Ced 214 Celldelning. 1857, militär och politiker, motståndare till Gustav IV Adolfs regering, ledamot av riksdagen 1809— 1850, varvid han förfäktade konservativa, fast reformvänliga tänkesätt. 1817 landshövding på Gotland och 1831—47 president i Kammarkollegium. — 2. Adelina C., se Patti. — 3. G. O. C., 1845— 1933, målare, professor vid Konstakademien (1887— 1911) och dess direktör (1899—1911), bekant för sina allvarligt verklighetstrogna målningar mest med historiska motiv, såsom Karl XII:s likfärd m.fl. — 4. Ellen C., f. Hedlund, 1860—1945, skådespelerska, ofantligt populär för sina tolkningar av barn- och ingenyroller, 1886 premiäraktris vid Dram. teat. 1881—91 var hon gift med skådespelaren V. L. Hartman och från 1898 med dåvarande ryttmästaren B. Cederström. C. gästspelade åter vid Dram. teat. 1921—22. — 5. Carl C., 1867—1918, Sveriges förste flygare, kallad flygbaronen, omkom vid en flygning till Finland. Cederträ, beteckning för virke icke blott från ce-derarter utan också från andra barrträd såsom juni-perus- och thujaarter. Cederträolja erhålls från röd ceder, JunPperus virginia'na, och används bl.a. vid mikroskopering. Cedilj', fr. cédille, ett kommaliknande tecken under c (9), som används i franskan jämte en del andra språk, då denna bokstav bör uttalas som s (ex. fagon) och ej som k, ehuru den står framför hård vokal. Cedra't, se Suckat. Cedroolja el. citronolja, en ljusgul olja, som erhålls ur citronskal och som används i likörer, parfymer m.m. Ce'ladon. — 1. Grekiskt namn, som i 1600- och 1700-t:s herderomaner används som namn på den älskande herden. — 2. Betecknng för grågrön, kinesisk keramik från Sung-perioden. Celastra'ceae, växtfamilj, till vilken hör bl.a. benved*. ! Cele'ber (fr. célèbre), ryktbar, omtalad. Cele'bes (Sulawesi), Indonesien, den tredje i ordningen av Sundaöarna*. 180 000 km2. Ön upptas av olika riktade bergskedjor, som delar upp den i fyra av havsbukter skilda grenar. Jämte veckberg av tertiär ålder förekommer även vulkaner. Invånarna, ca 4 milj., är splittrade i ett antal småriken (sultanat), och i de avskilda trakterna i öns inre lever oavhängiga stammar, delvis ännu huvudjägare. Ön upptäcktes av portugiserna 1512. — C. hölls besatt av japanerna från jan. 1942 till kapitulationen i aug. 1945. Cele'besbuffel el. anoa, ett litet hovdjur med raka horn i Celebes’ skogs- och bergstrakter. Cele'bessjön, ett mera än 5 000 m djupt havs-bäcken n. om Celebes. Ce!ebre'ra, högtidlighålla, fira. Celebrite't, berömdhet. Celesf, hörande till himlavalvet. Celesfa, orkesterinstrument, byggt efter samma principer som klaverinstrumenten men med stålstänger i stället för strängar. Célestin [selestäq'], komedifigur. Celesf mekanik, en gren av astronomin med uppgift att beräkna himlakropparnas rörelse. Celiba't, tvång att leva ogift. Redan i den äldsta kristna kyrkan började man betrakta det ogifta ståndet som i moraliskt avseende bättre än det gifta. Inom grekisk-katolska kyrkan bestämdes, att lägre präster fick gifta sig, medan högre präster måste vara ogifta. I den romersk-katolska kyrkan infördes under påverkan av den från Cluny utgående reformationsrörelsen av påven Gregorius VII år 1074 den bestämmelsen, att alla präster måste vara ogifta. Celio [tjeTio], en av Roms sju kullar. Cell. — 1. Fys. Ett enstaka galvaniskt element. — 2. Bot. och zool. De minsta delar, av vilka organismerna uppbyggs; de lägst stående varelserna består av endast en C. I en C. finns dels cellkärnan, som begränsas av en kärnmembran och innehåller bildningar, vilka kraftigt upptar färgämnen och därför kallas k r o m a t i n, samt dels cellkroppen, som består av en halvflytande, till sitt utseende något komig massa, p r o t o p 1 a s m a el. c y t o p 1 a s m a. Hos växterna tillkommer en cellvägg av cellulosa, som avgränsar cellen — hos djur är ytskiktet som regel endast något fastare. I cellkroppen finns hos växter små kroppar inbäddade, vilka kan vara färglösa (leukoplaster) eller innehålla ett grönt färgämne, klorofyll (kloroplaster). Intill cellkärnan finns hos såväl växter som djur oftast 1—2 små punktformiga centralkroppar. Dessa vandrar, då cellen skall dela sig, till motsatta poler av kärnan. Kämmembranen försvinner, kromatinet ordnar sig till bandformiga bildningar, kromosomer, vilka klyvs på längden, varefter hälfterna vandrar till var sin centralkropp. Sedan bildas ny kärnvägg och cellkroppen avsnör sig mellan de nybildade kärnorna och på så sätt uppstår två nya celler. Denna form av celldelning kallas indirekt i motsats till direkt celldelning, då kärnan liksom cell-kroppen helt enkelt tycks avsnöra sig på mitten. Reduktionsdelning försiggår som indirekt celldelning med den skillnaden, att kromosomerna ej delar sig på längden utan halva antalet kromosomer går direkt till ena centralkroppen och halva antalet till den andra. Härigenom kommer antalet kromosomer i de nya kärnorna att bli hälften av den gamlas. Så försiggår äggets och sädescellens sista delning före befruktningen. Cellen har förmåga att uppta näringsämnen och utskilja förbrukade ämnen, att uppfatta retning, att sammandra sig, röra sig etc. Hos högre varelser är cellerna utbildade, specialiserade, till att särskilt utföra endast en del av dessa uppgifter. Nervceller uppfattar och fortleder retning. Muskelceller sammandrar sig etc. De likartade cellerna ligger härvid tillsammans i förband, bildar nervvävnad, muskelvävnad etc. I allmänhet uppgår C:s storlek till 0,01—0,07 mm, men storleken kan variera även långt utanför dessa gränser. Man har sökt konstatera mindre smådelar inom cellerna, vilka skulle uppbygga cellerna på samma sätt som dessa i sin tur uppbygger kroppen, men dessa försök är hittills mycket omstridda.