275 Diamantens slipform. Det fullslipade briljantsnittet (1. undersida, 2. översida, 3. profil). 4. Marquise- eller navetteslipning. Rosettesnittet (5. översida, 6. profil). Schweizersnittet för små stenar (7. översida, 8. undersida). 9. Antika briljantsnittets översida. 10. Droppsnitt. gruvorna är belägna i Sydafrika. I första rummet används D. som ädelstenar till smycken. Efter slip-ningsformen benämns D. briljanter, tavelstenar, rosenstenar m.m. De största diamantsliperierna är belägna i London, Amsterdam och Antwerpen. En diamants vikt anges i karat (omkring 0,2 g). Även för glasskärning och andra tekniska ändamål används D. Till borrkronor vid bergborrning används car-bonado, korniga aggregat av svart D. — 2. D. är beteckning på den minsta stilgraden, ex. diamant. Diamantbröllop, två makars 60-åriga bröllopsdag. Dia'meter (el. diame'ter), halveringslinje, som delar alla med en viss riktning parallella kordor mitt itu. Cirkeln, ellipsen och hyperbeln har oändligt många diametrar, vilka alla går genom figurens medelpunkt. Dia'na, fornitaliensk naturgudinna, som sedan av romarna sammanställdes med grekernas Artemis. Dia'na av Poitiers [poatje'], 1499—1566, Henrik II:s av Frankrike älskarinna, hade stort inflytande på regeringen och blev 1548 hertiginna av Valen-tinois. Diapositi'v kallas fotografiplåt med skuggor och dagrar anordnade som på en kopia, dvs omkastat mot fotografiskt negativ. D. används t.ex. till skiop-tikonbilder. DiaTium, register, i vilket i tidsföljd antecknas till ett ämbetsverk eller företag inkomna ärenden (ingående D.) eller därifrån expedierade ärenden (utgående D.). Diarré, lösare tarmuttömningar, oftast med kortare mellantid än normalt. D. kan ha många skilda orsaker och tyder i allmänhet på ett retningstill-stånd i tarmkanalen. Diaskop, se Baloptikon. Dias'pora, benämning på religionsförsamlingar, kringspridda inom områden, där en främmande religion härskar. Diasta's, ett ferment, som förvandlar stärkelse till socker. På D:s verkan grundar sig framställningen av malt. Diaterma'n, i stånd att genomsläppa värme. Olika ämnen är i olika hög grad diatermana. Vissa ämnen genomsläpper lätt ljusstrålar (ljust värme) t.ex. glas men endast i ringa grad värmestrålar (mörkt värme). När solljuset tränger in genom fönstren och träffar föremålen i ett rum, uppvärms dessa och avger värmestrålar, vilka emellertid endast Did i ringa grad kan tränga ut, eftersom glas är föga diatermant. På så sätt förklaras värmen t.ex. i drivbänkar och drivhus. Diatermi', medicinsk behandlingsmetod, vid vilken man med användande av högfrekventa växelströmmar höjer temperaturen i kroppens inre. D. används för att förstöra svulster o.d. Dlate's, beteckning för ett visst slags mottaglighet för sjukdomar. Diatomacéjord, se Kiselgur. Diato'nisk skala, se Tonskala. Diatri'b, stridsskrift, kritisk granskning, smäde-skrift. Dia'volo, it., djävulen. Dias Bartholomeo, 1455—1500, portugisisk upptäcktsresande. D. kringseglade Goda Hoppsudden 1487 och följde Cabral till Brasilien 1500. Diaz, P., 1830—1915, mexikansk president 1877 —1880 och 1884—1911, regerade med nära nog diktatorisk myndighet och lyckades åstadkomma lugn och ordning. Han störtades genom en revolution. Diaz'oföreningar, en grupp kvävehaltiga organiska föreningar, av vilka en del lämnar viktiga färgämnen. Dickens [dik'ins], Charles, 1812—70, engelsk författare. D. var framför allt den borgerliga medelklassens och underklassens skildrare. Hans arbeten präglas av frodig fantasi, älskvärd humor och varm medkänsla, vilken senare egenskap gjorde honom till den sociala tendensromanens föregångare. Hans första arbete Pickwickklubbens efterlämnade papper gjorde honom i ett slag till Englands populäraste författare. Bland hans följande verk märks OliverTwist, Den gamla antikvitetshandeln, David Copper-field, Två städer m.fl. Dickson, Walter, f. 1916 i USA, författare, litteraturkritiker. Hans dikter och romaner bär alla en stark social prägel. Dicotyledo'neae, tvåhjärtbladiga, den ena av an-giospermernas underavdelningar. Den andra är mo-nocotyledoneae. Dicotyledoner, se Dicotyledoneae. Dic'tum, plur. dicta, lat., utsago, yttrande. Didaktisk, läran om undervisning. — D i d a k'-t i s k, undervisande, sedelärande. Didcot [did'köt], anläggning för atomforskning i s. England nära Oxford. Diderot [didrå'], D., 1713—84, fransk skriftställare och filosof, var från början deist men övergick sedan till en panteistisk livsåskådning. Sina filosofiska idéer förfäktade D. i den stora encyklopedin, som han utgav tillsammans med d’Alembert m.fl. Som litteratur- och konstkritiker var D. påverkad från engelskt håll. Han skrev också ett par dramer, med vilka han avsåg att i fransk litteratur införa det engelska borgerliga skådespelet och samtidigt döda det urartade klassiska dramat. D. är en av de 1700-talsförfattare, som haft ett betydande inflytande på den senare litteraturen. Di'do (Elissa), syster till konung Pygmalion i Ty-ros och enligt sägnen Kartagos grundläggerska. Hon sägs själv ha bestigit bålet för att undslippa den mauretanske konungen Jarbas som under krigshot anhållit om hennes hand. Av Vergilius har D. knutits till sagan om Eneas. Didrikssagan, en saga om den tyske hjälten Did-rik av Bern, vilkens historiska motsvarighet möjligen är östgoternas konung Teoderik den store (d. 526 e.Kr.), som erövrade Italien och hade sitt hov i Verona, vilket förvrängts till Bern. D. var mycket känd i Norden. Didring, Ernst, 1868—1931, författare, skrev dramer, Högt spel, Elna Hall m.fl., vilka uppfördes med framgång, samt berättelser och romaner,