Dar ”urval”, så att de bäst anpassade kommer att ge liv åt ett nytt släkte, som i sin tur varierar men mera avviker från föregående generation i urvalets riktning. Så summerar sig i tidernas lopp avvikelser och slutligen kan man säga att en ny art uppstått. Den ärftlighet av små ”tillfälliga” avvikelser, som D. förutsatte, betvivlas skarpt av nutida ärftlighetsforskare. Man har därför i viktiga avseenden måst modifiera D:s utvecklingsteori och man talar ibland om neo-darwinism. D. räknas till Englands största vetenskapliga namn. Han ligger begraven i Westminster Abbey nära Newtons grav. — 2. George Howard D., 1845—1912, eng. astronom, professor i Cambridge, son till D. 1. Utgav bl.a. viktiga arbeten om månens inverkan på tidvattnet. — 3. Francis D., 1848— 1925, son till D. 1., växtfysiolog, som särskilt studerade växternas rörelser. Darwin [da'o-in], se Port Darwin. Dass, P., 1647—1708, norsk präst och skald. Hans mest kända arbete är Nordlands Trompet. Dativ, se Kasus. Datumgräns, astr. Liksom solen går upp i ö. och ner i v., kan man säga, att midnatten sveper runt jorden i samma riktning; går upp i ö. och ner i v. Men midnatten betecknar inträdet av ett nytt dygn, ett nytt datum för de orter, den passerar. Av praktiska skäl har man måst ena sig om en viss meridian, där midnatten kopplar på sig nytt namn och nummer, så att de orter, den därefter passerar, får börja räkna nytt dygn. Denna datumgräns förläggs till den meridian, som går genom Stilla havet mitt emot Greenwich-meridianen på andra sidan jordklotet. Daubigny [dåbinji'], Ch. F., 1817—78, fransk målare tillhörande Barbizon-skolan*. Daudet [dådä']. — 1. A. D., 1840—97, fransk författare. D. tillhörde den naturalistiska skolan och var den populäraste bland dithörande författare. Han var ingen egentlig oppositionsman som t.ex. Zola utan dolde sin satir under en oemotståndligt skämtsam och insinuerande form. Bland D:s arbeten märks Tartarin de Tarascon, Sapho, L’i m m o r t e 1 (En odödlig) m.fl. — 2. L. D., 1867 —1942, den förres son, fransk författare och politiker, deputerad 1919, huvudman för det monarkistiska partiet och en tid utgivare av dess organ, L’action fran^aise. D:s son begick 1925 självmord under egendomliga omständigheter. D. anklagade polisen för att ha mördat sonen. Han dömdes till fängelse men lyckades fly ur fängelset och blev sedan benådad. Daumier [dåmje'], H., 1808—79, fransk litograf, målare och bildhuggare, bekant för sina mästerliga karikatyrer, vilka med kraftig, stundom grotesk satir förlöjligade småborgaren men även vändes som politiskt vapen framför allt mot Louis-Philippe. Hans målningar (Tvätterskan, Don Quijote) kännetecknas av djärv komposition och ett omsorgsfullt, något mörkt färgval. D. har kallats karikatyrens Michelangelo. Dauphin [dåfärj'], fr., under perioden 1349—1830 namn på tronföljare i franska konungadömet. Dauphiné [dåfine'], gammal provins i sö. Frankrike, belägen mellan floden Rhöne och Västalperna. D. omfattar de nuvarande departementen Isère och Hautes-Alpes samt delar av Dröme och Vaucluse. Daventry [dæ'vntri], liten engelsk stad i grevskapet Northampton. Omkr. 5 000 inv. Stor radiostation. Dawes [då's], Ch. G., 1865—1951, amerikansk politiker, ursprungligen advokat. D. var ordförande i kommittén för undersökning av frågan om markens stabilisering och tyska budgeten 1923—24 och framlade i denna egenskap Dawesplanen, som syftade till att möjliggöra de tyska skadeståndsbe- 264 talningarna. Han blev 1925 Förenta staternas vicepresident. För sitt arbete att ordna skadeståndsfrå-gan (jfr Världskrigen, första), erhöll han tillsammans med A. Chamberlain Nobels fredspris 1925. År 1929—32 var D. ambassadör i London. David, Israels mest berömde konung (omkr. 1020 —973 f.Kr.) besegrade filistéerna, erövrade Jerusalem från kananéerna och gjorde Israel till den förnämsta makten i Främre Asien. En del av Psaltarens sånger tülskrivs David men härstammar bevisligen från senare tid. David [davidd']. — 1. J. L. O., 1748—1825, den främste franske målaren av den klassicistiska skolan. Efter studier i Rom började D. under revolutionen en serie historiska målningar, förhärligande republiken men senare även det napoleonska kejsardömet. Bland D:s tavlor märks Sabinskornas bortrövande, Kröningen i Notre D a-m e 1 8 0 4 samt flera mästerliga porträtt. — 2. Pierre Jean D., 1788—1856, fransk bildhuggare, som bl. a. utförde porträttbyster av samtida såsom Napoleon och Goethe. David den helige, engelsk munk och missionär i Sverige under 1000-t., Västmanlands apostel, död 1082. D:s åminnelsedag är 25 juni. Davids psalmer, namn på Psaltaren*. Davidson, Sven, f. 1928, tennisspelare, 1950 och 1951 segrare i europeiska zonen av Davis Cup. Davies [dej'vis], W. H., 1871—1940, eng. skald. Levde ursprungligen som luffare i England och Amerika, tills han genom sin första diktsamling med ett slag blev erkänd som en av det nutida Englands största skalder. Sitt liv har han skildrat i T h e a u-tobiography of a supertramp och i L a-ter D ay s. Davis [dej'vis], Bette, f. 1908, amerikansk filmskådespelerska. Har bl.a. uppträtt i Seger i mörkret (1939), Brevet (1940), Kvinnan utan nåd (1941), Allt om Eva (1950). Davis [dej'vis], Jefferson, 1808—89, nordamerikansk statsman och militär, krigsminister 1853—57. Efter sydstaternas utträde ur unionen blev han president i de konfedererade staterna 1861. Han hölls tillfångatagen av nordstaterna 1865—68. Davis [dej'vis], John, omkr. 1550—1605, eng. upptäcktsresande efter vilken Davis’ sund uppkallats. Han upptäckte även Falklandsöarna 1592. Davis [dej'vis], Norman, 1878—1944, amerikansk finansman och politiker, finansiell rådgivare till Wil-son vid fredsförhandlingarna 1919. D. var under åren efter l:a världskriget upprepade gånger USA:s representant vid konferenser rörande finansiella frågor, nedrustning m.m. Davis cup [dej'vis kapp], ett evigt vandrande internationellt tennispris, skänkt 1900 av amerikanaren D. F. Davis. Tävlingen är sedan 1922 uppdelad i 2 zoner, en amerikansk och en europeisk, vilkas resp, segrare möts i finalen, varefter finalvinnaren tävlar med cupförsvararen. Davisson [dej'vissn], C., f. 1881, amerikansk fysiker, som tillsammans med Thomson erhöll nobelpriset i fysik 1937 för experimentella undersökningar rörande materiens karaktär av vågrörelse. Davis’ sund [dej'vis] skiljer Grönland och Baf-fins land och förenar Baffinsviken med Atlanten. D. är uppkallat efter den engelske upptäcktsresanden John Davis (omkring 1550—1605). Davos [davå's], Europas förnämsta kurort för lungsjuka, belägen i schweiziska kantonen Graubün-den, i de s. k. Rätiska alperna, 1 500 m över havet. Davout [davo'], även Davoust, L. N., hertig av Auerstädt, furste av Eckmühl, 1770—1823, fransk marskalk, deltog i krigen under revolutionen och var sedan en av Napoleons trognaste och mest fram