295 Dyck [dajk], A. van, 1599—1641, flamländsk målare, elev av Rubens, främst ryktbar som porträt-tör och som sådan verksam i Italien och från 1631 i England som Karl I:s hovmålare. D. var utomordentligt produktiv; hans målningar kännetecknas av förfinad elegans och kokett, stundom sentimental grace. Bland D:s mest berömda dukar märks målningarna av Karl I och hans familj samt av medlemmar av den engelska aristokratin. DYG, Den yngre gubben, radikal studentförening i Lund, stiftad 1896, som bl.a. verkat för folkupplysning genom utgivande av skriftserier. D. är en fortsättning av DUG. Dykare. Dygn. Tiden från det solen står rätt i s. tills den åter kommer i detta läge kallas ett s o 1 d y g n. Soldygnets längd är något olika under årets lopp, varför man för den borgerliga tidsbestämningen utgår från medeltalet av soldygnets längd el. medelsoldygnet, vilket är detsamma som det borgerliga dygnet om 24 timmar. På grund av jordens förflyttning efter sin bana runt solen blir ett soldygn omkring 4 minuter längre än ett a s t r o-nomiskt dygn el. stjärndygn, varmed menas tiden för jordens rotation ett varv kring sin axel. Dykandsläktet (Nyroca) har två arter i Sverige. Brunanden (N. ferina) förekommer särskilt i ö. Sverige. Den är tecknad i grått, vitt och svart med rödbrunt huvud och hals. V i g g e n (N. fuligula) har nacktofs. Hannen har metallglänsande huvud och hals, brun rygg och undersida. Honan är tecknad i brunsvart och vitt. Dykare (Dytis'cidae), skalbaggar med oval, kullrig, svart kropp. D. lever i grunda sötvattensamlingar av små vattendjur. Dykare-antiloper (Ce-phal'ophus), ett släkte små antiloper med korta raka hom och hårtofs på hjässan som fått sitt namn av att de rör sig genom att hop pa, vilket ger intryck av att de dyker ned i det gräs el. de buskar, bland vilka de lever. Dykarsjuka el. Caisson-sjuka åtföljer ofta arbete på större vattendjup än 10 m. D. yttrar sig i stickningar och klåda i huden. Vid alltför snabb uppstigning från stora djup (mer än en m i minuten) yttrar sig D. som öronvärk, blödningar och förlamningar, varvid t.o.m. död kan följa. Dykdalb' består av flera i sjöbottnen nedslagna pålar, vilka sammanlöper upptill och där sammanhålls av band. D. är uppkallad efter hertigen av Alba (fr. Duc d’Albe), som uppfann anordningen. D. används som ett slags pelare vid brobyggnader, till förtöjning av fartyg m.m. Dykeri. För arbeten, som kräver att en människa skall uppehålla sig under vatten mer än ett par minuter, måste särskilda anordningar vidtas. Redan under forntiden användes för detta ändamål dykar-klockor, nedtill öppna, klockformiga kärl. Vid deras nedsänkande i vatten hoppressas den i klockan befintliga luften och hindrar därigenom vattnets inträngande. Nu finns dykarklockor av dimensioner, som lämnar ett helt arbetslag plats i klockan, och försedda med elektrisk belysning, telefon, apparater för luftens förnyande m.m. Större rörlighet vid arbetets utförande medger dykardräkterna, som härstammar från slutet av 1700-t. En vanlig dykardräkt utgörs av en i ett enda stycke tillverkad dräkt av vattentätt tyg. Den är försedd med tätt tillslutande kautschukmanschetter. Huvudet skyddas av en med Dyn glasfönster försedd, vid dräkten fastskruvad hjälm. Hjälmen är försedd med avloppsventil för den förbrukade luften och med en luftslang, genom vilken ny luft inpumpas. Erforderlig lufttillförsel vinns numera ofta på annat sätt, nämligen därigenom, att dykaren medför stålcylindrar, innehållande komprimerad syrgas. Förbindelsen med medhjälparna ovan vattenytan åstadkoms genom en talslang från hjälmen el. genom telefon. Vid arbeten på större djup används elektrisk belysning. Det största djup, å vilket dykare i regel kan arbeta, uppgår till 40 å 50 m. — Världsrekordet i djupdykning har två franska sjöofficerare, G. Houot och Pierre Willm, som febr. 1954 med ett bathyskop gick ner på 4 050 m djup utanför Dakar. Piccard nådde 3 150 m djup 1953 i Medelhavet. Dykänder tillhör andfåglar och kännetecknas av att baktån är omgiven av en bred hudflik. Till D. hör bl.a. a 1 f å g e 1-, e j d e r-, dykand- och svärtsläktet. Dymling, ett slags träplugg för sammanhållande av timmer i väggar. Dymling, C. A., f. 1898, sedan 1942 chef för Svensk filmindustri, biblioteksman, riksprogramchef i Radiotjänst 1936—42. Dymmelonsdagen, onsdagen i påskveckan. Dym-bill kallades på Island en träkläpp, som fordom användes för att dämpa ljudet i kyrkklockorna under påskveckan. Dyn. — 1. Geol., av vinden sammandriven sandanhopning. Dynernas längdriktning är vanligen tvärs mot den förhärskande vindriktningen. Vindsidan av en D. sluttar långsamt, medan läsidan är brantare. Nutida dyner förekommer i Sverige huvudsakligen på några ställen vid kusterna (kustdyner) t.ex. i Skåne och på Gotska Sandön. De stora sandöknarna i det inre Asien, i Sahara och på andra håll är täckta av regelbundna, ofta flera tiotal m höga dyner, liknande vågorna på ett hav. — 2. Enheten för kraft i cgs-systemet. En D. är den kraft, som, om den påverkar massan ett g ger denna en acceleration (hastighetstillskott) av en cm per sek. Diina, Zapadnaja Dvina, flod i v. Ryssland och Lettland, upprinner på Valdai och utfaller i Rigavi-ken vid Östersjön. Längd ca 1 000 km. D. är historiskt ryktbar genom Karl XII:s övergång av floden och slaget vid D. år 1701. Dynamfk kallas läran om kroppars rörelse. D. omfattar alltså studiet av och de matematiska lagarna för olika slag av rörelse. I motsats till D. är st a-tiken läran om kroppars jämvikt. Tillsammans bildar statiken och D. den gren av fysiken, som kallas mekanik. Dyna'misk geologi, se Geologi. DynamiT, benämning på en grupp sprängämnen, vars verksamma beståndsdel till huvudsaklig del är nitroglycerin. Den av Alfred Nobel uppfunna dynamiten bestod ursprungligen av diatomacéjord, som genomdränkts med nitroglycerin. Den numera vanligen i Sverige använda dynamiten, gelatindynamit, är likaledes uppfunnen av Nobel och består av spränggelatin (nitrocellulosa löst i nitroglycerin) jämte något uppsugningsmedel. Dynamita'rd, person som i brottsligt syfte använder sig av sprängämnen. Dy'namo, namn på ett känt ryskt fotbollslag; även namn på Moskvas största stadion. Dy'namomaskin, elektrisk generator el. elektrisk motor. Se Elektriska maskiner. Dy'namometamorfo's, se Metamorfos. Dy'namome'ter, instrument för uppmätning av mekaniska krafter el. mekaniskt arbete. Krafter uppmäts oftast med tillhjälp av fjäderdynamomet-rar, i vilka en fjäder sträcks el. sammantrycks medelst den kraft, som skall uppmätas. Fjäderns