215 Cellini [tjelliTii], Benvenuto, 1500—71, florentinsk guldsmed och bildhuggare, i sistnämnda egenskap efterföljare till Michelangelo men utpräglad barockkonstnär. C:s ryktbaraste guldsmedsarbete är Frans I:s saltkar i Wien. I en berömd levnadsteckning har han skildrat sitt äventyrliga liv. Cellkärna, se Cell. Cello, förkortning av violoncell. — Cellist, violoncellspelare. Cellofa'n, ett cellulosapreparat, som framställs på liknande sätt som konstsilke. C. är tunna, genomskinliga blad, som används till omslag, till fönster i drivbänkar m.m. Celloidfn framställs genom kollodiums utspädning med vatten. Celloidinpapper är ett vid fotografering använt kopieringspapper. Dess ljuskänsliga yta består av kollodium, som innehåller finfördelade, ljuskänsliga silversaker. Celluli't, en grynig beskaffenhet i underhuds-väven, som ibland misstänks vara sjukliga förändringar av reumatisk karaktär. C. finns emellertid även hos fullt friska, varför man numera ej anser C. vara ett sjukdomsfenomen. Cellull, textilfibrer av cellulosa. Cellulofd är lågnitrerad cellulosa löst i kamfer, Som utgångsmaterial vid framställningen används i allmänhet silkespapper, som nitreras genom ned-doppning i en blandning av lika delar svavelsyra och salpetersyra. Celluloid antänds lätt vid relativt låga temperaturer (150 å 200°). C. har stor användning som ersättningsmedel för sköldpadd, bärnsten, elfenben, horn etc. Cellulo'sa utgör den huvudsakliga beståndsdelen i växternas cellväggar. Linne och bomull är nästan ren C. Kemisk formel: C12H20O10. C. är olöslig i vanliga lösningsmedel. Framställs i rent tillstånd genom behandling av växtfibrer med utspädda syror och alkalier och andra kemiska reagens, som ej angriper cellulosan men väl övriga ämnen i fibrerna. Kemisk trämassa eller s.k. teknisk cellulosa, som används vid papperstillverkning, erhålls genom behandling av ved under tryck och i värme med kalciumbisulfit (sulfitmetoden) eller svavelnatrium och natriumhydrat (sulfatmetoden). C. är utgångsmaterialet vid framställning av bomulls-krut, kollodium, celluloid, konstsilke, pergamentpapper, fotografisk film m.m. Cellulosajäsning, sönderdelning av cellulosa genom bakterier och svampar, som äger rum, när växtdelar förmultnar. C. försiggår också vid matsmältning hos växtätande djur. Cellulosalack, lösning av cellulosa i aceton e.d., används som fernissa. C. tillsatt med färgämne används bl.a. till lackering av bilar. Cellulosasilke, se Konstsilke. Cellulosasocker erhålls vid framställning av sulfitcellulosa som biprodukt i sulfitluten på grund av hydroglysering av hemicellulosa i veden. C. kan för jäsas till sulfitsprit. CeFsius, Anders, 1701—44, svensk astronom och fysiker. C. har gjort viktiga iakttagelser bl.a. om norrskenet, om solens och månens ljusstyrka, magnetnålens missvisning och tyngdkraftens olikhet på olika breddgrader. På C:s förslag byggdes i Uppsala det första astronomiska observatoriet i Sverige. Den efter Celsius uppkallade 100-gradiga termometern skiljer sig från den, han verkligen föreslog, därigenom, att C. hade 0-punkten förlagd till vattnets kokpunkt och 100-punkten till vattnets fryspunkt, således omvänt mot vad senare blivit brukligt. Celsiustermometer, se Termometrar. CeVsus, grekisk filosof på 100-t. e.Kr., bekant Cen för en skrift, vari han från platonismens ståndpunkt kritiserar den kristna läran. Celter, se Kelter. Cembalo [tjem'-] el. klaveci'n, en föregångare till pianot av flygelform, där strängarna knäpps med fjäderpennor, som är fästa på tangentens bakre del. Cembratall, se Tallsläktet. Cement, bindemedel, som hårdnar i närvaro av vatten. I inskränkt bemärkelse förstås med C. portlandcement, som första gången framställdes i England i början på 1800-t. av en murarmästare vid namn Asp din. Portlandcement utgörs av en blandning av kalk och lera, som bränts till begynnande smältning (sintring) och sedan finmalts. Proportionerna mellan beståndsdelarna bör vara sådana, att förhållandet mellan den ingående mängden kalk (CaO) och de sammanlagda mängderna kiselsyra, lerjord och järnoxid överstiger 1,7 men ej 2.2. Detta förhållande benämns C:s hydrauliska modul. — Framställningen sker fabriksmäs-sigt efter två metoder: den torra metoden och den våta metoden. Enligt den torra metoden torkas leran och den krossade kalken var för sig i ugnar av särskild konstruktion. Härefter blandas beståndsdelarna i avpassade proportioner, varefter blandningen finmals, siktas och fuktas med vatten. Den jordfuktiga massan pressas till tegel, som bränns och efter viss tids förlopp krossas och finmals. Enligt den våta metoden uppslammas den finmalda kalken och leran i vatten. Blandningen inpumpas, sedan den fått riktig sammansättning och undergått vissa andra procedurer, i övre delen av en svagt lutande, roterande ugn, i vilken först torkning äger rum, varefter massan i ugnens nedersta del smältes till små bollar, kallade klinkers. Den sista proceduren är även i detta fall massans Anmälning. — Det färdiga cementet är till färgen grågrönt och har en specifik vikt av något över 3. Man skiljer mellan C:s bindning, dvs murbrukets övergång från grötaktig till fast konsistens, och det därefter följande hårdnandet. Bindetidens längd beror bl.a. på C:s sammansättning och kan förändras genom tillsats av vissa ämnen. Hårdnandet sker snabbast de första dagarna efter bindningen, men den maximala hållfastheten nås först efter förloppet av lång tid (flera år). Vid temperaturer under 0 binder C. dåligt, varför cementarbeten helst ej bör utföras vid så låga temperaturer. CementeTing är ett förfaringssätt, som används i syfte att åt järnföremål ge en hård yta genom ökning av kolhalten i ytskiktet. De föremål, som skall cementeras, upphettas tillsammans med trä-kolspulver till omkr. 1 000° i järnlådor. Cementkoppar är finfördelad, metallisk koppar, som i form av ett rött pulver med tillhjälp av järnskrot utfällts ur kopparklorid- eller kopparsulfat-lösningar. Cena'kel, eg. matsal, sammanslutning av personer, vilka har gemensamma intressen. C. används numera vanligen i förlöjligande syfte, t.ex. cenakelkul-tur om nykterhetsrörelsen. Cenci [tjen'tji], Beatrice, 1577—99, tillhörde en gammal men föga ansedd italiensk adelssläkt och avrättades på grund av att hon begått fadermord. Folkfantasin har sedan gjort henne till martyr, och hon har besjungits av ett flertal diktare, bl.a. av Shelley. Cendré [sagdre'], fr., askblond, måttligt ljuslätt. Cendrillon [sagdrijåg'], det franska namnet för Askungen, hjältinnan i den bekanta folksagan. CenotaTium, minnesvård över död, som uppsatts utan att vederbörande är begravd på platsen. Cen'sor. — 1. Namn på fornromerska ämbetsmän, vilka tillsammans uppgjorde skatte- och med-borgarlistor, kontrollerade finansväsendet och utval