28i ning, t.ex. av uppsats el. föredrag. — Sinnesstämning, fallenhet. Dispositi'v kallas en rättsregel, som ej under alla förhållanden är ovillkorligt gällande utan ger möjlighet för parterna att uppgöra sina tvistemål även på annat sätt än ifrågavarande lagbestämmelse anger. Disproportion, brist på jämvikt mellan olika delar av något. Disputation, offentligt försvar av en vetenskaplig avhandling för vinnande av doktorsgrad vid universitet. Dispy't, tvist, meningsbyte. Disraeli [-rej'-], se Beaconsfield. Diss, mus., den med en halv ton höjda tonen d. D. förväxlas enharmoniskt med ess. Disseke'ra, metodiskt sönderdela ett lik för studerande av kroppsbyggnaden. Dissen'ters, i England namn på anhängare av religiösa riktningar, som avviker från statskyrkan. Även i Sverige har uttrycket använts om medlemmarna i kristna trossamfund, vilka ej tillhör svenska statskyrkan. Dissertation, avhandling för vinnande av doktorsgrad. Dissidens', oenighet, meningsskiljaktighet, i synnerhet i religiösa spörsmål. Dissimilation, i organismen fortgående sönderdel-ning (förbränning) av ämnen, varvid energi frigörs. Motsats assimilation. Diss moll, mus., molltonart med diss till grundton och liksom parallelltonarten fiss dur förtecknad med sex kors (u ) för f, c, g, d, a och e. Dissociation, se Elektrolytisk dissociation. Dissonans', mus., missljud, förhållande mellan toner tillhörande olika klanger. Distans', avstånd. Distanse'ra, överträffa, gå förbi. Distansminut, sjömil*. Dis'tikon, ett verspar, sammansatt av en hexameter och en pentameter. Distingen, en årligen återkommande marknad, som hålls i Uppsala i februari. Jfr Disatinget. Distinge'rad, på ett fördelaktigt sätt avvikande från det vanliga, förnäm. Distinkt', tydlig, klar. Distinktion, utmärkelse, särskiljande. Distinktionskorpral, 1858—1914 beteckning på den högsta underbefälsgraden och motsvarighet till furir. Disfier, Hugo, 1908—42, tysk tonsättare och dirigent. Förutom orgelverk och annan kyrkomusik komponerade D. även en cembalokonsert. Distorsion. — 1. Inom optiken betecknar D. den felteckning som består i att avbildningsskalan blir större el. mindre i utkanterna av bilden än i mitten. Hos kameraobjektiv rättas D. genom riktig bländar-placering i förhållande till linsen. — 2. Inom elektrotekniken betecknar D. förändring av ljudåtergivningen på grund av ofullkomligheter i den elektriska apparaturen. —• 3. Inom medicinen avser D. vrickning av en led, då ledhuvudet glider tillbaka till sitt ursprungliga läge. Distraktion, tankspriddhet. —• Distrahera, förströ, sysselsätta, störa. — Dis trä, förströdd, tankspridd. Distribue'ra, utdela, sprida. Distriktsläkare, tjänsteläkare i större städer. Distriktssköterska, av landsting för visst område anställd sjuksköterska som har till uppgift att arbeta inom den öppna hälso- och sjukvården. D. utbildas vid Statens distriktssköterskeskola i Stockholm. För inträde fordras i regel genomgången skö-terskeskola, och kurstiden är 7—8 mån. Dith'marschen, ett område i sv. delen av delstaten Dja Schleswig-Holstein, Västtyskland, beläget vid Nordsjön, mellan floderna Elbe och Eider, till största delen ett fruktbart, av kanaler genomdraget marskland. Dityramb', hos grekerna en sång, sjungen av körer vid Dionysosfesterna. D. utvecklades konstnärligt bl.a. av skalden Pindaros. Numera betecknar D. en lyrisk dikt buren av stark hänförelse (ex. slutet av Tegnérs Svea). Ditzen, Rudolf, se Fallada. Di'u, portugisisk ö vid s. kusten av halvön Ka-thiawar, v. Främre Indien. Saltverk. På ön ligger staden Diu. 57 km2, ca 15 000 inv. Di'va, uppburen skådespelerska. Diva'n, en låg och bred ursprungligen österländsk soffa utan ryggstöd och karmar. — Turkiska regeringen kallas ofta D. Divergens', skiljaktighet. Gående i olika riktningar. Diversion, kort mellanspel, i det militära skenanfall, avsett att avleda uppmärksamheten. Divertissemang', förströelse, mindre skådespel, dans el. balett, t.ex. som en del av en opera. Di'vide et im'pera, lat., ”söndra och härska”; splittra motståndarna för att sedan lättare besegra dem. Dividend'. —• 1. Mat., det tal, som skall divideras (delas). — 2. D. används även för att beteckna vinstandel i ett ekonomiskt företag liksom för att beteckna den utdelning, som vid en konkurs kommer fordringsägarna till godo. Divi'na Comme'dia, ”den gudomliga komedin”, dikt av Dante*. Divination, aning, ingivelse, förutseende av kommande händelser och tilldragelser. Divisi'bel, delbar. Division. — 1. Delning, ett av de fyra enkla räknesätten. Genom D. finner man, huru många gånger ett tal (d i v i s o r n) innehålles i ett annat tal (d i-v i d e n d e n). Tecknet för division är : eller bråkstreck. Används tecknet :, skrivs dividenden före och divisorn efter tecknet; används bråkstreck, skrivs dividenden över och divisorn under strecket. — 2. Större utländskt truppförband, motsvarande våra arméfördelningar. En infanteri division består som regel av 3 regementen, 1 kavalleriregemente, 1 artilleribrigad och specialtrupper. — 3. Inom svenska armén delas ett artilleriregemente i flera D. och varje D. i flera batterier. Divisionism, teknisk metod i måleriet att uppdela färgytan i ett system av små fläckar i rena färger med syfte att uppnå gnistrande färgverkan. Dix, John Adams, 1798—1879, amerikansk politiker, advokat och militär. Blev finansminister 1861. Deltog i inbördeskriget som general i nordstaternas armé, var 1866—69 sändebud och slutligen 1873— 75 guvernör i staten New York. Dix'i, lat., ”jag har talat”. Uttrycket: ”Dixi et salvavi animam meam”, hämtat från profeten Hese-kiel, betyder ”jag har talat och räddat min själ”. Dixieland [dikk'silönd], ett slags jazzmusik uppkallad efter den på 1920-t. verksamma Dixieland-orkestern. Dix'muide [-möjde], fr. Dixmude, liten stad vid Yser, v. Belgien, bekant från l:a världskriget, då den fullständigt ödelädes. 3 000 inv. (1925). Dixon, Dean [di'n dix'ön], f. 1915, amer. dirigent med världsrykte. Gästdirigent i Göteborg 1952 och 1955. Diö, stationssamhälle på ö. stranden av sjön Möc-keln i s. Småland. I D. finns möbelfabriker, sågverk m.m. Djagata'i, d. 1241, son av Djingis Khan, upprättade ett rike i Turkestan och Bokhara. Efter honom benämns den turkiska munart som talas i Turkestan för D.