243 fattare, bekant för sina biografier över berömda män, De viris illustribus. Cornell [kå'nel], Ezra, 1807—74, förmögen amerikan, som 1868 upprättade Cornell University i Ithaca nära New York. Co'rner, eng., hörn. Amerikansk börsterm, avseende förvärv av kontroll över alla tillgängliga kvantiteter av en viss marknadsvara. Spekulanter, som förbundit sig att leverera varan, måste för att kunna fullgöra sina åligganden då betala vad som begärs. C. kan alltså sägas utgöra ett tillfälligt monopol, som tvingar andra spekulanter in i ”ett hörn”. —• 2. Keltiskt folk, boende i Cornwall, som uppkallats efter dem. Deras språk utdog i slutet på 1700-t. Cornevilles klockor, operett av Planquette. C or nf lakes [kå'nflejks], eng., majsflingor, rostade och något saltade. Corniche [kårnisj']. — 1. Se Kornisch. — 2. Route de la C., väg utmed Medelhavet mellan Nizza och Genua, berömd för sin vackra utsikt. Corn laws [kå'n lå's], eng., spannmålslagar. CoFno, it., mus., horn. Cornus, växtsläkte tillhörande familj Cornaceae, omfattande ett 40-tal arter med korsvis motsatta blad och fyrtaliga blommor i grenig toppställd kvast. Hos oss finns benkornell (C. sanguinea), en buske med rödbruna grenar och vita blommor. Den förekommer även odlad. Hönsbär (C. suecica), flerårig ört med svartvioletta blommor som förekommer i myrar och kärr. Flera arter odlas som prydnadsväxter. Cornwall [kå'noål], Englands längst åt sv. utskjutande udde, grevskap med 3 500 km2, ca 345 612 inv. 1951, delvis av keltiskt ursprung. Kusterna är klippiga, det inre till stor del upptaget av hedar och mossar och dalgångarna skogbärande. Boskapsskötsel, åkerbruk och fiske är huvudnäringar. Den förr betydande gruvdriften på tenn (forntidens ”Tennöar”) och koppar är numera obetydlig. C. är utomordentligt rikt på fornminnen. CorocoTo, gruvstad i Bolivia. 10 000 inv. Betydande kopparproduktion. Coroman'del, Främre Indiens sö. kuststräcka, utgör en av från Deccan kommande floder bildad al-luvialslätt med laguner och dynvallar. Coro'na, lat., krans, krona. — 1. Under antiken användes C. av romarna som hederstecken och gavs exempelvis åt triumferande fältherrar. Under kejsartiden var lagerkransen ett äretecken för kejsarna. — 2. astr., se Solen. Coronel [-näl'], hamnstad i mell. Chile. 28 000 inv. 1948. Den 1 nov. 1914 utkämpades utanför C. en sjöstrid mellan tyska ostasiatiska kryssareskadern under v. Spee och en engelsk eskader, vilken slutade med tyskarnas seger. Coroner [kå'rånö], i England och USA kommunal ämbetsman, som har till uppgift att, då skälig anledning till misstanke föreligger, utreda dödsfall, och avgöra om rättsligt ingripande är påkallat. C. biträdes av en jury. Corot [kårå'], J. B. C., 1796—1875, fransk målare. Utgående från det traditionella klassiska land-skapsmåleriet skapade C. en starkt personlig stil. Han anslöt sig till Barbizonskolan men strävade mindre efter verklighetstrogen naturskildring än efter att fånga och återge naturstämningar. Hans i silvergrått och grönt målade landskapsbilder ger ett drömlikt, poetiskt gripande intryck. C. räknas till landskapsmåleriets förnämsta representanter och har på senare tid även börjat uppskattas som figurmålare. Corps [kå'r], fr., kropp; kår, sällskap. — C. d e b a 11 e t [dö ballä'], balettkår. — C. de logis [dö låsji'], huvudbyggnaden (vanligen till ett slott). Cor — C. diplomatique [-tick'], diplomatisk kår, se Beskickning. Corpus [kår'pus], lat., kropp. Som namn på tryckstil även korpus = 10 punkter. — C. j u'r i s, samling rättskällor. — C. de lic't i, sammanfattande namn på spåren efter ett brott. — C. lu'-t e u m, gula kroppen, se Äggstock. Corpus Christi [kå'pös kriss'ti], stad i s. Texas, USA, vid Mexikanska bukten. 108 000 inv. 1950. Stor export av bomull, petroleum m.m. Corregido'r, ö i inloppet av Manillabukten på Filippinerna, starkt befäst. C. intogs i början av maj 1942 av japanerna. Återtogs av general MacAr-thur i mars 1945. Corregio [kårrädd'jå], A. A., 1494—1534, italiensk målare. C. förenar i sina altarbilder Mantegnas kraft med en graciös kvinnoskildring. Leonardo da Vincis ljusdunkel antar i hans tavlor karaktären av magiska belysningar. Corr'ens, Carl, 1864—1933, tyskärftlighetsforska-re och botanist, blev 1914 chef för Kaiser Wilhelm-Inst. für Biologie i Berlin, 1920 professor i biologi vid Berlins universitet. C. var en av de tre vetenskapsmän som 1900 återupptäckte de mendelska lagarna. Corrien'tes, provins i nö. Argentina, belägen mellan floderna Paranå och Uruguay. 89 355 km2. 586 000 inv. 1953. Corrie're della se'ra, Italiens största tidning, grundad 1875. Corrigenda, tryckfelsrättelser. Coi^sica eller Korsika, ö tillhörande Frankrike, belägen i Medelhavet, n. om Sicilien, skils från denna ö genom Bonifacio-sundet. Ytvidd 8 700 km2, 244 300 inv. 1954, huvudsakligen italienare. Det inre av ön är bergigt med höga ofta snötäckta toppar (intill 2 700 m). Bergen är längre ned täckta av stora ek- och olivskogar. Vid västra kusten stupar bergen brant i havet, som där bildar flera djupa vikar, ö. kusten är låg, merendels sumpig, med osunt klimat. Jorden är fruktbar, men vanskött. Vete, råg, vin och sydfrukter odlas. Boskapsskötsel är huvudnäring. Därjämte idkas fiske och saltberedning. Sjöfarten är livlig. Handeln, som huvudsakligen bedrivs med Italien, omfattar vin, olja, sydfrukter och fisk. Huvudstad Ajaccio, 40 000 inv. Historia. C. beboddes ursprungligen av liguriska och iberiska stammar, kom därefter under fenicierna, etruskerna och kartagerna, tills det avträddes åt romarna 238 f.Kr. Efter att ha intagits av vandalerna och sedan tillhört grekiske kejsaren och östgoterna, erövrades C. av langobarderna omkring 750 e.Kr. Strax därpå intogs det dock av frankerna och senare av sarace-nerna, varefter det sönderföll i flera smärre riken. På 1300-t. intogs C. av Genua, som sålde det till Frankrike 1768. Corsfni, Palazzo C., det hus i Rom, i vilket drottning Kristina bodde och dog. Numera museum. CoFso, it., kapplöpningsbana; promenad i vagn genom en stads huvudgata (ofta benämnd corso i Italien) under karnevalstiden. Cortège, se Kortege. CorTes, namn på folkrepresentationerna i Spanien, Portugal och vissa sydamerikanska stater. Cortés, Cortez [kårtes'-teth'], Hernando (Fernan-do), 1485—1547, spansk conquistador. 1518 angrep C. aztekernas rike, Mexico, i vars huvudstad han intågade f.å. Dess konung, Montezuma, tillfångatogs. Aztekerna gjorde emellertid ett upprorsförsök mot de spanska förtryckarna, anförda av Montezumas brorson, Guatemozin, vilken blivit konung efter Montezuma, som dödats. C. tvingades till återtåg men be-mäktigade sig åter (1521) huvudstaden, som fullständigt förstördes. Senare var C. en tid guvernör i den av honom erövrade kolonin. Han företog även flera