Dan ningväsendet, att åter utveckla handelsförbindelserna, att sända bort de tyska flyktingarna och att ordna med hemtransport av de ryska trupperna från Bornholm. Uppgörelsen med landsförrädarna, förhållandet till Färöarna, Grönland och Syd-Slesvig har också varit dominerande problem i dansk politik. Unionen med Island hade upplösts redan 1943. I juli 1947 överenskoms att Färöarna skulle kvarstå under Danmark men få utvidgad självstyrelse i inre angelägenheter. Angående Grönland avslöts 1951 en överenskommelse med USA om att detta land under 20 år skulle få behålla sina grönländska baser. Med hänsyn till Syd-Slesvig gjordes 1949 en överenskommelse med den schleswig-holsteinska landsregeringen, som gav den danska minoriteten vissa ökade rättigheter. 1955 träffades avtal med Västtysklands regering om möjlighet för den danska minoriteten i Schleswig-Holstein att få representeras i lantdagen i Kiel. Villkoren för de danska skolorna i Schleswig-Holstein förbättrades samtidigt. — D. anslöt sig 1949 till Atlantpakten, sedan överläggningar med Sverige och Norge om ett skandinaviskt försvarsförbund strandat. Danmarks Frihedsraad (-råd), ledningen för den danska motståndsrörelsen vid den tyska ockupationen av Danmark under 2:a världskriget. D. bildades 1943. Danmarkssundet, havsarm mellan Island och Grönland. Dannebrogen, danska flaggan (vitt kors på röd duk). Dannebrogsorden, egentligen en dansk riddaror-den från medeltiden. Numera hederstecken, som bärs i vitt band med röda kanter. Danneman, duglig och redlig man, särskilt förr använt om bönder. Dannemora, världsbekant järnmalmsfält i n. Uppland. Järnmalmen vid D. anses vara en av de bästa i världen och har brutits sedan 1400-t. Driften vid D. har numera moderniserats. Danner, Louise, 1815—74, köpmansdotter från Köpenhamn, gift morganatiskt med danske kungen Fredrik VII från 1850. Dannevirke (Danevirke), namn på befästa vallar i s. Schleswig, som första gången uppfördes i början på 800-t. D’Annunzio, se Annunzio. Dans. Rytmiska rörelser, vanligen i takt till musik. I sina tidigaste utvecklingsstadier är D. magiskextatisk, t.ex. afrikansk D. Hos de primitivaste folken dansar hela stammen, högre upp blir medicinmannen solist, en skickligare ställföreträdare för allmänheten vid åkallan av de gudomliga krafterna. Slutligen (redan bland vissa negerfolk) förekommer yrkesdansare som uppträder mot betalning för att underhålla publik. I österlandet står D. fortfarande i religionens tjänst, t.ex. de sydindiska tempeldanserna. I kristenheten försvann kyrkodansen omkr. nyare tidens inbrott, och fortlever i dag endast på få platser (katedralen i Sevilla, Abyssinien). En ut-grening av de magiska danser, som avsåg att tillföra deltagarna övernaturlig kraft, är vapendansema. I alla högre kulturer finns dessutom sensuell D. av kvinnor i erotiskt eggande syfte. Huvudsakligen ur denna utvecklade sig sällskapsdansen, som genom århundradena stått i ett växelvis tagande och givande förhållande till folkdansen. Från sen-medeltida sällskapsdans, i förening med andra komponenter, stammar baletten*. Renässansen var en dansens blomstringstid, dominerad av Italien, därefter övertog Frankrike ledningen. Hoven var länge tongivande som modeskapare inom D., senare förflyttades initiativet gradvis, genom de sociala revolutionerna. Den sirliga franska menuetten fick lämna plats för 260 den borgerliga wiener-valsen, som slutligen undanträngts av våra dagars rytmiskt hetare jazz. Några av de viktigaste sällskapsdanserna är: under 1500-t. pavane, branle; 1600-t. rigaudon, sarabande, cou-rante, senare menuett, gavotte; 1700-t. allem and e och engelska kontradanser. Omkr. sekelskiftet 1800 uppstod den tyska valsen, kotiljong och fransäs. Med polkan som inledning följde vid århundradets mitt allt snabbare växlande modedanser, mazurka, schottisch, galopp. Från omkr. 1900 har Amerika övertagit ledningen, först med cake-walk och bos-ton-vals, senare med jazz, en negerprodukt från USA, samt latinamerikansika danser, som tango och samba. Dansant, skicklig i dans. Danse macabre [dags maka'br], fr., dödsdans. Dansk hund el. ulmerdogg, se Hundraser. Dansk-Västindiska öarna utgjordes av tre öar i ögruppen Små Antillerna, nämligen S:t Croix, S:t Thomas och S:t John. D. såldes av Danmark år 1916 för 25 milj, dollar till Förenta staterna. Danskön, liten ö vid n. Spetsbergen. Därifrån utgick Andrées ballongfärd 11 juli 1897. Dansmus, från Kina och Japan härstammande form av husmusen; karakteriseras av att den ofta springer i cirklar el. snurrar runt. Detta beror på en defekt i örats jämviktsorgan. Danssjuka, veitsdans, en hos barn och ungdom, sällan hos vuxna uppträdande sjukdom med ofrivilliga, ryckiga rörelser. Orsaken är ej känd, men D. kan med säkerhet förmodas bero på ett smittämne. Sjukdomen tycks ha ett visst samband med ledgångsreumatism. Lugn och ro är nödvändiga för den sjuke och i svåra fall fordras sängläge. Lindriga fall uppfattas lätt som okynne; bestraffning av barnet är naturligtvis mycket olämplig. Dan'te AlighieTi, 1265—1321, italiensk skald, blev efter politiska motgångar på livstid förvisad från sin födelsestad Florens och förde sedan ett kringflackande liv i n. Italien, under sina sista år bosatt i Ravenna. I den självbiografiska Vita N u o v a ger han i en serie dikter sammanlänkade av prosaskildringar en berättelse om sin kärlek till en ung kvinna, benämnd Beatrice, troligen en viss Beatrice Portinari från Florens, som dött några år förut. D. sysselsatte sig även med vetenskapliga avhandlingar, behandlande filosofiska, politiska och språkvetenskapliga spörsmål. Det verk, som emellertid utan gensägelse står som D:s största, är dikten Divina Commedia, där han skildrar en i en vision företagen färd under vägvisarskap av diktaren Vergilius genom helvetet (Inferno) och skärselden (Purgato'rio), varifrån han av Beatrice ledsagas genom paradisets (Paradi'so) sfärer fram till Guds högsta boning (Empyrén). Med sin överlägsna språkbehandling, sin ömsom skakande realistiska, ömsom ljuvt lyriska skildringskonst är Divina Commedia ett av världslitteraturens oomtvistade mästerverk. Danton [dagtåg'], G. J., 1759—94, fransk revolu-tionsman, medverkade till kungadömets avskaffande, varefter han som justitieminister och medlem av välfärdsutskottet ledde den nya republikens kamp mot dess fiender. D. utövade genom sina våldsamma tal stort inflytande på Paris’ befolkning och förde en klok och smidig utrikespolitik. Sedan girondis-terna störtats 1793, kom D. emellertid i konflikt med Robespierre och blev trots ett glänsande försvar dömd till döden och avrättad. Danviks hem, ålderdomshem i Nacka församling vid s. sidan av inloppet till Stockholm. Danvikspenningen, en avgift som från 1600-t. utgår till Danviks hospital, numera Danviks hem, från alla fartyg som anlöper Stockholm från utländsk hamn. D. är numera 0,7—1 öre per ton.