Dag 253 Dagens Nyheter (DN), daglig morgontidning i Stockholm, grundad 1864 av R. Wall. D. är Sveriges förnämsta liberala organ och i fråga om upplagans storlek landets största tidning. Chefredaktör är sedan 1946 professoi H. Tingsten. Dagerman, Stig, 1923—54, författare och journalist, som skrev av Kafka påverkade böcker (N a t-t e n s lekar). D. skrev vidare dramat Den dö dsdömde m.fl. Dagerrotypi', den äldsta men numera föga använda fotografiska metoden, som fått sitt namn efter uppfinnaren, fransmannen Daguerre*. Plåten är av silver, som överdragits med en tunn hinna av silver-jodid. Framkallningen sker med tillhjälp av kvicksilverånga, som angriper de belysta delarna av plåten, där jodsilvret genom ljusets inverkan reducerats till silver. Fixeringen sker medelst natriumhyposul-fit. Kopior kan ej framställas. Dagestan', autonom sovjetrepublik i RSFSR, sö. Ryssland, gränsar i ö. till Kaspiska havet. 34 000 km2. 930 000 inv. 1939. Huvudstad Machatj Kala. D. är ett berglandskap med toppar på upp till 4 000 m ö.h. Huvudnäringar är åkerbruk och boskapsskötsel. Dagfjärilar (Rhopalocera), se Fjärilar. Dagg. — 1. Luft kan vid en viss temperatur endast innehålla en bestämd mängd vattenånga; en större mängd vid högre temperatur och en mindre vid lägre temperatur. Avkyls luft, som innehåller vattenånga, och detta är i naturen ofta fallet, nås förr eller senare den temperatur (daggpunkten), vid vilken luften är mättad med vattenånga. Fortsätts avkylningen, kondenseras en del av vattenångan till små vattendroppar. På detta förhållande beror den daggbildning, som äger rum på kvällar och nätter, ävensom urskiljandet av rimfrost-, dim- och molnpartiklar. Jfr Dimma. — 2. En tågända, som förr användes vid bestraffningar å fartyg. Dagg'ert, kort svärd el. dolk. Daggflugor, en familj tvåvingar. Till D. hör bl.a. bananflugan. Daggkåpa, se Alchemilla. Daggmaskar (Oligochaeta), till borstmaskar hörande familj, vars arter har ledad, cylindrisk kropp med korta borst å lederna. Dessa borst gör, att masken känns sträv, och genom att ta spjärn med dem förflyttar sig D. i sina i jorden grävda gångar. D. lever av jordblandade, multnade växtrester (nedfallna löv och dylikt) samt bidrar med sina kryphål att uppluckra och lufta jorden. D. är nattdjur; efter solnedgången kryper de, i synnerhet vid varm, fuktig väderlek, upp till jordytan. D. saknar ögon men främsta delen av deras kropp är känslig för ljus, varför de flyr för exempelvis starkt lyktsken. Daggpunkt, se Dagg. Daggört, sileshår, se Insektsätande växter. Daghem. Mödrar med förvärvsarbete kan under den del av dagen de vistas utanför hemmet få barn under skolåldern omhändertagna på D. Dessa är ofta kommunala men kan även drivas av industriföretag och föreningar. D. räknas till den halvöppna barnavården och åtnjuter sedan 1944 statsbidrag. Ersätter de tidigare barnkrubborna. Daghjälp, se Arbetslöshetsförsäkring. Dagjämningskolu'ren, deklinationscirkeln genom vår- och höstdagjämningspunkten. Dagjämningspunkter kallas de punkter på jordbanan, där dag och natt blir lika långa på hela jordklotet. Se Höst- och Vårdagjämning. Dagligt Allehanda, Sveriges första dagstidning, utgavs från 1769 (tidigare som bilaga till Stockholms Weckoblad). D. var oppositionens organ mot Karl XIV Johan och spelade en viss politisk roll. D. upphörde 1849. Dagmar, d. 1212, dansk drottning genom gifter mål med konung Valdemar II Seier. D. var dotter till en böhmisk konung. Dagmar, 1847—1928, dansk prinsessa, 1866 gift med kejsar Alexander III och som rysk kejsarinna kallad Maria Fjodorovna. Da'gon, filisteisk gudomlighet, omtalad bl.a. i Domareboken. Dagordning, den ordningsföljd i vilken föredragningen skall ske av de ärenden, vilka skall förekomma vid ett sammanträde. D. är alltså detsamma som föredragningslista. — I de flesta parlamentariska länder förekommer D. med annan innebörd. Här har man ett dagordningsinstitut som ger rätt för representationen att, särskilt i samband med inter-pellationer, uttrycka sitt misstroende till eller sitt förtroende för regeringen; med D. menas då det uttalande som representationen gör i dylika fall. Dagort el. stoll, en gång, som i horisontell el. något lutande riktning insprängs i sidan av en bergssluttning och som används vid malmbrytningen el. för borttransporterandet av malm eller vatten. I en gruva i Harz finns en dagort, som är ej mindre än 20 km lång och som utmynnar i gruvan på över 400 m djup. Dagrovfåglar (Accipitres) lever av rov och as, är kraftigt byggda med hakformig näbb, fötter med kraftiga klor samt stora vingar. Hit hör bl.a. falk-och gamfåglar. Dagsbot, se Böter. Dagsländor (Epheme-ridae), insekter, vars larver lever i vatten av växtdelar och har kraftiga käkar. De fullvuxna D. är Vi—2 cm långa och har två par glänsande, tunna vingar samt förkrympta mundelar. De förtär därför aldrig föda utan dör efter några timmar till veckor. Dagsmeja, den uppti-ning, som på våren äger rum mitt på dagen och efterföljs av tillfrysning under natten. Dagsmosse, stenåldersboplats vid Alvastra i Östergötland. Dagsposten, daglig tidning i Stockholm, utgiven 1941—52. D. företrädde under 2:a världskriget kretsar med nationalsocialistisk inriktning och starka tyska sympatier. Dagstidningen Arbetaren, syndikalistisk tidning i Stockholm, daglig sedan 1922. D. hette förut enbart Arbetaren. Chefredaktör är sedan 1951 K. G. E. Arvidsson. Dagställning, se Växternas sömn. Dagsverke, en gammal skatteform, vid vilken skatten erlades genom personligt arbete. I och med penningväsendets utveckling förvandlades D. i penningar. Inom jord- och skogsbruket kan dock ännu arrenderätten till lägenheter vara förenad med D. Jfr Torp. Dagsvärmare, små fjärilar, som påminner om humlor på grund av sin håriga mellankropp och gul-, svart- och brunbandade bakkropp. Dagtraktamente, se Resereglementet. Daguerre [dagärr'], L. J. M., 1787—1851, fransk konstnär. Tillsammans med N. Niepce dagerroty-pins* uppfinnare. Dagvakt, tiden 4—8 f.m. ombord på fartyg. Dagvatten, ytvatten, det vatten, som framrinner på jordens yta. Dagö (est. Hiiumaa), ö. i Östersjön, tillhörande Estland, belägen utanför detta lands kust. 960 km2, Dagslända.