Dyn formförändring överförs med tillhjälp av en visare på en empiriskt graderad skala. Maskiners arbetsförmåga kan mätas med tillhjälp av bromsdynamo-metrar av växlande konstruktion. Diinamün'de, befäst hamnplats i Lettland, SSSR, på vänstra stranden av Dünamynningen, vinterhamn för Riga. Dynasti', härskarätt, en följd av regenter ur samma släkt. Dyngbaggar (CoprophagFnae), skalbaggsfamilj, som lever av exkrementer. Hit hör egentliga dyngbaggen, tordyvlar, den heliga pillerbaggen m.fl. Dyngfluga är en 1 cm lång luden fluga med gul rand på vingarna. Lever på spillning och multnade växtämnen. Dü'nkirchen, ty., Dunkerque*. Dynt, se Binnikemaskar. Dürer, A., 1471—1528, Tysklands främste renässanskonstnär, utgick ur den gammaltyska träsnitts-skolan och ägnade under hela sitt liv huvudparten av sin kraft åt grafiken. Han kom under tidiga studieresor söderut i beröring med den italienska renässansen, som framgår redan av hans första större verk, träsnittsserien Apokalypsen. Dessa intryck befästes under en senare vistelse i Venedig. Efter återkomsten till hemstaden Nürnberg 1507 inföll hans mest produktiva period med flera stora tavelverk (Treenigheten), träsnittsserien Den stora passionen (Jesu lidande) och flera av hans mest kända kopparstick, Riddaren, döden och djävulen, Fortuna, Melankolin m.fl. 1520—21 företog D. en resa till Nederländerna, vilken synes ha befäst och fördjupat hans stil (porträttet HieronymusHolzschu-h e r, målningarna Johannes och Petrus, Markus och Paulus). Ett av D:s mest bekanta verk är det idealiserade Självporträtte t i Pratern. Dyrgrip, dyrbarhet. Dyrortsgruppering. Nu gällande D. är av 1953 och omfattar 4 dyrortsgrupper (nr 2 lägst och nr 5 högst). Dyrssen, W., 1858—1929, amiral, sjöminister i Lindmans ministär 1906—07. Dyrtidstillägg, se Pensionspristalet, Prisindex och Rörligt tillägg. Dys-, gr., prefix, betecknande fel, brist o.d. Dyschatell' el. duchatel, låg, bekväm soffa med lösa dynor. Dysenteri', se Rödsot. Dyspepsi' används som beteckning för rubbad matsmältning med måttliga besvär. Dyspro'sium, namn på ett grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Dy. Düss'eldorf, stad i delstaten Nordrhein—West-falen, Västtyskland, vid Rhen inom Ruhrområdet. 594 500 inv. 1954. Betydande industristad, särskilt järn- och textilindustri. Düss'eldorfskolan, benämning på en grupp svenska målare, vilka 1850—70 studerade i Düsseldorf. De avbildade särskilt folklivsscener. Till D. hörde Jernberg, Fagerlin m.fl. Dy'veke, ”lilla duva”, 1491—1517, Kristian II:s av Danmark älskarinna, har senare behandlats i dramer och dikter, bl.a. av Drachmann. Dyvelsträck, ett vidrigt, lökluktande gummiharts, som erhålls ur rötterna av i Iran, Afghanistan och Turkestan förekommande arter av växtsläktet Fe-rula. Åtskilliga asiatiska folkslag använder D. som krydda. — Som medicin spelar D. ej numera någon roll. Däckel, det underlag på vilket papperet vilar i en tryckpress. Däggdjur (Mammaiia), en klass ryggradsdjur, 296 vilka föder levande ungar (undantag kloakdjur). D. indelas i ordningar: Kloakdjur (Monotremata), p u n g d j u r (Marsupialia) samt M o n o d e 1-p h i a, vilka senare indelas i insektätare, fladdermöss, gnagare, Edentata n o-m a r t h r a, Edentata xenarthra, rov-, val-, hov- och s i r e n d j u r samt P r i m a t e s. Dä'vert, anordning för upphissande av båtar, ankare m.m. på fartyg, som anbringas vid fartygets reling. Döbattang', dubbeldörr. Döbeln, G. K. v., 1758—1820, frih., generallöjtnant, tjänade en tid i franska hären, deltog i Sveriges krig mot Ryssland 1788 samt blev vid finska krigets utbrott 1808 chef för Nylands regemente och brigadchef. D. tryggade den finska kårens återtåg genom segern vid Jutas, varefter han förgäves tillrådde en kraftig anfallstaktik. Som befälhavare och vice landshövding på Åland måste han efter ett tappert försvar vika för ryssarna. 1813 deltog D. i Karl Johans krig mot Napoleon. Döda fallet, se Ragundasjön. Döda havet, insjö utan avlopp i sö. Palestina. Ytan är omkr. 1000 km2, beroende på vattenståndet. D. ligger i den stora syriska förkastningssänkan nära 400 m under havsytan, lägre än någon annan sjö och är 360 m djup. Enda tillflöde är Jordan. Stränderna är till stor del bergiga. På grund av den stora avdunstningen och bristen på avlopp har vattnet hög salthalt (26 %). Därför kan inga vattendjur leva i D., ej heller trivs någon växtlighet på stränderna. Härav sjöns namn. o Dödbränd kallas gips eller kalk, som upphettats så hårt att den ej längre kan uppta vatten. Dödens ängel, skaldestycke av J. O. Wallin. Döderhultaren, se Petersson, 3. Dödförklaring av försvunnen person kan vinnas, när 10 år gått sedan den dag, den försvunne veterligen sist var vid liv. Skulle han vara över 75 år gammal förkortas väntetiden till 5 år. Befann den bortavarande sig i livsfara, då han veterligen senast var i livet, må ansökan om D. göras sedan 3 år förflutit. Ansökan skall inges till domstolen i den ort, där den försvunne senast hade sin hemvist. Den försvunne efterlyses genom kungörelse; tidigast ett år därefter kan D. ske. Dödgrävare (Necro'phorus), små skalbaggar med i gult och svart bandade täckvingar. D. nedgräver med förvånande skicklighet as (döda råttor o.d.) i jorden och lägger sina ägg i dessa. Dödkött. Vid läkning av större sår är den nybildade vävnaden i sårbottnen blodrik men känslolös, emedan nervgrenar ännu ej hunnit inväxa. En viss mängd sådan vävnad åtgår för att utfylla sårluckan. Bildas D. i överskott får man bortskaffa det onödiga D. t.ex. genom etsning. Död löpning. Om vid en kapplöpning två tävlande samtidigt passerar mållinjen, kallas löpningen död. Dödsattest är ett intyg över dödsorsaken vid en persons död, vanligen utfärdat av läkare. D. uppvisas på vederbörande pastorsämbete och dödsorsaken antecknas i dödboken. D. är obligatorisk i städer, köpingar och municipalsamhällen samt vid plötsliga dödsfall på landsbygden. Dödsbud, en stor svart skalbagge, som har täckvingarna utdragna i en spets. Den har i folktron ansetts båda dödsfall, varav namnet. Dödsdansen, i konsten framställning av långdanser i vilka döden deltar, vanligen symboliserad av ett skelett. Dödskallefjärilen (Acheron'tia a'tropos), Sveriges största fjäril (10—12 cm mellan vingspetsarna), har sitt namn efter en dödskalleliknande teckning på mellankroppen. Framvingarna är tecknade i brunt,