Col motarbetades av konungens moder och ätten Guise. C. mördades på deras föranstaltande under Barto-lomeinatten. C o Ila parte, it., mus., anger, att ackompanjemanget bör rätta sig efter huvudstämman. Coll’ar'co, it., mus., betecknar i stråkmusik, att stråken åter skall användas efter ett pizzicato. College [kålPidj], namn på engelska och amerikanska undervisningsanstalter. I universitetsstäderna Oxford och Cambridge tillhör studenterna olika C., i vars hus de bor under uppsikt av en föreståndare, master, och undervisas av lärare, f e 11 o w s. Disciplinen är ganska sträng. En god del av studietiden är ägnad åt idrott. Examina avläggs ej vid C., utan inför universitetsprofessorerna. Om student ej inom viss tid avlagt examen, får han ej längre tillhöra C. — Benämningen C. används även om fristående högskolor, där dock examen ej får avläggas, samt om högre läroverk, t.ex. Eton C. och Winchester C. Collège [kålä'sj], fr., benämning å kommunala läroanstalter i Frankrike och Belgien, som för fram till en examen, som ungefär motsvarar den svenska studentexamen. Collège de France [kålä'sj de frarfs], högskola i Paris, som står öppen för allmänheten men ej har examensväsen. Colle'gium, se Kollegium. Colleoni [kåleå'ni], B., 1400—75, berömd italiensk condottiere, från 1448 i Venedigs tjänst, där han blev generalissimus. C. är känd genom den mästerliga ryttarstaty av honom, som utförts av Andrea del Verrochio och som finns i Venedig. Collet [kollä'], fr., halskrage. ColFett, Jakobine Camilla, f. Wergeland, 1813— 95, norsk författarinna, bekant för sin roman A m t-m a n d e n s döttre, som genom sin kritik av äktenskapet gav upphov till den moderna problemromanen i norsk litteratur. C:s inflytande spåras hos Ibsen och Lie. Collie, se Hundraser. Collier [kållje'], fr., el. koljé, halsband. CollFjn. — 1. I. G. A. C., 1875—1949, riksbibliotekarie 1916—40 och framstående kännare av vår äldre litteratur- och boktryckerihistoria. — 2. G. A. G. C., f. 1880, författare och teaterledare. 1911—21 chef för Intima teatern och för Djurgårdsteatern 1916—29. Är 1936 blev C. ordf, i Riksteaterns publikorganisation. C. har skrivit dramer Tystnadens torn, Rödakorssystern m.fl., vilka uppförts på Intima teatern. CoIIi'n, C. C. D., 1857—1926, norsk litteraturhistoriker, professor i Oslo 1914, främst bekant för biografin Björnstjerne Björnson. Som kulturkritiker behandlade han förhållandet mellan konst och moral. Collin, Marcus, f. 1882, finländsk målare. Expres-sionist med tung, förtätad figurstil. Collins [kåHins]. — 1. W. W. C., 1824—89, engelsk författare, som skrev populära sensationsromaner (Månstenen m.fl.). — 2. Michael C., 1890 —1922, irländsk politiker, en av ledarna för den irländska självständighetsrörelsen. C. var en av dem som undertecknade fredsuppgörelsen med England 1921. Han blev 1922 chef för fristatens provisoriska regering men mördades strax därefter på tillskyn-dan av de extrema nationalisterna i Irland. Collodium, se Kollodium. CoIIoquium, lat., samtal. — C. familia're, familjeråd, förtroligt samtal. Collot d’Herbois [kållå' därboa'], J. M., 1750— 96, fransk revolutionsman, först monarkist, sedan medlem av jakobinklubbens yttersta vänster. 1793 blev C. president i nationalkonventet och medlem av välfärdsutskottet. Han deltog i sammansvärj 236 ningen mot Robespierre 1794 men deporterades s. å., då han ivrade för ett fortsatt skräckvälde. Colmar, se Kolmar. Coloca'sia, växtsläkte av fam. Araceae med flera olika arter i Ostindien och Cochin-China. Dessa är fleråriga, har knölformig rotstock och långskaftade, i allmänhet äggrunda blad. C. antiquo'rum t a r o odlas överallt i tropikerna. Den stärkelserika rotstocken används som födoämne och kan sägas motsvara potatis. Cologne [kålånj'], franska namnet på staden Köln. Colombes [kållåq'b], förstad på vänstra Seine-stranden nv. om Paris, bekant för sitt stadion, rymmande 60 000 åskådare. Colom'bia, sydamerikansk republik, genomskärs i s. av ekvatorn och gränsar i v. till Panama och Stilla havet, i s. till Ecuador, i ö. till Brasilien och Venezuela, i n. till Karibiska havet. Ytvidd omkr. 1,1 milj. km2. 12,4 milj. inv. 1954. Huvudstad Bo-gotå. 648 000 inv. 1951. C. genomdras i sin v. del av mot n. divergerande bergskedjor, av vilka de mell. är högst och har vulkaner, som når upp till 5 700 m. Mellan dem finns högslätter, bland vilka Bogotås högslätt ligger på omkr. 2 000 m höjd. Mell. delen av höglandet genomflyts mot n. av Magdalenaflo-den, ö. delen av höglandet avvattnas till Amason-och Orinocofloderna. Ö. delen av C. är lågland, närmast Kordiljäran skogbeväxt, längre ut övergående till grässtäpper (”Llanos”). Ovanför 2 000—3 000 m höjd upphör i höglandet skogen, och snögränsen ligger på omkr. 4 500 m höjd. Inom skogsområdet är vegetationen utomordentligt yppig med en rikedom på värdefulla tropiska trädslag såsom kokospalmer, kinabarkträd, koka- och kautschukträd, och kulturväxter, bland vilka bomull, orango, mango, banan, sockerrör, vanilj, kaffe, ris må nämnas. C. tillhör världens största kaffeproducenter. Av landets industrier är textilindustrin den mest utvecklade (bomullstyger) men produktionen förslår endast för landets eget behov. De rika naturtillgångarna (skogar, malmer, petroleum) har kunnat utnyttjas i begränsad utsträckning. Petroleum och kaffe är de viktigaste exportvarorna. I låglandet, särskilt i Magdalenadalen och vid kusten, är klimatet pressande hett med en årsmedel-temperatur av 25—26°; det växlar ytterst obetydligt med årstiderna: i Bogotå på 2 600 m höjd är års-mediet 14° (varmaste månaden 14,8°, kallaste 13,8°). Befolkningen är spansktalande och består till ungefär 35 % av vita, till 2 % av rena indianer och 5 % negrer, resten blandraser. Omkr. 100 000 indianer lever ännu i naturtillstånd, huvudsakligen inom ö. skogslandet. — Den verkställande makten i C. utövas av en president som väljs för 4 år. Folkrepresentationen består av senaten med ett 50-tal för 4 år valda medlemmar och representanthuset, som har ca 130 medlemmar valda för 2 år. Landet erövrades av spanjorerna på 1530-t. och blev kallat Nya Granada. Det frigjorde sig under Bolivar* definitivt 1819. Ar 1903 måste C. på grund av hot från USA erkänna Panamadepartementet som oberoende republik. En gränstvist med Peru löstes genom ett fördrag 1934. Efter USA:s inträde i 2:a världskriget anslöt sig C. till de allierade 1943. — I stort sett har utvecklingen i C. under 1900-t. varit något lugnare än i övriga latinamerikanska stater. I samband med mordet på den Hberale presidenten J. E. Gaitån 1948 ägde dock stora upplopp rum framför allt i Bogotå, och under den konservative politikern Laureano Gömez’ presidenttid 1950 —53 ökade motsättningen mellan konservativa och liberaler. Sedan 1953 är general Gustavo Ro jas Pi-