Cop Amerika. Här låg fordom en betydande stad, av vilken storartade ruiner finns kvar. Copeau [kåpå'], Jacques, 1878—1949, fransk teaterman, ledare av Théåtre du Vieux Colombier i Paris. C:s teorier har varit grundläggande för de senaste decenniernas franska teater. Coper'nicus, se Kopernicus. Copiapo. — 1. 6 000 m hög vulkan i Anderna i provinsen Atacama, Chile. — 2. Gruvstad invid föregående. 22 000 inv. 1947. Coppée [kåpe'], F. E. J., 1842—1908, fransk författare, 1884 medlem av franska akademin. Hans första diktsamlingar är hållna i en tämligen konstlad stil, som dock senare blev friskare och personligare, samtidigt som han började välja motiv från småborgerlig miljö. C. anslöt sig slutligen till den katolska tron och blev anhängare av nationalistpartiet. Bland hans arbeten märks dikten Strejken och versdramat Förbi. Co'pra, se Kopra. Copyright [kåpp'irajt], eng., förlagsrätt, litterär eller konstnärlig äganderätt. Coquelin [kåkläq'], franska skådespelare. — 1. B. C., ”den äldre”, 1841—1909, karaktärsskådespe-lare i den komiska genren, tillhörde Théåtre fran?ais 1860—86 och 1889—92 och gästspelade i franska landsorten och i utlandet. — 2. E. A. H. C., ”den yngre”, 1848—1909, den förres broder, tillhörde mest Théåtre frangais, särskilt berömd för sih behandling av monologen. Coralliorrhiz'a, växtsläkte av fam. Orchidaceae. C. inna'ta, korallrot, är en ogrenad bladlös, ca 3 dm hög ört med gula blommor. Dess rotstock är koralliskt förgrenad. Corami'n (pyridin-^-karbonsyredietylamid) är en i vatten löslig, tjockflytande luktlös olja, som används som hjärtstärkande medel. C. verkar emellertid ej på själva hjärtat utan på nervsystemet (på centrum för hjärtverksamheten och på vissa nervreflexer). C o ra't o, stad i landskapet Apulien, sö. Italien. 47 000 inv. 1948. Tillverkning av olja och läder. Corbusier [kårbysie'], Le, pseudonym för den fransk-schweiziske arkitekten Jeanneret, f. 1887, vilken är en av upphovsmännen till den funktionalistiska byggnadsstilen. C. samarbetar med sin broder Pierre Jeanneret, f. 1896. Corday [kårdä'] eller C. d’Armont, Charlotte, 1768—93, fransk kvinna från Normandie. C. tillhörde girondisterna och efter deras fall mördade hon deras motståndare, revolutionsledaren Marat, varefter hon avrättades. Cordelierklubben [kårdelje'-], en politisk klubb, bildad 1790, som fick namn efter sin samlingslokal, en kyrka, tillhörande ett cordelierkloster. Under franska revolutionen var C. en samlingspunkt för de radikalaste revolutionsmännen såsom Danton, Marat, Hebert m.fl. och C. hade därför särskilt under skräckväldet ett mäktigt inflytande. Cordilleras [-lje'ras], Kordiljärerna, egentligen spansk beteckning för bergskedjor, brukas som sammanfattande benämning på hela den västameri-kanska bergskedjezonen från Eldslandet upp till Beringssund, företrädesvis likväl om den sydamerikanska och mexikanska delen. C. är ett väldigt tertiärt vecksystem, i vilket är inpressade eruptiva bergarter (”andengraniter”), som upptar breda zoner i vecksystemets längdriktning. En del av jordens högsta vulkaner tillhör också detsamma (Chimbo-razo, Cotopaxi, Illimani, Popocatepetl m.fl.). Flerstädes finns i C. rika malmtillgångar (guld, silver, koppar, tenn m.m.). Cordoba [kår'dåva]. — 1. Stad i provinsen med samma namn, s. Spanien, vid floden Guadalquivir. 169 000 inv. 1952. Fordom det moriska rikets huvud 242 stad, numera mycket förfallen. Tillverkning av silverarbeten, pappers- och textilindustri. — 2. Stad i v. Argentina vid foten av Anderna i provinsen med samma namn. 351 644 inv. 1947. Universitet. — 3. Stad i provinsen Vera Cruz, Mexico. 17 000 inv. Cordoba [kår'dåva], G. F. de, 1443—1515, spansk härförare, skaparen av Spaniens välde i Syd-Italien, varifrån han utträngde fransmännen 1496 och 1503. Som belöning utnämndes han till vicekonung i Neapel. Cordouan [kårdoaq'], egentligen Tour de Cor-douan, berömt fyrtorn, beläget på en klippa vid floden Girondes mynning, sv. Frankrike. Uppfört 1584—1610. Cordova, se Cordoba. CorelVi, A., 1653—1713, italiensk violinist och tonsättare, ”det moderna violinspelets fader”. C. lade mera vikt vid tonens uttrycksfullhet än den virtuosmässiga färdigheten. Corelli [kårelVi], Marie, 1864—1924, engelsk författarinna. C. har efterlämnat en mångfald något fantastiska och mestadels ytterligt känslosamma romaner, översatta till flera språk. Cori, Gerty, f. 1896, och Carl F. C., f. 1896, professor vid Washington University Medical School. Makarna C. fick hälften av 1947 års nobelpris i fysiologi och medicin för sin upptäckt av förloppet vid glykogenets katalytiska omsättning. Andra hälften av nobelpriset tilldelades Benardo A. Houssay. Coriand'rum, växtsläkte tillhörande fam. Umbel-liferae. Se vidare Koriander. Corinn'a, se Korinna. CorinTh, L., 1858—1925, tysk målare, som på grund av sina kraftfullt realistiska, ibland nästan utmanande och brutala arbeten på sin tid räknades till Tysklands ledande konstnärer. Corinth, se Korint. Corio!a'nus, G. M., romersk patricier. Enligt sägnen blev han landsförvisad, varför han som hämnd satte sig i spetsen för volskerna och anföll Rom. Han rördes^ dock till medlidande med staden och gick med på fred. Shakespeare har från denna saga hämtat motivet till sitt drama ”Coriolanus”. Cork [kåk], stad vid floden Lee nära dess utlopp i Cork Harbour, s. Irland. 75 000 inv. 1951. Handel med lantbruksprodukter. Universitetsstad. Cork Harbour [kå'k ha'bö] eller Corkbay [-[kå'k-bej],-] {+[kå'k- bej],+} stor havsvik på Irland med god hamn. Comaceae, växtfamilj till vilken hör släktet Kor-nell*. Se även Cornus. Comed beef [kå'nd bi'f], eng., köttkonserv av lätt saltat, kokt nötkreaturskött. Corneille [kårnäj'], P., 1606—84, fransk dramatiker. I Le C i d framträder C. som grundläggaren av det klassiska dramat. På grundval av ett spanskt drama skapade C. en enhetligt komponerad tragedi, där han, liksom i de följande H o r a c e, C i n n a och Polyeucte, följde det antika dramats regler om handlingens, tidens och rummets enhet. Betecknande för C:s dramer är, att huvudvikten läggs vid psykologiska motsättningar i stället för vid skildrandet av yttre händelser. C:s skådespel bygger på hjältens strid mot ödets makter, men i motsats till antikens dramer betonar C. mera människans av förståndet upplysta viljeförmåga. Den uppoffrande plikten står för C. som människans ädlaste mål. Corne'Iia, moder till Graccherna, se Gracchus. CorneTius, Peter v., 1783—1867, tysk målare, en av de främsta representanterna för sin tids av den klassiska konsten och renässansen påverkade måleri. Till hans mera kända arbeten hör freskerna i gamla pinakoteket och i glyptoteket i München. Corne'Hus Nc'pos? d. efter 32 f.Kr.? romersk för