207 Österrike fick såsom ersättning för sina förluster Venetien, varigenom republiken Venedig upphörde ätt existera Cam'pos, stad i sö. Brasilien. 52 000 inv. 1947. C. är ett av de mest betydande centra för kaffehandeln. Cam'ranhbukten, vik på sydkusten av Annam, förutvarande bas för franska sjöstridskrafter. Camus [kamy'], Albert, f. 1913, fransk författare, som skrivit romaner (Pesten) och skådespel. Canada, se Kanada. Caifada-baFsam är en blandning av harts och flyktig olja, som erhålls av balsamgranen. C. användes förr för medicinska ändamål, numera endast för tekniska och vetenskapliga. Canadian Pacific Railway [könej'diön pösif'ik rejVoej], ett av världens största järnvägsbolag med linjer över Kanada från Atlanten till Stilla havet. Genom ett dotterbolag driver C. också passagerar-trafik med egna fartygslinjer. Cana'diska sjöarna, se Great Lakes. Canal de Bourgogne [kanal' dö borgånj'], kanal i ö. Frankrike, som förenar Saöne med Seines biflod Yonne. 242 km. Canal de 1’Est [kana? dö lest], kanal i ö. Frankrike, som går parallellt med gränsen och förbinder Meuse med Saöne. 480 km. Canal du Centre [kanal' dy sag'tr], kanal mellan Saöne och Loire i ö. Frankrike, 127 km. Canal du Midi [kanal' dy midi'], kanal mellan Garonne och Medelhavet, som alltså utgör en vattenväg till Atlanten. Tillsammans med Canal des Deux-Mers omkr. 470 km. Canaletto. — 1. A. C., 1697—1768, venetiansk landskapsmålare, skildrade hemstaden Venedig i panoramaaktigt breda, detalj skarpa bilder hållna i en guldtonig kolorit. — 2. B. C., 1720—80, systerson och elev till C. 1, italiensk landskapsmålare, som var hovmålare i Dresden och Warszawa. Målade slottsmotiv i ungefär samma stil som C. 1. Canal Grande, Venedigs huvudkanal, är nära 4 km lång och 50—70 m bred. Canberra [kæn'börö], huvudstad i Australiska statsförbundet. Grundlädes 1913 efter på förhand noggrant utarbetad plan vid floden M u r rumbi d g e e, ca 30 mil sv. om Sidney i New South Wales. C. invigdes 1927. 16 545 inv. 1947. Cancan [kagkag'], gammal fransk dans med livliga rörelser. Cancer [kan'ser], se Kräfta. Cancerföreningen i Stockholm bildades 1910 under namnet Svenska cancerföreningen med uppgift att bekämpa kräftsjukdomarna i Sverige samt understödja forskning rörande *dessa. Sitt nuvarande namn erhöll C. 1919 efter sin stockholmsavdelning. C. öppnade 1910 en klinik för radiologisk behandling av cancersjukdomar, Radiumhemmet, vars nuvarande byggnader, invigda 1937, kommit till stånd huvudsakligen genom medel erhållna från Gustav V:s jubileumsfond. (Radiumhemmet kallas även Jubileumskliniken i Stockholm.) C:s tillgångar uppgick 1954 till ca 2,2 milj, kr, vartill kom ett antal särskilda fonder på närmare 6 milj. kr. Can'dia (Kandia), lat., Kreta. Candidatus, lat., vitglänsande, kallades i Rom den som sökte statsämbete därför att han brukade värva röster på Forum iklädd en vit toga. Candide [kagdid'], se Voltaire. Candolle [kagdål'], A. P. de, 1778—1841, schweizisk botaniker, en av växtsystematikens grundare. Ca'nis, se Hundraser. Canifa, växtsläkte, fam. Cannaceae. I tropiska delar av Amerika finns många arter, fleråriga örter med pärlliknande frön. C. edulis ger arrowrot. Några arter odlas hos oss som prydnadsväxter. Camfae, nu byn Canne, var fordom stad i Apu- Cap lien. Romarna besegrades här av Hannibal 216 f.Kr. Cannes [kann], stad i Provence, Frankrike, vid Medelhavet och foten av Alperna. 50 000 inv. 1954. Mycket besökt vinterkurort. Canning [kænn'ing], G., 17701—1827, engelsk statsman, 1793 medlem av underhuset. C. var anhängare av Pitt och blev efter dennes död utrikesminister 1807—09, under vilken tid han upptog striden mot Napoleon. 1816—20 var han minister för Indien och 1822 åter utrikesminister och underhusets ledare samt ansågs vara dess störste vältalare. Han bekämpade med framgång ”den heliga alliansens” maktställning i Europa och hävdade i stället de frambrytande nationalitetsidéerna; särskilt gjorde han sig känd för sitt understöd åt de sydamerikanska staternas självständighetssträvan. Strax före sin död blev han premiärminister. Ca'no, Sebastian del, d. 1526, spansk sjöfarande, deltog i Magellans världsomsegling och förde befälet efter dennes död på det första fartyg som seglade runt jorden. Canon, se Kan jon. Ca'non, rättesnöre, regel. Cano'pus, stjärna i stjärnbilden Skeppet, näst Si-rius den ljusstarkaste på himmelen. Avstånd omkr. 600 ljusår. Canoss'a, by i it. prov. Emilien. Här fanns under medeltiden ett slott, där kejsar Henrik IV av Tyskland 1077 gjorde en förödmjukande botgöring för påven Gregorius VII (härav uttrycket ”gå till C.”). Canova [-nå'va], A., 1757—1821, italiensk bildhuggare, företrädde nyklassicismen inom skulpturen men bevarade i sina verk ännu något av rokokons smäckra behag. Bland hans främsta verk märks Amor och Psyke, De tre gracerna m.fl. Canrobert [-kagråbä'r], Fran^ois Certain, 1809— 95, fransk marskalk, befälhavare över franska armén på Krim 1854. C. representerade Frankrike vid avslutandet av novembertraktaten med Sverige 1855 och deltog i kriget i Italien 1850, samt i fransk-tyska kriget. Canta'bile, mus., it., sångbart, betecknar, att melodin särskilt bör framhållas. CantaF, det största av Auvergnes gamla vulkanberg (1860 m) i departementet C., s. Frankrike. Canterbury [kæn'töböri], stad i sö. England, ö. om London. 29 600 inv. 1954. Berömd katedral. Ärkebiskopen av C. är engelska kyrkans primas. Canficum, lat., sång. C. cantico'rum, ”sångernas sång”, Höga visan. Cantile'na, ett kort, sångbart musikstycke. CanTo, it., sång, används som beteckning för melodistämma. Can'ton. — 1. Stad i Ohio (USA), 117 000 inv. 1950. Industristad. I närheten kolgruvor. — 2. Stad i Kina, se Kanton. Cantor, Georg, 1845—1918, tysk matematiker vars mängdteoretiska undersökningar varit oerhört betydelsefulla och på vissa punkter fört fram till en diskussion som berört matematikens grundvalar. Canzon [-så'n], benämning på en rimmad lyrisk diktform, som, härrörande från Provence, på 1300-t. utvecklades i Italien av bl.a. Dante, Petrarca och Tasso. Under nyromantiken användes C. av Atter-bom och Stagnelius i Sverige. Canzonett'a, it., liten visa eller musikstycke i visform. Cap, Cape, landudde. Se under Kap hithörande namn. Capablanca’ Raül José, 1888—1942, kubansk schackspelare, världsmästare efter Lasker 1920. C. förlorade världsmästartiteln till Aljechin år 1927. Capek [tjap'ek], K., 1890—1938, tjeckisk författare, som skrivit internationellt uppskattade romaner och dramer.