid C. ägde under l:a världskriget 1917 det första stora ”tank”-slaget rum. Även under 2:a världskriget ägde hårda strider rum vid C. år 1945. Cambridge [kejm'bridj]. — 1. Stad i ö. England vid floden Cam, omkr. 80 km n. om London. 91 000 inv. 1954. Gammalt berömt universitet (7 865 studenter) med flera märkliga byggnader. Universitetet anses vara mindre konservativt än Oxford-universitetet samt har vidare en starkare naturvetenskaplig inriktning. — 2. Stad i Massachusetts (USA). 120 740 inv. 1950. Egentligen förstad till Boston. I C. ligger det berömda Harvard-universitetet (endast för män — 9 988 stud. 1953) och Radcliffe College (endast för kvinnor — 1 291 stud. 1953). Cambridgeshire [kejm'bridsjö], grevskap i ö. England kring Cambridge. 166 863 inv. 1951. Camden [kæm'-], stad i New Jersey (USA). 125 000 inv. 1950. Hamnstad med skeppsbyggen och trävaruhandel. Camelot [kamlå'], fr., parisisk gatuförsäljare. — Camelots du roi, se Action fran^aise. Camembert-ost [kamagbäT], en mjuk, fransk ostsort med mild smak. C. tillverkades ursprungligen i byn med samma namn. Ca'mera obscu'ra (lat., mörk kammare) kallas en låda eller ett slutet rum, vari ljus endast får intränga genom ett litet hål mitt på ena väggen. Ljusstrå- Den tidigaste framställning i bild av camera obscura, 1544. larna, som infaller genom hålet, bildar på väggen mitt emot en uppochnedvänd bild av föremålet utanför. En fotografisk kamera är en C., försedd med en lins för att tillåta användandet av en större ljusöppning samt med en anordning för inskjutande av en ljuskänslig plåt eller film, på vilken bilder kan uppfångas. Cameron [kä'merön], Verney Lovett, 1844—94, engelsk upptäcktsresande, vilken 1873 företog en expedition för att undsätta Livingstone. Sedan dennes lik påträffats fortsatte C. till Atlanten och blev därigenom den förste europé som genomkorsade Afrika. Camerun, se Kamerun. CamisarMer, hugenotter som flydde till Ceven-nerna efter 1685 och därifrån organiserade uppror efter ediktets i Nantes upphävande. Camöes [kamågsj'], L. V. de, omkr. 1524—80. Portugals störste skald, bekant för sin religiöst patriotiska hjältedikt Os Lusiadas, som besjunger Vasco da Gamas färd runt Afrika till Cahcut. Camorr'a, ett hemligt förbrytarband i s. Italien, som organiserade rån, penningutpressningar, smuggling o.d. Camorristerna organiserades vid 1800-t:s mitt och satte sig senare fast, särskilt i Neapel, där deras makt först på 1900-t. fullständigt brutits. Camouflage, se Kamouflage. Campagna [kampan'ja], it., slätt, fält. C. betecknar oftast det sumpiga slättområdet kring Tiberns mynning. Campa'nia, provins i s. Italien, sträckande sig längs kusten på ömse sidor om Neapel (nutida provinserna Neapel och Caserta). 4,3 milj. inv. 1951. På grund av sin bördighet och naturskönhet har C. blivit kallad C. felix (= lyckliga C.). Campanula'ceae, klockväxter, växtfamilj med över 1 000 arter. De har vanligen femtalig, sambladig krona i klockform. Hit hör släktena Lobelia, lasione och Campanula. Till sistnämnda släkte hör bl.a. vanlig blåklocka (C. rotundifolia), stor blåklocka (C. persicifolia) samt flera arter, vilka odlas som prydnadsväxter. Campbell-Bannerman [kæm'bl-bænn'ömö], sir H., 1836—1908, brittisk statsman tillhörande det liberala partiet, medlem av underhuset 1868, krigsminister i Gladstones andra och tredje ministärer. C. uppträdde mot den imperialistiska utrikespolitiken och mot boerkriget, blev 1899 chef för liberalerna och 1905 premiärminister; på denna post kvarstod han till sin död. Campècheträ, se Kampeschträd. Campecheviken [kampätsj'e-], s. delen av mexikanska bukten. Campido'glio, en av Roms sju kullar, den Capi-tolinska kullen. Under antiken var den befäst. Numera används byggnaderna för administrativa ändamål och museum. Camping [kæm'ping], eng., lägerliv. Campo-Forimio, by i den italienska prov. Udine, där 1797 en fred slöts mellan Österrike och Napoleon Bonaparte såsom representant för franska republiken; Frankrike erhöll Belgien och Lombardiet.