Dev De vises sten, se Alkemi. Fisk (Dipterus valenciennes) från devonperioden, förstening i avlagring från Skottland. Devo'nperioden faller mellan silur- och karbon-perioderna (se Geologiska perioder). De mest anmärkningsvärda försteningarna i D:s avlagringar el. devonformationen är de första fiskarna med broskartade skelett. Högre ryggradsdjur saknas ännu under D. Under slutet av den kambrisk-siluriska perioden och början av D. sammanvecka-des den skandinaviska bergskedjan. Avlagringar tillhörande D. finns ej i Sverige. Devonshire [devn'sjö], Devon, grevskap i sv. England. 6 746 km2. 798 000 inv. 1951. Betydande mejerihantering och fruktodling. Kusten är rik på goda hamnar. Fiske. Devot [-vå't], from, överdrivet religiös, skenhelig, hängiven. — Devotion, fromhet, gudsnådlighet, hängivenhet. Dexipp'os, attisk hävdatecknare från 200-t. D. är titeln på en känd dikt av Viktor Rydberg. Dextra'n, ett kolhydrat som kan bildas av bakterier ur betsocker och som är uppbyggt av druvsocker. D. har på sista tiden börjat användas vid blodöverföring. Dextri'n, gummiliknande kolhydrat, som uppstår ur stärkelse vid upphettning (med eller utan syror) eller då stärkelse påverkas av ett enzym (diastas). Den skorpa, som bildas på bröd vid dess gräddning, består till väsentlig del av dextrin. D. används bl.a. i stället för gummi. Dextros [-å's], druvsocker. Dhaulagiri [dalagi'ri], ”vita berget”, en av Himalayas högsta toppar. 8 176 m hög. Di, grek., förstavelse med betydelsen dubbel, två. Diaba's, en vanligen finkornig, mörk eller svart bergart, huvudsakligen uppbyggd av kalk—natron —fältspat, augit och magnetit, vartill ibland kommer olivin (olivindiabas). En del av den i stenindustrin mycket använda s.k. svarta graniten utgörs av diabas. D. förekommer dels som gångar i andra bergarter och dels som täcken eller bäddar ovanpå eller mellan sedimentära bergarter t.ex. överst på Väst-götabergen Kinnekulle och Billingen, i Dalarnas och Ångermanlands sandstensområden. Diabas kallades, särskilt förr, ofta t r a p p, ett namn, som beror på dess förklyftning, varav uppkommer benägenhet att bilda trappstegsartade avsatser. Diabe'tes, se Sockersjuka. Diable [diabl'], fr., djävul. Diabolisk [-båTisk], djävulsk, satanisk. Diade'm, ett pannsmycke, vilket användes redan i forntiden av konungar och andra högt uppsatta personer. I Grekland blev D. ett av förnäma kvinnor omtyckt smycke. Diado'ker, de fältherrar, vilka efter Alexander den stores död delade hans rike mellan sig. Bland de riken, som så uppstod, märks Macedonien, det Seleukidiska riket och det av Ptoleméerna behärskade Egypten. Diafa'n, grek., genomskinlig. Den färg, som olika föremål visar i genomgående ljus, beror på vilka ljussorter, som av föremålen i fråga genomsläpps. Diafrag'ma, mellangärde*. Diafrag'mapump har kolven ersatt av en membran av gummi el. läder, som sitter fast i periferin. Sugventilen är placerad i mittpartiet, som vid pump-ningen rörs upp och ned. D. lämpar sig särskilt för 274 pumpning av slammiga vätskor. Tätningen är god, nötningen är liten och pumpen skadas ej av de fasta ämnena. Diafy's, de långa benens rörformade mittparti. Ändpartierna kallas epify'ser*. Diagno's, bestämmande av en sjukdoms natur el. dess klassificering. DiagonaT, en linje, som förenar två motstående hörn i en plan, rätlinjig figur (t.ex. en rektangel) eller i en rymdfigur (t.ex. en parallellepiped). Diagram'. — 1. Bot. En schematisk teckning av en växtdel (vanligen en blomma) i ett mot huvudaxeln vinkelrätt plan. — 2. Mek. Arbetsdiagram benämns grafiska framställningar av t.ex. ångans tryck och volym vid olika tidsmoment i en ångmaskin, gasernas tryck och volym i en explosionsmotor. Genom arbetsdiagrammen möjliggörs noggranna bestämningar av det nyttiga arbete, som gasen eller ångan utför. Registreringen av dylika tryckvolym-diagram sker med tillhjälp av en indikator. Hastig-hetsdiagrammen åskådliggör växlingarna i en maskins hastighet. — 3. Mat. och stat. Se Grafisk framställning. Diako'n var i den gammalkristna kyrkan medhjälpare till församlingsföreståndaren och handhade mera praktiska angelägenheter särskilt kärleksverksamheten. Inom romersk- och grekisk-katolska kyrkan blev D. medhjälpare i gudstjänsten och indelades i olika grader subdiakoner och arkidiakoner (jfr Ärkedjäkne). I den lutherska kyrkan har D. samma ställning som i den gammalkristna kyrkan och betecknar personer, som ägnar sig åt praktisk kärleksverksamhet. Svenska diakonsällskapet stiftades 1898. Utbildningstiden för D. är i allmänhet 4 år. Diakon utbildas vid Svenska diakonskolan i Stora Sköndal s. om Stockholm. D. ägnar sig åt församlings- och socialt arbete. Diakoniss'a, kvinnlig motsvarighet till diakon*. I Sverige upprättades den första D.-anstalten 1851. D. utbildas för församlings- och socialvård, sjuk-samt barna- och ungdomsvård på diakonissanstalter vid Ersta i Stockholm samt i Härnösand och Göteborg. Samariterhemmet i Uppsala verkar i samma riktning som dessa anstalter. Utbildningstiden är 4 —4^ år. Dialekt', se Folkmål. Dialektfk, diskussionskonst. — Filosofiskt används D. att beteckna en på påstående (tes) och motpåstående (antites) byggd slutledning (jfr He-gel) samt även om konsten att med logiska former förvilla motståndaren. Dialog [4å'g], samtal; litterärt alster i samtalsform. Dialy's, metod att skilja lösta ämnen med olika molekylstorlek från varandra. Därvid används djur-el. växthinnor, som endast genomsläpper små molekyler. Diamagnetism. I motsats till magnetiska ämnen såsom järn stöts de diamagnetiska ämnena bort från en magnetpol. En nål av ett diamagnetiskt ämne, fritt upphängd mellan ett par kraftiga magnetpoler, inställer sig ej längsefter utan vinkelrätt mot förbindelselinjen mellan polerna. Starkast diamagnetiskt är vismut. Därefter kommer guld, kvicksilver och koppar. Att ett ämne uppträder diamagnetiskt anses bero på att omgivande ämne (luften) påverkas starkare av magnetpolerna; egentligen är alla ämnen, ehuru i olika hög grad, magnetiska. Diamant. — 1. Kol, som kristalliserat i kristallformer, tillhörande det reguljära systemet. D. är i allmänhet färglösa eller svagt färgade; även gula, blå eller svarta diamanter finns dock. D. är det hårdaste av alla i naturen förekommande ämnen, dess ljusbrytningsförmåga och färgspridningsförmåga är mycket stor. De numera mest betydande diamant-